Det här vet Facebook om mig – och därför vet också en massa andra bolag det: “Frågan är vad som händer med allt som samlats in”

Facebook har existerat i över hälften av mitt liv, och personligen har jag haft ett konto där sedan 2009, i snart nio år. På Facebook finns lagrat en stor del av mitt beteende online sedan jag var 14 år gammal.

Då jag går igenom mitt beteende på Facebook plöjer jag igenom allt från pinsamma statusar till vänner jag har lagt till och tagit bort under årens lopp samt annonskategorier som Facebook tror att jag är intresserad av.

All denna data går att ladda ned och gå igenom med några klick bland inställningarna på Facebook. Jag har gått igenom den för att få ens en snäv bild av den information som bolag som Cambridge Analytica kan använda för att profilera och rikta sin marknadsföring till mig.

Om du själv är intresserad av att kolla på vad du hittar för information kan du ladda ned ditt egna datapaket genom att gå till inställningar > allmänt och sedan klicka på länken ”ladda ned en kopia av din Facebook-information”.

Utan data om användarna har Facebook inget värde för annonsörer

Det är Facebooks grundläggande affärsmodell att samla in all möjlig användardata som sedan kan användas för en ytterst precis marknadsföring.

Denna data är den dyrbaraste handelsvara Facebook har och som man också gett vidare åt tredjepartsappar, vilket av förståeliga skäl har blivit mycket populärt eftersom apparna når ut till en enorm publik.

Som exempel på information som kan användas för en analys är att jag har klickat på en annons för Pampas Nationaldag den tredje februari 2018 klockan 14.20, vilket alltså är en liten bit data som kunde inkluderas i en skräddarsydd marknadsföringsstrategi för just mig.

En kategorisering som jag kommer åt är också min peer-grupp, alltså vilken grupp av människor jag hör till, vilket i mitt fall är ”inleder vuxenlivet”, också det uppenbarligen en egen nisch i fråga om riktad reklam och/eller information.

Spelen och testen som jag gjorde före 2014 fick samla all data oövervakat

Jag kan såklart själv välja vad jag klickar på och vilka appar jag loggar in på (och vad jag delar min data med), men i och med att jag gör det gav jag (åtminstone tidigare) också lov till apparna att samla in data om mina vänner.

Det var också därför Cambridge Analytica kunde samla in data på över 50 miljoner användare, trots att ”endast” 300 000 människor hade gjort deras test.

Utöver mig själv vill alltså bolagen komma åt mitt nätverk och därför har Facebook en otrolig kraft att sprida information, tjänster och reklam.

Då man laddar ned sin data från Facebook kommer man åt en hel del information som man inte ser normalt då man använder webbsidan eller appen, eftersom fokus ligger helt på en själv i stället för på innehållet från andra Facebookanvändare.

Såklart ger inte den nedladdningen svar på tillnärmelsevis alla frågor, eftersom man ju inte får reda på hur de analyserar den data man överlämnar. Det ger ändå ett perspektiv på ens eget beteende online.

Tyvärr kommer man inte åt det som man omedvetet har spridit om sitt nätverk, men man vet åtminstone vilka appar som har haft rätt till ens information.

Inte ens myndigheter i Finland vet vad Facebook kan ha samlat in.

Datasäkerhetsombudsmannen Reijo Aarnio berättar för Talouselämä att till och med myndigheters tjänster har förts över till Facebook, och han råder myndigheter att undvika Facebook.

Vad har samlats in av mig för att pizzabudet vet att jag inte vill ha ananas på pizzan?

Då jag själv botaniserar i den nedladdade datan hittar jag åtminstone inget personlighetstest, och i ljuset av skandalen kring Facebook och Cambridge Analytica funderar jag nog huruvida mobilspel eller matleveransfirmor på riktigt behöver ha så omfattande information av mitt beteende som de kan komma åt genom Facebook?

Ska pizzabudet vara medveten om jag gillar ananas på pizza eller inte? Och ska de kunna optimera sin marknadsföring så noggrant att de kan räkna ut när jag sannolikt är hungrig?

Och dessutom handlade Cambridge Analytica aldrig om pizzor utan om politisk marknadsföring för att få Donald Trump vald till USA:s president, som såklart har mycket större konsekvenser än vad jag har på min pizza.

Ska jag få en annons om ananas utan pizza just runt de tiderna jag normalt går och äter, eller kan jag nöja mig med en allmän annons om pizzor under dagtid?

Eller ska de med hjälp av min vänlista kunna föra reklam för en annan pizza åt min kompis som kanske tycker om ananas på pizza till skillnad från mig?

