"Filmer hjälper oss att förstå varandra och livet"
Det dokumentära berättandet har blivit en allt mer kollektiv upplevelse.
En romantisk bedragare på facebook, en uppslitande penningskandal på Åland, den smärtsamma förlusten av ett barn samt historiska händelser år 1968 filmade med privatpersoners kameror - här är några av de dokumentärfilmer Yle erbjuder under våren.
Ur dokumentärfilmen "En främling flyttar in".
"Filmer hjälper oss att förstå varandra och livet"
Jenny Westergård, producent på Yle och inköpare av dokumentärfilmer, tror att speciellt historien om bedragaren på nätet kan intressera många.
- “En främling flyttar in” handlar om en kvinna som träffar en man på facebook. Han är väldigt trevlig och de börjar träffas.
Efter hand väcks kvinnans misstankar om att allt inte står rätt till. Oron är befogad. Mannen är inte alls den han sagt sig vara.
- Det är en klassisk bedragarhistoria även om just denna man hittar på ganska extrema saker.
Kvinnan luras på olika sätt men även ekonomiskt.
Dokumentärfilmen är dramatiserad. Kvinnan spelar sig själv men mannen gestaltas av en skådespelare.
- Då dokumentären som är dansk visades i Danmark så ringde faktiskt Danmarks radio upp den riktiga bedragaren. Han lever idag på Solkusten.
“En främling flyttar in” visades tidigare i år på Docpoint-filmfestivalen och i Yle Fem och på Yle Arenan är publiceringsdatumet 8.4.
Jenny Westergård har jobbat med dokumentärfilmer i flera decennier. I början helt konkret som redaktör, men den största delen av tiden som medfinansierande inköpare.
Just nu ansvarar hon för de dokumentärer som visas i Yle Fem och på Yle Arenan och som inte gjorts av Yles egna redaktörer.
- En mindre mängd av filmerna är finlandssvenska, ganska många är nordiska, en del europeiska och några från övriga delar av världen.
Mycket av Jenny Westergårds arbete går ut på att träffa filmproducenter och filmare, hemma och utomlands. På pitcharna som branschträffarna kallas, presenterar filmskaparna sina idéer och projekt och där kan inköparna (i de här sammanhangen bär Jenny den internationella titeln comissioning editor) diskutera och påverka processen.
- Man kan aldrig vara helt säker på slutresultatet, det är ju en konstnärlig och kreativ process. Ibland blir det enormt bra och över förväntan, ibland bara lite ditåt, konstaterar Jenny.
Verkligheten berättad
Vad är en dokumentär per definition?
- Det kan vara väldigt olika saker, men någonting med verkligheten har den oftast att göra. Vanligen finns det en huvudperson, en händelse. Men det finns många olika genrer.
- Man kan säga att en dokumentärfilmare använder sig av verkligheten. Man hittar inte på historien, men kan vara kreativ i sitt sätt att berätta den. Någonstans i allt söker man ändå det som är sant.
Affischen för dokumentärfilmen Tintin et moi (2003) hänger inramad på väggen i Jenny Westergårds arbetsrum.
Tintin gjorde intryck
Under årens lopp har mängder av dokumentärfilmer spelats upp inför Jenny Westergårds ögon och en av dem hon minns speciellt är filmen Tintin et moi (Tintin och jag, 2003) av den danska dokumentärfilmaren Anders Ostergaard.
Tintin tecknades av fransmannen Hergé (Georges Prosper Remi 1907-1983) och i sin dokumentär utgår Ostergaard från några ljudinspelningar som Hergé talade in hos en psykiater då han genomgick en kris.
- Det är verkligt kreativt gjort. Enbart utgående från ljudbanden där Hergé berättar om sin kris och sitt liv och hur de sakerna syns i hans serier så har Ostergaard gjort en 90 minuters film med massor av animationer, bland annat av Tintin. Det är visuellt väldigt välgjort och ett bra exempel på hur man kreativt kan berätta en berättelse som börjar med något väldigt litet.
Hergé-exemplet visar samtidigt på att vissa dokumentärfilmer inte är undersökande. Allt finns där från början. Det är sättet att berätta som är utmaningen.
