Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Det vimlar av dolda budskap, spetsfundigheter och talsymbolik i Johann Sebastian Bachs passioner – "Dramatiken är nästan fysiskt närvarande"

Uppdaterad 15.04.2022 00:29.
Johann Sebastian Bachs originalnoter för Matteuspassionen, ett gulnat ark fullklottrat med noter.
Bildtext Odödlig musik. Matteuspassionen av Johann Sebastian Bach.
Bild: Granger/Shutterstock/All Over Press

Matteus- och Johannespassionen hör till milstolparna i den västerländska klassiska musikhistorien och har jämförts med majestätiska katedraler.

- Det finns någonting jättemänskligt i Matteus- och Johannespassionen. Det är fråga om känslor som man kan leva sig in i. Sedan måste det bero på att musiken helt enkelt är så genial, säger kördirigenten Kari Turunen.

Det vimlar av dolda budskap, spetsfundigheter och talsymbolik i Johann Sebastian Bachs passioner. Det är 30 silverpenningar som hörs, det är en stråkgloria över Jesu huvud, det är hjärtats pulsslag i kompet, det är en spegelkonstruktion i formen.

Dramatiken är nästan fysiskt närvarande. Matteuspassionens inledning tilltalar intellektet, den är mer filosofisk, medan Johannespassionen är guttural och går direkt till känslan

― Kari Turunen

Vi känner igen oss i sveket

Passionsberättelserna om Jesu lidande och död skildras på lite olika sätt i de två evangelierna. Johannes skriver poetiskt medan Matteus är mera berättande. Det handlar om Jesus sista dagar och Bach väljer att sluta sina passioner med döden på korset, helt enkelt för att det här är musik för långfredagen.

Vi kan känna igen oss i sveket, vi kan känna igen oss i sorgen och saknaden, men vi kan också njuta av skönheten i musiken och känna något slags barmhärtighet efteråt. Precis som människorna gjorde i Tomaskyrkan i Leipzig på långfredagen 1727.

Musiken är tidlös och gränslös därför att vi människor i grunden är rätt så lika.

Bachnörderi

Det ger ändå ett mervärde att inse hur sinnrikt Bach har byggt upp sin musik. Och vi börjar från början:

Inledningskören ”Kommt ihr Töchter, helft mir klagen” i Matteuspassionen är sorglig och klagande men samtidigt vaggas vi in i en lugn rytm som antyder tröst.

- Det finns en tvåsidighet (syndaren och Jesus) i inledningen som inspirerade Bach till att skriva för dubbelkör och i två olika tonarter. E-moll var vid den här tiden en begravningstonart, medan mittdelen som beskriver Gud ”O Lamm Gottes unschuldig” går i G-dur, säger Kari Turunen.

En porträttbild av dirigent Kari Turunen.
Bildtext Kari Turunen har dirigerat bland annat Akademiska Sångföreningen, Akademiska Damkören Lyran, Spira Ensemble och Kampin Laulu. Han har också varit medlem i vokalgruppen Lumen valo. Sedan 2019 är Turunen konstnärlig ledare för Vancouver Chamber Choir i Kanada.
Bild: Spira Ensemble/Kai Bäckström

Johannespassionen är betydligt kortare, mer dramatisk och körsatserna är mer slagkraftiga.

- Inledningen “Herr unser Herrscher” är nästan som en purpurfärgad fresko. Hela berättelsen kastas framför våra ögon. Dramatiken är nästan fysiskt närvarande. Matteuspassionens inledning tilltalar intellektet, den är mer filosofisk, medan Johannespassionen är guttural och går direkt till känslan. Och jag älskar båda två!

Körens kors i noterna

Körens uppgift varierar i de olika delarna av berättelsen om Jesu lidande. Ibland agerar den folkmassan som ropar, ibland berättar den handlingen. I koralerna uttrycks känslorna hos ett ”vi” jämfört med soloariorna som har ett jag-perspektiv.

I ”Lass ihn kreuzigen” i Matteuspassionen använder sig Bach enligt Kari Turunen av imitation (i form av en fuga). Körstämmorna kommer in en åt gången som om Bach ville säga att det krävs många enskilda röster innan alla till slut samfällt skriker ”korsfäst”.

Symbolik finns också i att körstämmorna går i kors och i att tonarten kräver korsförtecken i noterna.

Turunen menar att det också finns en korsfigur som bildas av själva noterna. Ett stort intervallhopp uppåt som följs av några noter som ligger väldigt nära varandra skapar en bild av ett kors då ordet ”Kreutz” sjungs.

I Johannespassionen är motsvarande sats ”Kreuzige, kreuzige! .... Wir haben ein Gesetz” (Korsfäst, korsfäst ... Vi har en lag). Och enligt lagen ska Jesus dö, för han har sagt att han är Guds son. För att understryka lagen komponerar Bach en strikt fuga enligt alla konstens regler.

Då man tolkar Bachs musik idag kan man enligt Turunen göra det utgående från åtminstone tre synvinklar: det finns sådant som Bach helt klart har avsett, sedan finns det sådant som är intuitivt och som han kanske inte ens själv har förstått.

Och så finns det sådant i Bachs musik som vi i efterhand har upptäckt och som Bach kanske aldrig avsåg.

