Språkkolumnen: Kommat har stor betydelse
I mitt jobb som språkstöd för de finlandssvenska mediehusen samarbetar jag med professionella skribenter. De texter jag bearbetar är oftast välskrivna och behöver bara en sista finslipning före publicering. En detalj jag ofta kommenterar är hur skribenten kommaterar.
För att en text ska kännas behaglig att läsa behöver den ha en rytm. Det här är något som en språkligt medveten skribent också behöver tänka på. Rytm skapas till exempel genom kommatering. Den här språkkolumnen handlar om kommat – det lilla tecknet med den stora betydelsen för läsbarheten.
Kommatering ska underlätta läsningen. Kommat ska visa läsaren hur skribenten vill att texten ska läsas. Det ska visa vilka delar i texten som hör ihop och vilka som ska hållas isär. Det ska visa var skribenten vill ha en paus. I dag är den så kallade tydlighetskommateringen den vanligaste i svenskan.
I finskan ser reglerna annorlunda ut. Där krävs det alltid komma före bisatser som inleds med till exempel että. Den som översätter från finska till svenska måste komma ihåg att de finska kommateringsreglerna avviker från svenskans och att det därför ofta inte går att “översätta” ett finskt komma till ett svenskt.
Tumregler för kommatering
Lyckligtvis finns det några kommateringsregler att hålla sig till och som slår fast när ett komma krävs. Dessa regler finns samlade till exempel i boken Svenska skrivregler. Är man osäker lönar det sig alltid att slå upp. Här är några tumregler i korthet.
Komma sätts oftast ut mellan huvudsatser som samordnas av ord som och, men, eller, utan: Chefen ville godkänna förslaget, men de anställda motsatte sig.
Komma sätts ut vid uppräkning när bindeord (och, eller, men etc.) saknas: Lisa, Kalle och Oskar är i samma grupp.
Komma sätts ut runt icke-nödvändiga som-satser och andra parentetiska inskott, som jag gör här, för att avskilja sådant som skjuts in i en tankegång.
Komma sätts också alltid ut före ord som dels i konstruktioner som dels …, dels: Testet innehåller dels en skriftlig uppgift, dels en muntlig uppgift.
Komma behövs för att avskilja inledande utropsord: Ja, vi går på bio! eller avslutande fraser: Det är inte så enkelt, tyvärr.
Det är valfritt att sätta ut komma mellan huvudsats och bisats. Om meningen är lång och därför svårläst, är det bra att markera gränsen mellan bisats och huvudsats med ett komma. Detta gäller särskilt om det är bisatsen som inleder meningen: Om du kommer för sent, missar du den intressanta presentationen.
Komma då man vill markera paus
Det här är bara några tumregler och exempel. Är man osäker på om det ska vara komma eller inte kan man alltid ha tydligheten som utgångspunkt. Överväg om meningen blir mera läsbar och tydlig med ett komma.
Den viktigaste regeln är att sätta ut komma där man vill markera en paus. Pauser i läsningen behövs för tydligheten, läsbarheten och för att skapa stämning i texten. Välj mängden komman omsorgsfullt. Det handlar om att varken slösa eller snåla.
Charlotta Svenskberg
Mediespråkvårdare
Språkkolumnen skrivs av mediespråkvårdarna Charlotta Svenskberg och Minna Levälahti vid Svensk presstjänst. Den publiceras på Svenska.yle.fi och i de finlandssvenska dagstidningarna.
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
