"Stämningen i Sippola är egenartad och munter" – i Sippola förvandlades det gamla funkismejeriet till konstcentret Antares

• Konstcentret Antares fungerar i ett ostmejeri som grundats på 1950-talet i byn Sippola i Kouvula

• Konstcentret inhyser både utställningsutrymmen, arbetsrum och bostäder för konstnärer

• Centret presenterar såväl inhemsk som utländsk nutidskonst

• I centret ordnas olika kurser och evenemang inom varierande konstgenrer

– Ett av de bästa sätten att lära känna ett annat lands kultur att lära sig spela ett traditionellt instrument, enligt mig.

Vi möter Carol Chan från Hongkong i konstcentret i augusti 2017. Hon har tillbringat sommaren som inneboende i Antares konstnärsresidens och lärt sig spela kantele. Folkmusikern Minna Raskinen har varit hennes lärare.

Chan bekantade sig med det uråldriga finländska instrumentet på ett modernt sätt, det vill säga genom videotjänsten YouTube:

Jag kollade på kantelevideor och blev kär i soundet!

Intresset för kantelevideor förklaras av att Chan besökt Finland två gånger tidigare. Hon hade börjat bekanta sig med finländsk kultur och ville återvända. Hon fick veta om en folkmusikkurs på Antares precis i rättan tid.

– Jag ansökte om en plats på kursen, men frågade om jag kunde stanna lite längre, så jag skulle ha en chans att lära mig spela på riktigt.

Chan verkar exceptionellt motiverad och koncentrerad på sina studier: hon stannar i Antares över sommaren, i två och en halv månader. Efter en och en halv månad ljuder den femtonsträngade kantelen – hennes egen – redan vackert, och Raskinen berömmer sin elevs framsteg.

Konstcentret ligger mitt bland sädesfält och sjöar. Blir det inte tråkigt för en ung storstadsbo här i en liten by i sydöstra Finland? Chan är ändå en av de resenärer som attraheras av lugnet och det egna utrymmet i Sippola och Finland.

– I Hongkong är det mycket människor överallt och bullrigt; här är det så lugnt och vackert. Varje dag tar jag en lång promenad.

Chan planerar redan att återvända till Finland igen. Men hon har också planer för Hongkong:

– Jag hoppas kunna undervisa kantele i Hongkong.

Det är ett slags cirkel som sluts: Efter sitt Finlandsbesök har Chan startat en YouTube-kanal där hon – naturligtvis – laddar upp egna kantelevideor.

Konstnären Mikko Sakala berömmer lugnet och tystnaden i konstcentret.

– Det tar några dagar, sen börjar man märka olika nyanser. Det är skillnaden till staden: här blir ögat känsligt för små nyansskillnader, både för ljud och färger.

I Antares finns det å andra sidan kolleger som kan hjälpa till, exempelvis med att flytta på stora verk. Olika residensgäster bjuder på omväxling i vardagen. Förutom arbetsförhållandena lovordar Sakala också utställningsutrymmena på nedre våningen.

– Det är rätt sällsynt med stora utrymmen med plats för tre meter höga målningar. Men för målaren är det speciellt ljuset som är betydelsefullt. Det växlande naturljuset, ljusets mjuka beröring, det är unikt både vad gäller omgivningen och det här galleriet.

Förr drev Pasi Rantala ett företag i rivningsbranschen. Nu bygger och renoverar han det konstcenter han grundade i ett gammalt mejeri tillsammans med sin fru, skulptören Tiiu Anttinen. Det innebär att han murar valv, till exempel.

– Min kärlek till varenda tegelsten är början till allt. Här får man ta i lite här och där.

Ursprungligen grundade Anttinen och Rantala Antares år 2010 i Ruokolahti. Ett par år senare flyttade de centret till Sippola.

Det gamla mejeriet fångade deras uppmärksamhet tack vare arkitekturen, de öppna utrymmena och läget.

– Sippola är ju ett fantastiskt kungarike. Det här är ett riktigt konstnärernas center. Få är födda här, man kommer hit från olika ställen.

– Något är det som lockar med den här platsen.

Konstnären Antti Halonen vrider i veven och tillverkar ett utkast av en stenlitografi.

– I förrgår såg jag en flock på 25 korpar. Nu har jag som mål att avbilda alla 25 korpar.

Halonen flyttar enkelt på stenplattorna som väger 50 kilo var. Mejeriet är byggt på 1950-talet, men i den här ateljén sträcker sig historien längre bak än så:

– De här stenarna är från juratiden, de är 175 miljoner år gammal kalksten.

Den tyska litografipressen är med andra ord en rätt modern uppfinning: den är från 1800-talet. Det stadiga praktexemplaret väger ett ton. I Antares fick pressen plats utan problem, och utrymmet lämpar sig annars också för de olika arbetsskedena, alltså vattnandet av stenplattorna och slipandet.

– Utrymmet vi befinner oss i är ett gammalt mjölkrum, här rengjorde man mjölkdunkar. Man behöver inte vara rädd för att spilla vatten på golvet.

– Visst är det här ett rätt spännande ställe, beskriver Minna Raskinen omgivningen kring sitt hem.

Så sant! Rätt få kan stiga ut från dörren och hamna rätt i ett konstcenter i ett gammalt mejeri, omgärdat av rödtegelruiner och -valv.

Raskinen är den första varaktiga hyresgästen i Antares, hon flyttade in år 2015. Hon var länskonstnär och bodde i centrala Kouvola när hon hörde av ägarparet Tiiu Anttinen och Pasi Rantala att man höll på att renovera lägenheter i Antares.

Raskinen hade besökt konstcentret och blivit förtjust i miljön, och anmälde omedelbart intresse för att flytta in.

Den nuvarande lägenheten på gavelsidan av konstcentret är en rymlig tvårummare i 1950-talsstil. I det separata arbetsrummet finns det gott om plats för de många kantelerna, som är folkmusiker Raskinens huvudsakliga instrument.

– Det är få av oss som bor här året runt. Om somrarna är det mer liv och rörelse och ibland är det utländska gäster i residenset, ibland inhemska. Vill man vara social kan man vara det, men önskar man lugn och ro får man vara för sig själv.

Liksom de övriga konstnärerna prisar också Raskinen konstcentrets rofylldhet och möjligheten att koncentrera sig på det konstnärliga arbetet. Hon ser Antares som en fortsättning på byn Sippolas långa tradition i kulturellt och internationellt utbyte av tankar.

– Andan i Sippola tycker jag är rätt egenartad och munter.

– Humorn här i Sippola är kanske lite sarkastisk eller åt det svarta hållet, lite svårförståelig, skrattar Sanna Majander. Men då man hajar, är det hjärtliga, ljuvliga och gästvänliga människor som ger sig till känna!

Förutom Antares rekommenderar Majander att bekanta sig med det omgärdande Sippola och att ta en promenad längs byvägen. I den lilla byn finns exempelvis en kyrka byggd i nygotisk stil, och en bar som tagit över efter den forna mödrarådgivningen.

Som textil- och miljökonstnär gillar Majander den lilla men vitala arbetsgemenskapen i Antares.

– Här har jag fått goda vänner och underbara arbetsförhållanden för det jag vill syssla med. Det är ljuvligt att ta en kopp kaffe i konstcentrets kafé och utbyta tankar.