Petrus förnekelse

I Johannespassionen finns avsnittet ”Und Hannas ... Er leugnete aber und sprach ... und weinete bitterlich” där evangelisten sjunger om hur Petrus hade lovat att aldrig vika från sin Mästare. Ändå svek han Jesus och påstod att han inte kände honom. Han "gick ut och grät bittert” står det i evangeliet.

Hela melodin är full av nedåtgående toner där sångaren drar ut på vokalerna med hjälp av många långa toner (melismer) som skapar en känsla av gråt.

Caravaggios målning "Petrus förnekelse"
Bildtext Petrus förnekelse (Caravaggio)

- Bach tar här till alla medel han kan. Han använder alla 12 toner i skalan. Han använder spänningar som till exempel tritonus, det skärande intervallet som sticker ut. Allt för att få det att låta som lidande och smärta.

I Johannespassionen följs Petrus gråt och ånger av en vild och galen aria som om Bach ville uttrycka hur förskräckt Petrus blev över vad han hade gjort.

I Matteuspassionen är infallsvinkeln en helt annan. Petrus förnekelse följs av den kanske vackraste och mest personliga arian av alla: ”Erbarme dich”. Den sjungs av alten ackompanjerad av en ensam violin som mjukt och följsamt stöder den som ber om förbarmande.

Violinen kan tolkas som Jesus som trots allt förlåter Petrus. En siciliano-rytm i 6/8-takt med fallande basgång skapar en bild av bittra tårar.

Kari Turunen säger att han alltid har associerat till hjärtats rytm då han hör ackompanjemanget.

Soloariorna i Bachs passioner ackompanjeras ofta av en ensam violin eller en oboe, ibland en cello eller en gamba. Och då Jesus tar till orda lägger Bach en gloria över hans huvud i form av två violiner och en altviolin.

Utom i slutet. Då Jesus förtvivlat ropar ”Eli, Eli, lama sabachtani” (Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig) blir han människa i vårt ställe och glorian av stråkar försvinner.

Bach tar här till alla medel han kan. Han använder alla 12 toner i skalan. Han använder spänningar som till exempel tritonus, det skärande intervallet som sticker ut. Allt för att få det att låta som lidande och smärta.

― Kari Turunen

Numerologi

Bach var bevisligen fascinerad av talsymbolik och han har i många av sina verk placerat in ibland tydliga, ibland dolda, hänvisningar till siffror och tal.

Kari Turunen säger att det kanske mest berömda stället i Matteuspassionen är när Jesus under den sista måltiden avslöjar att en av lärjungarna kommer att förråda honom. I munnen på varandra ropar alla lärjungar ”Herr, bin ich's” (Herre är det jag?) och ordet ”Herr” hörs 11 gånger. Judas är tyst.

Några musikforskare har också räknat ut att det finns 30 toner i melodin ”Gebt mir meinen Jesum wieder” som skildrar hur Judas sålde Jesus för 30 silverpenningar.

I Matteuspassionen sjunger evangelisten om hur jorden rämnar då Jesus dör. Ackompanjemanget har snabba 32-delsnoter. En gång är de 18 till antalet, en annan gång 68. Bach vill med det här hänvisa till psaltarpsalmerna i Gamla testamentet i Bibeln.

Psalm 18 och psalm 68 handlar ju båda om jordbävningar!

Återkommande koral

Koralmelodin som Bach använder i körens koralavsnitt är en gammal favoritmelodi, som inte bara Bach utan många i församlingen kände till från tidigare. Bach skapar en brygga från tidigare tradition i och med ”O Haupt voll Blut und Wunden” (O huvud blodigt sårat). Varje gång Bach låter den höras har den en ny text och en ny ackordföljd.

Noterna till koralen "O haupt voll Blut und Wunden"
Bildtext Noterna till koralen "O Haupt voll Blut und Wunden"

Sopranarian ”Aus Liebe will mein Heiland sterben” (Av kärlek kommer min Frälsare att dö) finns mitt i Matteuspassionen. Den är ett slags höjdpunkt och kärna i hela berättelsen om Kristi lidande. Att det var av kärlek som han gav sitt liv.

Kari Turunen menar att den kan ses som en gigantisk spegel mitt i passionen. Allt som händer före och efter är spegelbilder. Och det intressanta är hur sparsamt den är komponerad. Här finns inga basinstrument alls, bara flöjten och två oboer. Musiken nästan haltar, den stannar upp och den tar ny fart. En mycket speciell aria.

Olika slut

Matteuspassionens avslutande körsats ”Wir setzen uns mit Tränen nieder” (Vi sätter oss ner med tårar) är sorglig och budskapet är klagan och gråt. Visserligen finns det en gnutta hopp som kan urskiljas i den gungande rytmen. Man anar påskmorgonens budskap om uppståndelse.

Det är ännu mera tröstande tongångar i Johannespassionens slut ”Ruht wohl, ihr heiligen Gebeine” (Vila i ro, ni heliga ben). Tonen är mjukare och stämningen lugnare. Om Johannespassionen är den mer dramatiska passionen så tar Bach ett ömt farväl i den sista satsen.

Artikeln publicerades ursprungligen 30.3.2018. Uppdaterad med ny bild på Kari Turunen.

Mer om ämnet på Yle Arenan

Diskussion om artikeln