Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Växer pojkar upp i en våldskultur? Machoidealet om att inte gråta utan bita ihop lever starkt i bland annat sportvärlden

Från 2018
Fot som trycker ner en mans huvud mot golvet.
Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press

Att pojkar ska vara starka och tuffa är en uppfattning som är bekant för de flesta. Det här är också ett ideal som ifrågasätts då diskussionen om hur pojkar växer in i en våldsam kultur - #mentoo -har kommit igång i Finland.

Under de senaste veckorna har man börjat uppmana män att delta i diskussionen kring en manlig mobbnings - och våldskultur. Yle och Aamulehti har publicerat kolumner där män har delat med sig av sina erfarenheter om att få på käften som barn.

Den här diskussionen är inspirerad av #metoo-kampanjen och har döpts till #mentoo.

Det handlar om att påtala den kultur där pojkar lär sig att beundra utövandet av fysisk styrka samtidigt som mer känslosamma individer uppfattas som svaga och feminina.

Skolgårdens hierarki kan vara grym och för dem som ligger längst ner kan det innebära en lång och tung uppväxt där hotet om våld är närvarande varje dag. Offret känner skam och vågar inte anmäla påhoppen samtidigt som mobbaren går vidare som klassens tuffis.

De som hittills har talat ut menar att pojkar växer in i en kultur där våldsamt beteende har normaliserats.

Tona ner machoidealet

Ett område där man beundrar tuffhet är idrott. Till exempel ishockeyspelare är förebilder för många unga killar som drömmer om att vara stora och starka - "riktiga" män.

Och i ishockey klarar man ju sig bättre om man är tuff för det handlar om en fysisk gren där det gäller att stå på sig. Det här är det inget fel på.

Men då man idealiserar styrka och tuffhet finns också risken att mjukare värderingar ses som svaghet.

Varför skulle inte en pojke som spelar fotboll eller ishockey kunna gråta?

Christoph Treier, idrottspsykologisk rådgivare

Idrottspsykologiska rådgivaren Christoph Treier har arbetat bland annat för att göra idrottsmiljön till en tryggare plats för barn och ungdomar. Treier hoppas att man skulle komma ifrån machokulturen som enligt hans erfarenhet är kraftigt närvarande speciellt i fotboll och i ishockey.

- Det finns vissa idrottsgrenar där jag gärna skulle se att man avdramatiserar den typiska mansbilden där man ska vara tuff och inte får gråta. Jag tänker främst på ishockey och fotboll där det fortfarande finns väldigt mycket machokultur som gäller redan från en ung ålder.

- Jag tror det finns mycket man kan göra från ledarsidan. Om man till en ung pojke säger att en ishockey- eller fotbollsspelare inte ska gråta utan biter ihop så ger man fel signaler. Varför skulle inte en pojke som spelar fotboll eller ishockey kunna gråta?

Ingen förståelse för våld i ishockeyrinken

Ibland blossar det upp diskussioner om våld i idrottsfinland och då är det ofta ishockey som figurerar i rubrikerna. Det brukar handla om regelvidriga tacklingar eller om slagsmål.

Dessa två har en tendens att hänga ihop för i ishockeyn råder ett tänkande där spelarna själv tar sig rätten att bestraffa en fult spelande motståndare ifall man upplever att domaren eller ligan inte reagerar med tillräckligt starka disciplinära åtgärder.

I sådana fall kan det alltså hända att det delas ut en smäll eller två.

I ishockeykretsarna är logiken alltså att slagsmål minskar på fula tilltag som kan leda till allvarliga skador. Man brukar också påpeka att spelare sällan skadar sig i själva slagsmålen.

Treier är ändå oroad över signalerna som skickas ut då vuxna män tar lagen i sina egna knytnävar och väljer att behandla konfliktsituationer med våld istället för att låta domaren eller ligans disciplinnämnd sköta ärendet.

- Det är ett beteende som har förts över från generation till generation, säger Treier.

- Om man funderar på saken så blir man medveten om att det är oacceptabelt beteende, men ändå ser man hur entusiastiskt publiken reagerar när det blir ett ordentligt slagsmål på isen. Det gör ett stort intryck på framförallt unga pojkar som tycker att det är häftigt.

De kan ha svårt att relatera till att det är våldsamheter som egentligen inte ska förekomma. Men man tolererar det på något sätt, konstaterar Treier.

Det är ett beteende som har förts över från generation till generation

Christoph Treier, idrottspsykologisk rådgivare

Att påstå att ishockeyslagsmål är roten till ett våldsamt beteende är förstås en överdriven förenkling, men Treiers poänger har en klar parallell till diskussionen överlag om en manlig mobbnings - och våldskultur.

En tolerans, och till och med en beundran för våldsamma inslag finns på många håll i samhället. Ofta i miljöer som anses vara grabbiga.

Diskussion om artikeln