De Eurovisa tar sig an gospel, opera och Saara Aaltos monster

De tävlande bidragen har i del två av De Eurovisa tagit inspiration av både 80-talsikoner och tidiga pojkbandsartister. Expertpanelen är dessutom helt övertygad om att Finlands monsterhit tar sig hela vägen till finalen. Något av det bästa Finland levererat?

De Eurovisa fortsätter att analyserar de bidrag som tävlar i Eurovisionens första semifinal i Lissabon den 8 maj.

Här blir det tjeckisk snuskmusik med landets svar på en ung Justin Timberlake, svängig sillsallad från Makedonien, eterisk pop med Enya-influenser, blandat med lite hederlig opera från Estland.

En och annan powerballad ryms också med. Kroatiens bidrag för De Eurovisas tankar till Sam Browns Stop och Garry Mores Still Got the Blues, medan Österrike flirtar starkt med gospel och Hoziers radiohit Take Me to Church.

Och Saara Aalto och hennes Monsters då? Ja hon spelar i en helt egen liga – om hon får till showen vill säga.

Vem har en C-kassett från Eurovisionen 1982?

Programledarna Eva Frantz och Johan Lindroos får den här gången besök av konsert- och operasångaren Erica Back, och musikern, låtskrivaren, radiorösten och Efter Nios programledare Mårten Svartström.

Mårten Svartström kan för övrig också titulera sig som hjärnan bakom De Eurovisa eftersom han var producent för programmet när det begav sig 2012. De senaste tio åren har det blivit en hel del av Eurovisionen för Mårten Svartström eftersom hans tre barn är överförtjusta i tävlingen.

– Jag har också egna minne från när jag var liten på 80-talet. År 1982, då jag var tio år och Nicole sjöng Ein bißchen Frieden, hade jag en C-kassett med de låtar som tävlade. Den lyssnade jag ganska mycket på.

För mezzosopranen Erica Back, som i dag mest sysslar med klassisk musik, har Eurovisionen och Melodifestivalen alltid funnits med. I hennes familj var det en självklarhet att bänka sig framför tv:n.

– Jag minns hur jag blev ganska arg för jag somnade alltid under själva sändningen, och jag blev arg på mina föräldrar för att de inte väckte mig.

Krav: tydlig refräng och dansvänlig

År 2004 var Erica Back också på plats i Globen i Stockholm under finalen av Melodifestivalen när Lena Philipsson vann med Det gör ont.

Hon har ett kriterium för en bra Eurovisionslåt: man ska kunna dansa till den.

– Och så tycker jag om när man sjunger på landets eget språk, det tycker jag man inte längre värdesätter lika mycket som tidigare.

En riktigt bra Eurovisionslåt behöver också en tydlig refräng, som man inte bara kommer ihåg, utan som rycker med en, säger Mårten Svartström. Och så ska den väcka känslor.

– Här skulle jag kunna lyfta fram Loreens låt Euphoria (2012) som man på något sätt genast visste att den kommer att vinna.

Om Loreen och Euphoria vad en självklar vinnare, som också fick stor spridning utanför själva tävlingen, är det tyvärr inte en självklarhet för alla.

– För det har ju funnits låtar som vunnit och sedan har ingenting hänt. Och det är lite synd, säger Mårten Svartström.

Han nämner Abba och Waterloo (1974) som det första riktigt goda exemplet på en vinnarlåt som levde vidare utanför Eurovisionsbubblan och sedan skapade en hel karriär.

– Det skulle man vilja unna alla de som vinner, att de lever vidare.

– Men det är ju ett tecken på att om de gör det så är det på riktigt en bra låt som också fungerar på ett allmänt plan.

Del 2 av De Eurovisa med Erica Back och Mårten Svartström finns nu på Arenan.

Avsnittet sänds också i Yle Fem den 15 april klockan 19.50 och den 16 april klockan 11.00.

I de följande avsnitten får De Eurovisa besök av:

Del 3: Axel Ehnström och Jennie Storbacka
Del 4: Riko Eklundh och Felicia Järnström
Del 5: Linda Lampenius och Malin Nyqvist

Följ också De Eurovisa på Facebook, Twitter och Instagram. Du får gärna använda hashtaggen #DeEurovisa om du pratar om programmet på sociala medier.

Såhär föll De Eurovisas poäng: