I Sumiais by i Mellersta Finland litar man på Kafé Korppu och Gamla Frun: I det gula huset ordnar sig allting

Mitt i Sumiais by på adressen Sumiaisraitti 19 står ett ljusgult stenhus.

– Allt ordnar sig där. Tiden stannar och inget är omöjligt.

Det intygar Jaana Kautto.

På det ljusgula stenhusets vänstra sida finns Vanha Rouva, till höger kaféet Kahvila Korppu. Genom dörren i mitten kommer in i båda lokalerna. Vanha rouva, “Gamla frun”, drivs av Raili Lindén, kafé Korppus värdinna heter Päivikki Linna.

I Vanha rouva får man köpa souvenirer och turistinfo, taxiskjutsar och fiskelov, så där till att börja med. I Korppu får man välsmakande, okonstlad husmanskost – också hemkörd.

– Maten är hemgjord och närproducerad, på morgonen får vi fisk ur sjön och ibland har vi kött ur skogen, berättar Jaana Kautto.

Det är tack vara Jaana vi är här, för hon skickade ett helt oemotståndligt tips till Egenland.

Sumiais själ och hjärta

I den lilla byns centrum litar man på Kafé Korppu och Gamla Frun: I det gula huset ordnar sig allting

Korppu har allt för alla, och finns det inte så fixar det sig.

Så här skriver Jaana:

I Sumiais har vi det helt fantastiska kaféet Korppu, byns hjärta är litet men ettrigt. Korppus hjärta i sin tur är den lilla men naggande goda Päivikki Linna, en info-, effektivitets-, glädje-, kunskaps-, idé-, hjälp- och vänlighetsmänniska! Korppu har allt för alla, och finns det inte så fixar det sig. I samma utrymmen finns också Vanha Rouva, ett kapitel för sig!

De två damerna, byns bärande krafter, har mer gemensamt än bara en dörr.

När Raili ska åka ut med sin taxi sköter Päivikki affärerna, och ringer telefonen på andra sidan väggen, svarar den ena om den andra är upptagen. När Korppu har fullsatt finns det lediga bord att luncha vid hos Gamla frun.

Ett hurudant ställe är kafé Korppu? Vi låter Päivikki själv berätta.

– Det här är hela byns mittpunkt dit byborna alltid kommer för att förbättra världen.

– De berättar historier, dricker kaffe och äter, det är väl det. Och så kan man njuta av utställningen – vi har alltid någon utställning på gång, beskriver Päivikki.

Världsförbättring genast på morgonkvisten

Kaféets fönster står öppet, och ett rop ljuder från terassen nedanför:

– Kaffepannan, hämta kaffepannan Päivikki! Vi har slut på kaffet!

På terassen sitter ett tiotal äldre och yngre herremän och dricker kaffe. Hit samlas de alltid genast på morgonen. Oftast inleds snacket med fiskehistorier, speciellt om siklöjor.

Efter det passar det att gå över till andra samtalsämnen. Kvinnor diskuteras också, fast inte just nu, när det är gäster på plats.

De får mera kaffe. Pepparkakor slinker ner med den varma drycken. Någon sörplar i sig kaffet från en assiett med en sockerbit mellan tänderna.

Namnsdagspepparkakorna

Det råkar sig att vårt besök sammanfaller med Lauris namnsdag, och i ändan av bordet sitter den lokala prästen Lauri "Late" Pietikäinen.

Han får minsann höra om den torftiga trakteringen.

– Alla andra måste bjuda på tårta, men då Late är präst bjuder han bara på pepparkakor, retas en i sällskapet.

– Kyrkans män tjänar så pass mycket sämre, säger en annan direkt. De brister alla ut i ett fryntligt skratt.

Männen i byn bekräftar Jaana Kauttos berättelse. Korppu och Päivikki tillsammans utgör byns själ.

– Päivikki kör ut mat hem till gamla människor, och folk är nöjda. Här har många äldre en sån där automat som de tar sin mat ur. Men den innehåller bara en huvudrätt, och många har slängt apparaten och gått över till Päivikkis mat, berättar Late.

Vad vore väl den här byn utan Päivikki.

De andra männen håller med:

– Päivikki har bra service. Vad vore väl den här byn utan Päivikki. Visst skulle vi alla förundras om hon lade av.

– Päivikki är en sällsynt kvinna. Hon har både campingen och Korppu och arbetar mycket.

Byacampingen intill sjön

Det stämmer, förutom kaféet driver Päivikki Linna faktiskt också Camping Sumiainen, en campingplats alldeles intill byns centrum. Den övertog hon ungefär i samma veva som Sumiainen sammanslogs med Äänekoski år 2007.

– I samband med kommunsammanslagningen skulle campingen säljas, stugorna såldes ut och de hade redan prislappar på sig, säger Päivikki.

– Men byborna sade att en försäljning helt enkelt inte går för sig, och jag gick med på att ta över ansvaret. Det har ju varit kul att ha gäster här.

Retrostämningen på campingen är påtaglig, och den är ju faktiskt gammal. Här har man gjort fornfynd.

Bybornas beröm gör Päivikki tystlåten.

– Rätt så stora ord. Men jag tar emot dem med tacksamhet, säger hon sedan.

Den mångsidiga Gamla frun

Det är dags att förflytta sig över från Korppu till Gamla frun. Raili Lindén är tillbaka efter en körning i sin taxi och hinner sätta sig ner för en pratstund. Raili jobbar i praktiken dygnet runt.

Som företagare på en liten ort måste man vara mångsidig. Raili grundade sin firma för ett tjugotal år sedan, då som turistinformation i Sumiais.

Sedan dess har arbetet kommit in på diverse sidospår: i affären säljer hon olika lokalt tillverkade hantverksprodukter, Sumiais idrottsförenings elektriskt blå overaller, hon sysslar med bokföring, disponentskap, kör taxi, säljer fiskelov och rådger i diverse frågor.

Som företagare på en liten ort måste man vara mångsidig.

Någon gång kan en kund fråga efter vägen till en sommarstuga som tillhört en släktings släkting hen tappat kontakten med sedan länge. Raili känner byn och byborna utan och innan, och oftast har man hittat fram.

Är det något speciellt som fastnat i minnet från åren som gått?

– I taxin händer det ju allt möjligt, ibland biter kunden, ibland är det någon annan som biter, säger Raili och skrattar hjärtligt.

Den gamla frun är inte helt ung längre, och det finns dagar som det hårta arbetet tar på.

– Om jag kör hela veckoslutet är jag rätt så snurrig dagen därpå. Men Gamla frun gör det hon orkar.

Gamla frun gör det hon orkar.

Energin hittar Raili i sin galna, företagsamma karaktär, säger hon. En företagare kan inte haja till av småsaker.

Raili Lindén är inte ortsbo från början, hon flyttade till Sumiais för drygt 30 år sedan.

– De tog emot mig, en konvertit, med öppna armar, ingen har hittils önskat att bli av med mig, säger Raili och skrattar återigen på sitt sprudlande vis.

Gästvänligheten i Sumiais är ingen myt. Man tar hand om varandra här. Den starka samhörigheten värmer också besökaren. Det känns inte förvånande att många återvänder till Sumiais efter ett besök.

– Frågar du mig är Sumiais paradiset. Det är så bra att vara här, säger Jaana Kautto.

Frågar du mig är Sumiais paradiset.

7 min

Finlands minsta operahus, Sumiais - Spela upp på Arenan