Hoppa till huvudinnehåll

Egenland

På den här öde ön har tiden stannat i början av 1900-talet – Nordens största såg lämnade efter sig en förvildad ödeby på ön Varjakansaari

Från 2018
Uppdaterad 24.04.2018 17:04.
Varjakansaaren vanhan sahakylän asuinrakennus, punavalkoinen kaksikerroksinen puutalo, maali kulunut, autiotalo.
Bild: Yle / Harri Anttila

En gång bodde här hundratals människor

Ön Varjakansaari utanför Uleåsalo är en tidsresa till en förvildad ödeby

För hundra år sedan fanns Nordens största såg på ön Varjakansaari, och den livliga byn hade en egen brandstation, biograf, butiker och en finka. Ön hade el före fastlandet. Sedan slutade sågens verksamhet plötsligt. På den öde ön är stämningen drömlik.

Grafik: blått streck, på mitten blåa blad

Varjakansaari är en sovande, öde plats som andas gamla historier.

― Tanja Råman

Stämningen i Varjakansaari griper tag i oss då vi stirrar på brandtornet.

Vi har tagit oss från fastlandet över sundet med en handdriven färja. Vi gick i land här på en obebodd ö, vandrade längs tysta stigar, strövade genom högvuxet gräs.

Den stilla skogsgläntan öppnar sig mitt bland träden. Mitt i gläntan tornar sig en stolt, rödvit byggnad som påminner om livet här för hundra år sedan.

Så livligt var det, att det fanns behov för en egen brandstation.

Varjakansaaren vanhan sahakylän paloasema, punavalkoinen rakennus jossa torni, metsän keskellä.
Bildtext Mellan trädtopparna avtecknar sig ett torn.
Bild: Rasmus Tåg
Ulkokuva paloasemasta, vanha punamullalla maalattu rakennus, valkoiset nurkkalaudat ja ikkunanpielet, ympärillä kesäistä metsää, kuvattu Varjakansaaren vanhassa sahakylässä.
Bildtext I stället för brandmän är det en spillkråka som huserar här. Ingen siren ljuder längre, bara ett rytmiskt knackande.
Bild: Yle / Hannamari Hoikkala

Som man satsade på den här ön, vilken framtidstro som drev byggarbetet!

Vita knutar, sirliga fönsterkarmar, vackert böjda takfall uppe på tornet: den hundra år gamla brandstationen är fortfarande en imponerande syn, förfallet till trots. Det är ett av arkitekten Harald Andersins bedrifter.

Uleåborgs länsarkitekt Andersin ritade ett helt samhälle kring Varjakkasågen: ett huvudkontor, en brandstation och tiotals bostäder för arbetarna. Som man satsade på den här ön, vilken framtidstro som drev byggarbetet!

Nu är byn öde.

Ulkokuva palotornista, vanha punamullalla maalattu rakennus, valkoiset nurkkalaudat ja ikkunanpielet, kuvattu Varjakansaaren vanhassa sahakylässä.
Bildtext Tornen skulle vara höga, både för att kunna se eventuella bränder, men också för att kunna torka brandslangarna. Slangarna i bomull behövde torkas på ett luftigt ställe, annars hade de möglat.
Bild: Rasmus Tåg
Sisäkuva palotornista, korkea vanha puurakennus, kuvattu Varjakansaaren vanhassa sahakylässä.
Bildtext Någon har ju oundvikligen klättrat upp dit, då det en gång finns trappsteg ända upp. En svindlande tanke.
Bild: Rasmus Tåg

Varjakansaari – tidsresan börjar med en handdriven färja

  • Några tiotal byggnader – bland annat en brandstation och en kontorsbyggnad – återstår av det samhälle som byggdes upp i början av 1900-talet kring en såg. Området är kulturhistoriskt värdefullt, men helt öde idag.
  • På 1800-talet fanns det ett segelfartygsvarv på ön, och under andra världskriget fungerade där ett fångläger.
  • Ön är belägen nära Uleåborg. Man kan ta sig till ön om somrarna med antingen egen båt eller genom att använda en handdriven färja. Om vintrarna kan man gå till ön över isen.
Dekoration