Finns det dåliga dokumentärer?
- Väldigt sällan kan man tala om en dålig dokumentär. Det handlar mer om rätt film på rätt plats vid rätt tidpunkt. Eller fel.
Men visst finns det skillnad mellan “bra” och “dåligt”.
- Saker som är dåligt filmade kan ibland irritera. Det ser vi idag då det är så lätt att filma med enklare medel. Men rörliga bilder blir inte automatiskt en film och det är inte lätt att bygga en historia som mottagaren orkar titta på. Man behöver veta vad man gör.
Förr då film var dyrt tänkte man väldigt mycket innan man riggade kameran. Idag då tekniken är billig och lätt att transportera händer det att man filmar mycket och oplanerat.
- Då kommer utmaningen att få ihop en bra historia efteråt istället, konstaterar Jenny Westergård.
Mycket har hänt efter åttamillimetersfilmen. Bilden hämtad ur en av vårens kommande dokumentärer, "1968mm".
Allt har förändrats
De senaste decennierna har mycket gällande mediekonsumtion förändrats - den fysiska tekniken, sätten hur media distribueras och människors sätt att konsumera bilder.
Hur har det påverkat dokumentären som berättarform?
- Då Lumière på 1800-talet gjorde den allra första dokumentären ställde han upp kameran och filmade ett tåg. Det hände inget mer. Därefter har det hänt massor. Dokumentärfilmen har demokratiserats, vem som helst kan idag berätta en historia i filmform.
- Det svåra nu är att synas i mängden av bilder. Vem bryr sig om just din historia?
Vi tittar tillsammans
Under en period var dokumentärfilmen något som starkt associerades till tv.
- Men de senaste tio åren har den återvänt till biograferna, säger Jenny.
Medan traditionellt tv-tittande nu allt mer håller på att bli en individuell aktivitet via en nättjänst så går dokumentärfilmen som upplevelse mot ett mer kollektivt håll.
- Det ordnas en hel del evenemang kring filmerna. Man träffas, tittar och diskuterar. Yle:s Docventures-projekt grundar sig på samma idé.
Inifrån ut
Kan man idag på grund av tekniken berätta historier som tidigare inte var möjliga?
- Dokumentärfilmer bygger på dokumentärt material, något det förr var ont om. Idag dokumenterar den enskilda människan väldigt mycket och vem som helst kan göra det.
Så idag spelas allt mer in av dem som själva står i fokus.
- Som till exempel flyktingkrisen. Det finns mycket material om den och mycket som flyktingarna själva dokumenterat.
Den svenskspråkiga publiken
Jenny Westergård jobbar som sagt med de dokumentärer som köps in för Yle Fems del.
Hurdana dokumentärer vill finlandssvenskar se, tror du?
- Finlandssvenskar är som finländare i stort, men ser till exempel mer på Sveriges tv och är kanske mer intresserade av nordiska filmer. Som minoritet tror jag också att vi har ett större intresse för olika slag av minoritetsfrågor än de som tillhör majoriteten.
Ganska långt utgår Jenny ändå ifrån det hon själv tycker att känns rätt.
- Ofta föredrar jag karaktärsdrivna dokumentärfilmer med en person i huvudrollen. Jag ser det som att det ofta är den enskilda individens problem som leder till ett större problem, inte tvärtom där man börjar med att beskriva de stora cirklarna.
Titta mer!
Det är en sak vad vi vill se som teman i dokumentärer men finns ämnen vi behöver se?
- Jag tycker att alla borde se fler dokumentärer. De visar oss världen genom att visa hur andra människor har det och genom att fundera över livet och döden och hur vi ska vara här på jorden. Genom andra människors historier får man möjlighet att reflektera också över sitt eget liv.
Dokumentärfilmen "En främling flyttar in" (publicering 8.4) nämndes i början av artikeln och här kan du läsa om ytterligare tre nya dokumentärer som dyker upp under våren! Klicka på plusset om du vill veta varför.
Att sminka en gris
1968mm
Efter Inez
En stor mängd dokumentärfilmer hittar du just nu på Yle Arenan - ta dig en titt!