Annonskategorier ger en liten inblick i hur Facebook ser på mina intressen

Då man laddar ned sin Facebookdata får man också reda på annonskategorier. I mitt fall märker man tydligt att jag är journalist eftersom en stor del av det som Facebook prioriterar är annonser till mig från många olika nyhetsmedier.

Mina studier märks också i annonskategorierna eftersom såväl Helsingfors universitet och mitt utbytesuniversitet i Sverige är prioriterade.

Intressant nog finns det också en hel del missar i deras annonskategorier, till exempel ”Guitar Hero Metallica” och LP-skivor finns bland kategorierna.

Jag äger ingen LP-spelare eller ens skivor av något slag och jag har spelat Guitar Hero en eller två gånger i mitt liv. Ändå verkar mitt onlinebeteende visa att jag skulle vara intresserade av dessa saker.

Däremot finns det också många saker som jag faktiskt vill få information om som också stämmer överens med mina intressen, som till exempel snowboarding. En hel del har de alltså fått rätt, trots allt.

På ett mer personligt plan får jag också reda på att jag har tagit bort en hel del vänner under årens lopp. Och såklart påminns jag om de dåligt stavade statusarna från tonåren som gladeligen är både undangömda och bortglömda.

Data varar för evigt

En annan insikt är också klichén om att allting man gör och delar med sig finns lagrat online.

Bland annat hittar jag e-postadresser som har varit kopplade till Facebook, gamla telefonnummer, evenemang som jag har deltagit i och dessutom namnet på mitt ex prydligt kategoriserat under tidigare relationer.

Utöver att Facebook har denna information har alltså sannolikt en hel drös tredjepartsappar den, speciellt de som jag använde innan 2014. Den stora frågan är alltså vad har de gjort med min information?

Tidigare Facebookanställda Sandy Parakilas antog att det fanns en svart marknad för den insamlade informationen.

– Inom Facebook verkade tanken vara att det var bättre att ingenting veta, och jag tyckte att det var chockerande och förskräckligt, sade Parakilas.

Parakilas ansvarade för Facebooks integritetsskydd under åren 2011-2012.

Detta indikerar att ingen egentligen vet vad som finns samlat, av vem och i vilket syfte.

Zuckerberg lovar förbättring – men kan jag förbättras själv?

Facebooks grundare Mark Zuckerberg har nu lovat bot och bättring, även om han säger att de redan år 2014 började begränsa vilken information tredjepartsappar kommer åt. Före 2014 kunde apputvecklare i princip samla in data helt fritt.

Nu har Zuckerberg ändå lovat att gå igenom all den information appar har fått tillgång till före 2014. Efter Cambridge Analytica-skandalen ska Facebook också ytterligare begränsa tillgången till användarnas data.

Bevisligen har den insamlade datan redan missbrukats av Cambridge Analytica. Frågan är vad som vidare kan göras med den information som totalt okända aktörer har samlat?

Dags att gräva fram foliehatten?

En bra fråga är vad jag nu ska göra då jag har sett toppen av isberget på det jag har delat med mig och det som också karaktäriserar mig som Facebooks främsta handelsvara.

Att gå med i #deletefacebook känns avlägset eftersom jag vill finnas där mina vänner också finns och delar med sig av sitt liv. Dessutom sker en så stor del av kommunikation genom Messenger, vilket jag helt enkelt inte vill bli av med.

Men hur är det med alternativet att fortsätta som förr? Det är säkert det som skulle vara det lättaste, nämligen att bara sätta på skygglapparna och hoppas att Facebook i framtiden kan hantera uppgifter om mig bättre.

En liten foliehatt föll ändå på mitt huvud då jag läste det som fanns där bland all information. Så helt som förr kommer jag knappast att fortsätta använda Facebook.

Till exempel är det alltid en bra början att följa de råd som Svenska Yle presenterade tidigare för att begränsa appars tillgång till min information.

Jag kommer också att verkligen börja fundera vilka appar jag behöver använda genom Facebook.

Däremot kommer jag att fortsätta med den linje som jag haft med statusuppdateringar, bilder och annat material, nämligen att lägga ut endast sådan information som jag skulle vara okej med att visa under en arbetsintervju.

Mycket av det här baserar sig på att jag insåg att jag behövde städa undan pinsamma statusar då det en kort tid var en lustig grej i min bubbla att gilla andra människors gamla statusar så de dök upp i det allmänna flödet.

Då ansåg jag att det var motiverat att städa undan statusar som ”Känslan då man läser på matematikprov och vaknar mitt i allt med huvudet i matematikboken och en aktiv läsningstimme försvunnen …”

Trots att statusuppdateringen i retrospektiv också är lite smårolig tycker jag ändå att det inte behöver komma upp under en arbetsintervju att jag somnade då jag läste på matematikprov år 2012.