Spår efter en gången framtid: bra bostäder för arbetarna och avancerad byggteknik

Varjakka såg fungerade här mellan åren 1900 och 1929. Under sina knappa trettio verksamhetsår hann sågen skapa en värdefull kulturmiljö på ön. Av produktionsbyggnaderna finns bara ruiner kvar, men av bland annat sågarbetarbostäderna finns ett tjugotal bevarade. De är i varierande skick.

Varjakansaaren vanhan sahakylän päärakennus, punavalkoinen kaksikerroksinen puutalo, edessä kuisti.
Bildtext Varjakka sågsamhälle hör till Museiverkets lista på nationellt värdefulla byggda kulturmiljöer. Det renoverade huvudkontoret är i bäst skick jämfört med de övriga husen.
Bild: Yle / Harri Anttila

Det hörde till tidens anda att erbjuda kvalitetsboende också för arbetare, och det ville arkitekt Andersin göra i likhet med Alvar Aalto då denne planerade stadsdelen Sunila – som Egenland också besökt – i samband med pappersmassafabriken i Kotka.

Det hörde till tidens anda att erbjuda kvalitetsboende också för arbetare, och det ville arkitekt Andersin göra.

Varjakansaaren vanhan sahakylän asuinrakennus, punavalkoinen kaksikerroksinen puutalo, maali kulunut, autiotalo.
Bildtext Trots att huset med delvis brutet takfall är nedgånget kan ögat vila på dess eleganta former. Byggnaderna på ön Varjakansaari är resta med så kallad resvirkesteknik, som var rätt ovanlig i Finland. Tekniken ökar på områdets byggnadshistoriska värde.
Bild: Yle / Harri Anttila
Varjakansaaren vanhan sahakylän ulkohuussi, punavalkoinen puurakennus, monta ovea, ovissa teksti PuuCee.
Bildtext Trots att toaletterna var utomhus så var de försedda med elbelysning. Då, för hundra år sedan, fick ön elektricitet före fastlandet, tack vare sågen.
Bild: Yle / Harri Anttila
Ovessa kyltti PuuCee, Varjakansaaren vanhan sahakylän ulkohuussin ovi.
Bildtext Spår av en förgången framtid: inne på det ståtliga utedasset får man syn på takranden, där syns fortfarande spåren efter elledningar.
Bild: Yle / Harri Anttila
Varjakansaaren vanhan sahakylän päärakennus, punavalkoinen kaksikerroksinen puutalo kuvattuna talvella.
Bildtext Stämningen på vintern är en annan.
Bild: John Collingswood
Autiotalo, laudat ikkunoissa, lunta katolla ja maassa.
Bildtext Utan avsikt att återvända har man lämnat denna plats.
Bild: John Collingswood

"Det här var ett slutet ställe på den tiden" – efter kriget var ön Varjakansaari öppet bara för ett fåtal

– Jag metade i viken så fort jag lärde mig att ro. Men jag kunde inte ta i land, det här var ett slutet ställe på den tiden, berättar Tapio Moilanen.

Tapio Moilanen puhuu, toimittajat Hannamari Hoikkala ja Nicke Aldén kuuntelevat, kuvattu Varjakansaaressa Oulussa, päärakennuksen kuistilla.
Bildtext Vad man än vill veta om Varjakansaari lönar det sig att fråga Tapio Moilanen. Han har bott på fastlandssidan i hela sitt liv och gör populära guidade rundturer på ön då och då. Han har många berättelser. Programledarna Hannamari Hoikkala och Nicke Aldén fick en pratstund med honom på huvudkontorets veranda.
Bild: Yle / Harri Anttila

Moilanens släkthistoria är tätt knuten till öns historia.

