Hoppa till huvudinnehåll

Egenland

Här kan du vandra utan att krocka med andra: Bland ståtliga tallar och blanka tjärnar är Peuran polku en fängslande vandringsrutt

Från 2018
Uppdaterad 20.03.2020 14:05.
Eräopas Minna Jakosuo retkeilyvaatteissa kävelee pitkospuita kohti kameraa, ympärillä mäntymetsää
Bild: Yle / Rasmus Tåg

Vandra utan rusning

Bland ståtliga tallar och blanka tjärnar är Peuran polku en fängslande vandringsrutt

Den sydliga vildmarken i Mellersta Österbotten är underbart lugn. Här trivs skogsrenen, och vyerna påminner om Lappland.

Dekoration

– Det börjar vara trängsel i många parker, men här är det väldigt lugnt, säger vildmarksguiden Minna Jakosuo. Letar man efter lugn och ro finner man det här.

Vi sitter vid lägerelden intill en ödestuga i Salamajärvi nationalpark, i Perho i Mellersta Österbotten, eller Norra Österbotten om man tänker på kartan ur finlandssvenskt perspektiv. Vi väntar på att kaffevattnet ska koka i pannan. Ibland skvätter det några droppar sommarregn, vi drar huvorna över håret.

Inga andra vandrare syns till, men så är det ofta också när vädret är vackert, intygar Jakosuo.

Eräopas Minna Jakosuo retkeilyvaatteissa kyykyssä nuotiopaikalla vuolemassa puukolla lastuja polttopuusta, etualalla nuotiolla kahvipannu.
Bild: Yle / Jouko Salokorpi
Dekoration

Naturens lugn och ödestugromantik

Allt fler vill vandra i skogen, speciellt i södra Finland, då det blivit allt mer populärt att gå på hajk. Samtidigt letar många efter nya vandringsleder med mindre rusning.

Här kan man känna på vildmarksfiilis fast vi är ganska långt söderut.

Peuran polku, på svenska Renstigen, består av sammanlagt 115 kilometer vandringsleder kring åsen Suomenselkä i Mellersta och Norra Österbotten och Mellersta Finland.

Rutten har fått sitt namn av skogsrenen som lever och mår bra här med en stam på över tusen individer. Nejden kallas för skogsrenens land.

– Jag såg en skogsren här senast för två veckor sedan. När jag var och skidade såg jag en järv springa över isen.

Också lodjur, björn och varg rör sig i Salamajärvis skog- och myrtäckta vildmarker.

Mäntymetsässä selin kameraan kävelee eräopas retkeilyvaatteissa.
Bildtext Minna Jakosuo: Jag älskar de här urgamla skogarna och pansarbarkade tallarna. Stigarna är härligt smala, de har kommit till av sig själva. De har ännu inte breddats, vilket händer i parker med många besökare och stigarna trampas upp.
Bild: Yle / Rasmus Tåg

Enligt Jakosuo lämpar sig Peuran polku för vandrare av alla nivåer. Hirvaan kierros, "Sarvrundan", är en 59 kilometer lång rutt, medan de kortaste lederna är tre kilometer långa.

Jag har gjort lågtröskelvandringar här, det lämpar sig fint för det. Terrängen är enklare, inga stora höjdskillnader, man blir inte andfådd ens med en tyngre packning.

– Det finns många spångar som hjälper över stenar och rötter. Man kan fokusera på sina egna tankar också, inte bara på att undvika att falla.

Eräopas Minna Jakosuo retkeilyvaatteissa kävelee pitkospuita kohti kameraa, ympärillä mäntymetsää
Bildtext Minna Jakosuo: Förut hade jag en antikhandel, och det kom massvis med folk dit – jag kanske tröttnade på människor lite grann. I ett par år drog jag mig undan till ödemarken, men nu känns det bra att vara vildmarksguide och vägleda människor i naturen, som ger mig sådan sinnesro.
Bild: Yle / Rasmus Tåg

Jakosuo arbetar som vildmarksguide men vandrar också mycket ensam. De senaste åren har hon blivit känd för sina långa solovandringar som väckt mycket uppmärksamhet.

År 2015 tillbringade hon sin första månad ensam i ödemarken, och tusentals följde med hennes erfarenhet i sociala medier. Under våren 2018 ska hon skida ensam i Lappland.

Minna Jakosuo: Det är modernt att vilja dela med sig av sina erfarenheter åt andra, också på some. Kanske är det här också en sådan gömd pärla som människor uppskattar så mycket att de vill dela med sig av sin glädje över vad de funnit.

