Överlevaren Hassan: Jag vill veta varför han försökte döda mig tre gånger

Svenske Hassan Zubier knivhöggs då han försvarade en kvinna i Åbo. Knivmannen Abderrahman Bouananes hugg gjorde Zubier rullstolsburen med konstant smärta. Nu möts de i rättssalen på Starrbackafängelset i Åbo.

- Jag har bestämt mig för att vara med under hela rättegången. Dels för att visa att vi inte är rädda, att vi aldrig ger oss, och också för att han ska se mig varje dag, säger Zubier.

- Nånstans inne i honom tror jag nog att det känns att jag är här.

Zubier säger att han deltar i rättegången för att visa respekt för offren, genom att en representant för dem är med.

"Hoppas han fortsätter vara ärlig"

Zubier har förhoppningar om att få svar på de viktigaste frågorna under rättegången. Han är inte intresserad av Bouananes privatliv men vill mätta de större frågeställningarna.

- Han har ju varit ärlig tidigare, han har ju erkänt två mord och åtta mordförsök i terroristiskt syfte, så jag hoppas han fortsätter ge sanningsenliga svar, säger Zubier.

- Jag hoppas han berättar varför han gjorde det. Och inte något om IS och ideologier, jag vill veta varför han på riktigt dödade två människor, varför han försökte döda mig tre gånger.

"Vi ger honom vad han ville ta från oss"

Zubier ser det som väldigt viktigt att Bouanane får en ordentlig rättegång och inte behandlas fel. Det sänder ett kraftigt budskap, menar han.

- Vi visar honom att han får en rättssäker rättegång, att han sitter i ett demokratiskt fängelse, att han inte blir torterad, inte blir slagen och så vidare.

- Vi, Finland, visar honom allt det han vill ta ifrån oss, ville ta i från oss, och det är viktigt att vi visar det. I Bibeln står det "vänd andra kinden till". Jag ser det som att vi på något sätt tar hand om honom och visar honom att vi lever i en demokratisk värld och vi ger honom jämlik behandling.

Nervsmärtor 24 timmar i dygnet

Hur mår du idag?

- Jag sitter i rullstol, jag har nervsmärtor 24 timmar i dygnet, jag är känselnedsatt från höften nedåt, förklarar Zubier och fortsätter.

- Jag känner inte när jag måste kissa längre så jag måste titta på klockan, jag kan inte bajsa längre, jag är hjärntrött, ingen finmotorik, så att jag lever med dom här skadorna varje dag.

Han ser ändå inget alternativ till att orka.

- Antingen lägger man sig ner och dör, eller så kämpar man. Ger man upp har dom vunnit.

- Det är jätteviktigt att man tillåter sig vara arg, lessen och förbannad och skriker och att man tillåter sig att gråta. Det måste alla offer höra, att det är okej att gråta, att tala ut med sina vänner och kanske gråta ut, säger Zubier.

Hassan Zubier intervjuades av Andy Ödman.