– Min pappa var hjälpreda på sågen. Plankorna skulle räknas då de lastades, och han skulle stämpla ändorna på plankorna då de var räknade. Det var fantastiskt att gå till matsalen och köpa sig kaffe och bulle med den första löningen. Pappa och grannpojken var 15 år gamla – de började arbeta tidigt i livet, och hann till sågen precis innan allt stannade av.

– På 1930-talet monterades sågen ner och pappa var med och hjälpte till. Men det arbetet tog slut då ett annat jobb dök upp. Han fick en lapp i handen där det stod att han behövs i vinterkriget.

På 1930-talet monterades sågen ner och pappa var med och hjälpte till. Men det arbetet tog slut då ett annat jobb dök upp. Han fick en lapp i handen där det stod att han behövs i vinterkriget.

― Tapio Moilanen

Man kan bara gissa hur grannön hade sett ut ifall inte ångsågens axel hade gått av på midsommaren 1929. Den plötsliga olyckan hade oanade konsekvenser för Nordens största såg. Man beslöt att inte reparera axeln: på grund av den stora depressionen kördes hela sågen ner.

Varjakan sahan akselin katkeamiskohta Varjakansaaressa keskellä metsää, sammaloituneet rauniot, törröttäviä betoniputkia.
Bildtext De mossbelupna stenblocken ser odramatiska ut, men det var här det hände: Tapio Moilanen vet exat var den hundra meter långa, brutna sågaxeln fanns. För att hitta hit behöver man känna omgivningen väl och ta sig fram genom högt gräs.
Bild: Pirkko Soundy
Etualalla valkoinen koiranputki, taustalla sammaloitunut kivirakennelma, Varjakansaaren vanhan sahan jäänteitä.
Bildtext Vänderoten får växa ifred där sågens hjärta slog för hundra år sedan.
Bild: Yle / Hannamari Hoikkala

Varjakka såg 1900-1929

Tapio Moilanen kuvattu Varjakansaaressa vanhan päärakennuksen kuistilla.
Bildtext – Som småkillar försökte vi leta efter mask här, men alltid kom det en herre och sade att "det här är privat mark". Det fanns enorma plakat på stranden, "förbjudet att ta i land".
Bild: Yle / Harri Anttila

Efter kriget slöt sig ön Varjakansaari: invånarna flyttade bort och sågbyn blev en semesterort för tjänstemän vid cellulosafabriken Oulu Ab.

– Inga utomstående hade något ärende hit.

– Visst kom vi hit på vintern, över isen, när det var tomt här, tillägger Moilanen.

– Och när det var mycket virke var sundet fullt av stockknippen. Nätterna i ända metade vi, sprang över stockarna och simmade mellan knippena. Alla spratt som småpojkar har.

"Här finns otroligt med potential"

– Här finns otroligt med potential, säger Tanja Råman.

– Varjakansaari är en slumrande, öde plats som andas gamla historier om sågen, om fånglägret och om intressanta figurer.

Råman som är vår andra guide på ön är hemma från trakten, men bor på andra sidan udden i Varjakka sedan två år tillbaka. Före det bodde hon utomlands med sin familj. Den nya boplatsens "kulturhistoriska skattkammare" kom som en överraskning.

– Tidigare visste jag inget om Varjakansaari. Jag blev otroligt ivrig!