Punainen vanha puutalo jossa keltainen ovi, keskellä metsäaukeaa.
Bildtext Ödestugan i Valvatti byggdes som skogvaktarstuga på 1860-talet. Den behövdes då kronans marker skulle övervakas för olovlig bebyggelse. Huset var bebott i hundra år, den sista skogvaktaren lämnade stugan på 1960-talet.
Bild: Yle / Rasmus Tåg
Vanha omenapuu, taipunut kaarelle maahan asti, kuvattu alkukesästä.
Bildtext På gården växer det äppelträd som funnits här sedan skogvaktarna.
Bild: Yle / Jouko Salokorpi
Autiotuvan pöydällä vieraskirjavihko, jossa päivämääriä ja merkintöjä.
Bildtext Några få anteckningar i gästboken.
Bild: Yle / Jouko Salokorpi
Harmaantunut pihasauna ja liiteri metsäaukealla.
Bildtext Bastu finns.
Bild: Yle / Rasmus Tåg

Efter en uppfriskande kopp lägereldskaffe vandrar vi runt skogvaktarhusets stämningsfulla gårdsplan. Här kunde man tänka sig tillbringa en skön natt. Jakosuo berömmer bastuns mjuka bad.

Ser man på. Ett omslagspapper, där i buskaget. Det har suttit runt ett… redskap mot efterverkningar av älskog.

Hur är det – kunde lugnet här fungera som dragplåster för den romantiksugne vandraren?

Jakosuo skrattar.

– Jag tror att de här ödestugorna kan ha den funktionen för någon. För flera år sen läste jag i en annan stugas gästbok, att "vi kom hit för att älska." Ganska rättframt.

Det vore förstås angenämt om även den mest lidelsefulle ödemarksälskaren skulle respektera principerna för nedskräpningsfritt friluftsliv.

Dekoration
Viitta jossa teksti Peuranpolku
Bild: Yle / Jouko Salokorpi

Spångarna rundar sjön vars botten är täckt av vit sand. Hela sjutton källor springer fram i tjärnen.

Här tar spångarna slut. Än så länge.

När Mikko Viitasalo och Jorma Tuikka har slutfört sitt arbete fortsätter plankorna ännu ungefär 400 meter framåt.

Jorma Tuikka ja Mikko Viitasalo pitkospuutalkoissa Valkeisen järven rannalla.
Bildtext Spångarna runt de kärriga markerna kring sjön Valkeinen ska förnyas, de förra var gamla och farliga att gå på.
Bild: Yle / Jouko Salokorpi
Pitkospuut suomaisemassa.
Bildtext Arbetet görs på talko. Mikko Viitasalo och mannen med motorsåg, Jorma Tuikka, har samlat ihop gänget.
Bild: Yle / Jouko Salokorpi

Efter en halv kilometers promenad längs Valkeinens strand möter vi talkofolket som reparerar spångarna. De nya plankorna underlättar promenaden, speciellt när den bottenlösa myren ligger här intill.

– Den här rutten är populär bland lokalbefolkningen som gillar att komma hit på utfärd. Det lämpar sig väl för en dagsutflykt, barnen kan hänga med och man behöver inte desto mer utrustning, säger Mikko Viitasalo.

– Hoppas att andra också hittar hit, nu när vi får ordning på rutten.

Risken fanns att hela rutten hade glömts bort.

Puuhun kiinnitetty lappu jossa otsikko Varoitus ja tieto huonossa kunnossa  olevista pitkospuista
Bildtext Forststyrelsen varnar för spångar i dåligt skick.
Bild: Yle / Rasmus Tåg

– Ifall vi inte reparerade spångarna hade det lett till att hela stigen hade tagits bort från vandringsruttkartorna, och då hade ju ingen hittat hit mera, säger Viitasalo.

Spångarna lagas på talko. Sammanlagt är det ett gäng på sex personer, och de bygger ungefär hundra meter ny spång per dag. Arbetet tar ett par veckor.

– Den gamla stigen monterades bort på bara en dag, det gjordes av eleverna vid Lesti högstadieskola. De hade naturdag och ett tiotal elever och två lärare var med.

– Under en dag tog de i sär och lyfte bort alla gamla plankor, berömmer Viitasalo.

– Kan man ha en bättre naturdag!

Vanhat pitkospuut, sammaloituneet
Bildtext Den kärriga marken gör att spångarna håller ett tjugotal år.
Bild: Yle / Jouko Salokorpi
Pitkospuuhun veistetty vuosiluku 2017
Bildtext De nya spångarna kan man stiga på ända fram till 2030-talet.
Bild: Yle / Jouko Salokorpi

Det är ett fint prov på en liten kommuns kraft. Lestijärvi med sina knappa 800 invånare är det det finländska fastlandets näst minsta kommun efter Luhanka.

Det finns en ekonomisk orsak till talkoarbetet: Forststyrelsens Naturtjänster reparerar bara nationalparkernas konstruktioner, och de områden som hamnar utanför parkerna har man inte råd att vårda, säger Viitasalo. Rutten kring Valkeinen hör till Peuran polku, men inte till Salamajärvi nationalpark.

En lång men resultatlös förhandling med Forststyrelsen var Lestijärvis lott, förklarar Viitasalo som är ordförande i den lokala miljöföreningen. Alltså beslöt föreningen att ansöka om Leader-finansiering för upprustningen.

Förutom den andel man fick från EU var det företagen och medborgarföreningarna i Lestijärvi, liksom kommunen, som betalade understöd. Finansieringen täckte utgifterna för virket, men plankbytet får ske med frivilliga krafter.

Grafikdekoration
Mänty, tupasvillaa, järven rantaa
Bild: Yle / Jouko Salokorpi

Omständigheterna på bygget kan man inte klaga på. Solen skiner den här junidagen, getporsen doftar och vi beundrar den vindstilla fjärden. Fantastiskt många trollsländor virvlar omkring oss. Vingsurret hörs tydligt, det är så tyst.

Viitasalo och Tuikka är nöjda också de. Av allt att döma betyder naturen mycket för talkoarbetarna.

– Turismmässigt har det här området, liksom hela Mellersta Österbotten, hamnat i skymundan. Vi har aldrig lyckats föra fram det, funderar Tuikka som bott hela sitt liv i Lestijärvi.

Från Helsingfors åker man till Lappland eller Östra Finland, men likadana naturupplevelser har vi här.

Oranssi kypärä pitkospuilla suomaastossa
Bild: Yle / Jouko Salokorpi
Dekoration

"Det sägs ju att det här är Mellersta Finlands Lappland"

Yrittäjä Salme Uusitalo kuvattuna Valkeisen järven rannalla, taustalla leirintäalueen reunaa ja järvi.
Bildtext Salme Uusitalo har redan länge hållit igång campingen vid sjön Valkeinen.
Bild: Yle / Jouko Salokorpi

– Man är så van vid den här naturen, säger Salme Uusitalo.

– Såna som kommer annanstansifrån säger ju att man får vara lycklig som bor och lever här, och då blir det ju klart för en själv också.

– Det sägs ju att det här är som Mellersta Finlands Lappland, med likadana landskap och den här sjön med klart botten och källvatten. Vi är i hjärtat av Peuran polku, halvvägs längsmed rutten.

På gränsen mellan Lestijärvi och Kinnula, och på gränsen mellan Mellersta Finland och Mellersta Österbotten, finns Valkeisjärvi med vatten från 17 källor. Inte en enda bäck rinner ner i sjön. Vattnet är kristallklart och bottnen av vit sand. Kring stränderna går Peuran polku, Renstigen. Namnet kommer från skogsrenen som har en stark stam vid Suomenselkä ås. Underbar natur, lugn och ro - Salamajärvi nationalpark, ren luft, ödemark. Men turisterna flyger förbi på 10 kilometers höjd till Lappland.

― Publiktips till Egenland

Översättning: Eva Pursiainen

Ödemarkens ro på Renstigen - Spela upp på Arenan

Post scriptum i mars 2018

Vi besökte Peuran polku i samband med inspelningarna för Yles tv-program Egenland i juni 2017. Efteråt har det visat sig att det finns planer för att bygga Finlands största vindkraftspark i Lestijärvi.

I januari 2018 gav högsta förvaltningdomstolen avslag på de besvär som gjorts om planerna. Ifall vindparken förverkligas kommer landskapet att skifta drastiskt. Den lilla sjön Valkeinens karaktär kommer att förändras då de närmaste vindkraftverken lär placeras på en dryg kilometers avstånd, enligt redogörelsen för miljökonsekvenser.

Enligt byggherren YIT startar byggarbetet år 2019.

Finlands största vindkraftpark kan byggas i Lestijärvi – HFD gav avslag på besvären (Yle 19.1.2018)
Sjölandskapet ändras helt – Miljökonsekvenserna för 118 vindkraftverk undersöktes i Lestijärvi (Yle 8.10.2014)

Ändring 28.3.2018 kl 9:05: Bytt ut ordet "sköldbarkad" mot "pansarbarkad".

Ändring 28.3.2018 kl 12.16: Stavfel rättat.

Ändring 29.3.2018 kl 10: Bytt ut böjningsformen "spänger" mot "spångar" för att underlätta läsning.

Diskussion om artikeln