Filmrecension: En sista semester – Helen Mirren och Donald Sutherland räddar road trip i retrobil

Hur handskas med en älskad partner som försvinner in i en egen värld? Hur blåsa liv i gemensamma minnen? Hur orka leva? Det är stora frågor som utgör bränslet i road movien The Leisure Seeker.

Ella (Helen Mirren) och John (Donald Sutherland) har varit gifta en evighet. De har byggt upp ett gemensamt hem, fostrat två barn, delat med- och motgångar.

Det borde med andra ord vara dags för den omtalade efterrätten nu. Guldkanten i tillvaron. Pensionärsdagarna i gungstol och på golfbana.

Men en minnessjukdom gör att John alltmer sjunker in i en egen värld medan Ellas krafter tryter på andra plan.

Så vad göra? Misströsta eller bege sig ut på en sista gemensam semesterresa?

Ella bestämmer sig för sistnämnda alternativ och John lägger inte in något veto. Han har inte längre helt klart för sig vem den där trevliga damen vid hans sida är.

När minnet sviker och kroppen brister

Som betraktare vet vi från första början att detta är en historia som inte längre kan göra en u-sväng, tiden är utmätt och nu gäller det bara att göra det bästa av den åktur som återstår.

Och det gör regissören Paolo Virzi som på basen av Michael Zadoorians roman skapat en road movie för dem som var med när begreppet road movie myntades.

Dråpliga situationer uppstår när John inte vet var han är eller vad som förväntas av honom. Avväpnande ögonblick skildrar hur den alltid så prydliga Ella tröttnar på rollen som perfekt hustru.

Bittra tårar trillar när hemligheter som länge legat i det fördolda tränger igenom muren av glömska.

Förlösande skratt markerar när makarna för en stund hittar tillbaka till den gemenskap som förenat dem under decennier.

Mirren och Sutherland

Det som gör att man trots den smärtsamma undertonen gärna följer med Ella och John på deras resa är naturligtvis den färgstarka ledarduon Mirren & Sutherland.

En duo som med sin blotta närvaro ironiskt nog utgör en kontrast till den bräcklighet som rollkaraktärerna tampas med. Vid 72 och 82 års ålder arbetar Mirren och Sutherland fortfarande på för högtryck.

Mirren har en imponerande förmåga att agera kvinnor i mogen ålder med varierande grepp. Hennes Ella har följaktligen inte särskilt mycket gemensamt med den strama drottningen i The Queen (2006).

Eller med den judiska kvinnan på jakt efter upprättelse i The Woman in Gold (2010). Eller med mördaragenten Victoria i RED och RED 2 (2010 & 2013).

Frånsett möjligen attityden till att vara i pensionsåldern. Den som agenten Victoria efter sitt senaste mord formulerar i orden: "det är viktigt att njuta av livet medan du kan".

Där Mirrens målmedvetna Ella trovärdigt håller en linje pendlar Sutherland skickligt mellan läget som distingerad professor med de gråa tinningarnas charm och en förvirrad farbror som inte kommer ihåg att gå på toaletten.

Mera smärta än hopp

Trots att Virzi och hans stjärnor gör sitt bästa för att hylla kärleken och en gemenskap som är resultatet av ett långt liv tillsammans så förmår man aldrig skaka av sig en känsla av tröstlöshet och smärta.

Därmed känns det lite avigt att tala om filmen som en "dramakomedi" - även om Mirren & Sutherland lyckas blåsa liv i varje scen.

Det som stannar kvar hos en efteråt är insikten om att filmen mycket väl kan läsas mot bakgrunden av den samhälleliga diskussionen om hur man bäst skall handskas med den ökande mängden människor som lider av minnessjukdomar.

Hur länge kan en person som lider av en minnessjukdom bo hemma? Hur länge orkar en äldre person ta hand om en annan?

När skall barnen ingripa? Och hur?

The Leisure Seeker erbjuder en bildkavalkad av hur det kan gestalta sig. Frågan är hur man som betraktare förhåller sig till den sista bilden.

Den som avslutar den sista semestern.