Grafikdekoration
Karta över ön Varjakansaari.
Bild: Yle/Annukka Palmén-Väisänen
Kuva kapulalossilta kohti menosuuntaa, Varjakanniemestä kohti vastarannalla näkyvää Varjakansaarta, lossin yläosassa kyltti jossa lukee Varjakka.
Bildtext Man kan korsa sundet också med båt. Men den handdrivna färjan känns som ett lämpligt unikt och makligt sätt att närma sig destinationen. På samma sätt kom i tiderna sågarbetarna över sundet. Sinnet förbereder sig för mötet med ödeön.
Bild: Yle / Harri Anttila
Toimittaja Hannamari Hoikkala kuljettamassa kapulalossia Varjakansaaressa Oulussa, kesäilta, taustalla meri.
Bildtext Den handdrivna färjan är inget vanligt färdmedel. Förutom styrka behövs litet teknisk handledning av någon med erfarenhet så man förstår att dra i vajern i en passlig rytm.
Bild: Yle / Harri Anttila
Toimittaja Nicke Aldén kuljettamassa kapulalossia Varjakansaaressa Oulussa, kesäilta, taustalla meri.
Bildtext Den 300 meter långa färden tar tio minuter vid gott före. I sundet flyter en gul skylt som varnar förbipasserande båtar om färjans vajer.
Bild: Yle / Harri Anttila
Programmet är inte längre tillgängligt

Returresan går redan lättare för nybörjaren… eller så inte.

Grafikdekoration

Över åren har öns klippor och stigar bestigits av andra än sågsamhällets invånare. Namnet Varjakka har ön fått av varjagerna, alltså de vikingar som reste kring de nordiska vattnen, trots att några bevis av skandinavbesök inte finns bevarade.
På fastlandssidan fanns ett fångläger under andra världskriget. Fångarna arbetade på ön och brände avfallsträ.

Det finns de som säger att det spökar på ön. Livet var oförutsägbart i havets närhet.

En av de största olyckorna på sågverkets tid ägde rum hösten 1908 när tjugo lastarbetande kvinnor drunknade då den segelbåt som fört dem hem kantrade. Olyckan lämnade flera av traktens familjer moders-, syster- och dotterlösa.

Varjakka imponerar inte bara på grund av det man ser, utan också av det man kan föreställa sig.

Polku metsän keskellä, kaukana näkyy ihminen hyvin pienenä kulkemassa selin kameraan, metsä kaartuu yläpuolelle.
Bildtext Varjakka imponerar inte bara på grund av det man ser, utan också av det man kan föreställa sig. Där det en gång gick tågräls finns nu bara en stig.
Bild: Yle / Rasmus Tåg

Ön öppnar sig… och sjunker i dvala

När Uleåsalo kommun köpte området år 1987 blev det fritt fram för stadsborna att ta sig hit.

Olika planer till trots har det förblivit stillsamt på Varjakansaari.

Patalappu jossa teksti On kahdenlaisia riehakkaita juhlia, Sellaisia joita et voi koskaan unohtaa ja sellaisia joita et voi edes muistaa. Kuvattu Varjakansaaressa Oulussa autiossa rakennuksessa.
Bildtext En del av sommarlovsfirarna har tydligen lämnat huset i all hast och glömt kvar sin kalender: de ånyo övergivna husen har spår av ett uppenbarligen lättsamt liv.
Bild: Yle / Harri Anttila
Pieni kankainen mollamaija-nukke puutalon ikkunassa, kuvattuna ulkopuolelta.
Bildtext Dockan kan vara en av nykomlingarna.
Bild: Yle / Hannamari Hoikkala

Uleåborgs stad har sneglat på Varjakansaari som turistattraktion i flera år. Senast sommaren 2016 stod det att läsa i nyheterna att man letade efter en samarbetspartner som kunde bygga semesterbostäder och reparera de gamla byggnaderna.

Än så länge har inga potentiella partners dykt upp, och planerna har förblivit på idéstadiet.

Polku metsän keskellä, lehtikuusia, hämärää metsä kaartuu yläpuolelle.
Bildtext Ur den rika naturens synvinkel har öns slumrande tillvaro knappast varit av ondo.
Bild: Jorma Kivelä
Sininen nojatuoli tyhjässä huoneessa, taustalla moniruutuinen vanha ikkuna, josta paistaa kesäinen aurinko.
Bildtext Inne i huvudkontoret är stämningen stark och inredningen minimalistisk, delvis efter olika konstprojekt. En musikvideo har spelats in i huset.
Bild: Yle / Rasmus Tåg
Sammaloitunut vanha kivipaasi metsässä, paadessa baskinkielinen teksti, joka näkyy osin huonosti.
Bildtext Ett miljökonstläger ägde rum här är 1998, och trots en planerad fortsättning förblev det ett engångsevenemang. Stenfotens baskiska text minner om lägerbesökare för tjugo år sedan. Intill står samma sak på finska: Morgonen var varm, men himlen ljusblå.
Bild: Yle / Hannamari Hoikkala
Toimittaja Nicke Aldén puuhun ripustetussa keinussa Varjakansaaressa Oulussa, taustalla kesäinen metsä.
Bildtext I gungan framför huvudkontoret kan man känna in stämningen på ön. Gungan har troligen blivit kvar i tallen efter en teaterföreställning i samband med Uleåborgs festspel 2014. – Trots varmt väder lönar det sig att dra på sig gummistövlarna: det finns mycket fästingar på ön.
Bild: Yle / Harri Anttila

En stor grej kunde vara något slags projekt som involverar förstärkt verklighet. Med hjälp av AR kunde man titta bakåt i tiden utan att behöva ändra på den fysiska omgivningen.

― Tanja Råman

Råman fascineras av den öde öns unika stämning. Hon hoppas att ön skulle rustas upp och att den större publiken skulle hitta hit – eller åtminstone gäster som uppskattar ställets naturvärde och kulturhistoria.

– Konstnärligt är det här också en inspirerande plats, säger Råman, som själv är dansare och koreograf. Hon skulle gärna se att ön var skådeplats för olika slags evenemang och verksamhet.

– En stor grej kunde vara något slags projekt som involverar förstärkt verklighet. Med hjälp av AR kunde man titta bakåt i tiden utan att behöva ändra på den fysiska omgivningen.

Också Tapio Moilanen önskar att ön skulle utvecklas.

Min högsta önskan är att ön skulle vara öppen för alla. Inga fler skyltar med "förbjudet att ta i land".

― Tapio Moilanen
Käsikäyttöinen lossi eli pieni lautta rannassa, kaksi miestä katsoo kameraa, nainen selin kameraan nojaa airoon, merta, vastarannalla horistontissa metsää.
Bildtext Dags att återvända till fastlandet. Vid färjan väntar Tapio Moilanen och Erkki Maronen från stadens fastighetsservice. Tanja Råman med ryggen mot kameran.
Bild: Yle / Harri Anttila

Ön Varjakansaari och spökbyn där. Området har en färgstark historia, men nu slumrar ön som bortglömd. Bara historierna finns bevarade.

― Publiktips till Egenland

Översättning: Eva Pursiainen

Ön Varjakansaari, Uleåsalo - Spela upp på Arenan

Egenland – en kulturreseguide till Finland

  • Ni, publiken, har tipsat oss om udda platser, spännande personer och roliga evenemang som skulle förtjäna mer uppmärksamhet.
  • Hittills har vi fått in mer än 4000 tips av er, och vi väljer ut de mest intressanta av dem.
  • Bekanta dig med över 100 spännande resmål på Yle Arenan eller med hjälp av Egenlands karta.
  • Artiklar om alla resmål i denna kulturreseguide finns på Egenlands webbsida, och också på finska.
  • Följ oss på instagram: @egenland!

Källor: Pauliina Niemelä: Varjakansaari – pala kulttuurihistoriaa, Publikation i historievetenskap vid Uleåborgs universitet, Havina 2014
Marjo Stenius, Matti Räntilä: Monien tarinoiden Varjakka. Kaltio 6/2009

Ändring 9.4.2018: Utbytt "hundfloka" mot "vänderot".

Mer om ämnet på Yle Arenan

Diskussion om artikeln