Församlingshem, prästgårdar och lägergårdar - vad ska Borgå stift göra med alla sina fastigheter? Biskopen: "Många svåra beslut väntar"

Prästgårdar, lägerområden, församlingshem och kapell ställer till med huvudbry i många lutherska församlingar.

Församlingar över hela Svenskfinland funderar på hur de ska ha råd att sköta sina fastigheter när landsbygden avfolkas, församlingar slås ihop och medlemsantalet minskar.

Tomi Tornberg är kyrkoherde i Malax församling som ingår i en samfällighet som också består av Bergö och Petalax församlingar.

- Vi hör till den skara församlingar där vi nog kan säga att vi har för många fastigheter med tanke på storleken och verksamheten, medger han.

Malax församling har 3300 medlemmar. Att göra sig av med fastigheter är ändå inget lätt beslut. Alla byggnader bär på sin historia.

- Vi är lyckliga på det viset att vi har våra fastigheter i ganska bra skick, säger Tornberg.

Kyrkostyrelsen har redan en tid rekommenderat församlingarna att noga fundera över vilka fastigheter de har råd att behålla och vilka de borde göra sig av med.

Församlingarna måste själva stå för kostnaderna

Biskopen i Borgå stift, Björn Vikström, stöter på ideligen på frågan om fastighetsmassan när han besöker församlingarna i Svenskfinland.

- Det är helt klart ett problem, säger Vikström. Jag tror att man i nästan alla församlingar funderar på fastighetsmassan.

Kyrkostyrelsens beslut att i första hand bara finansiera underhållet av kyrkor gör att församlingarna numera själva måste stå för alla övriga renoveringar och reparationer.

Det här gäller också prästgårdarna, som ofta är gamla och dessutom skyddade av Museiverket.

Prästgården i Malax är ett exempel på detta. Gården liggen mitt i Malax och byggdes under hungeråren på 1860-talet.

När den förra kyrkoherden gick i pension funderade församlingen noga på vad den skulle göra med gården. Församlingen kom fram till att den ville behålla prästgården och att det också i framtiden ska lysa i fönstren.

Vi hade möjlighet att välja och vi valde prästgården

― Tomi Tornberg, kyrkoherde

Det är fortfarande boendeplikt i Malax församling, vilket betyder att det hör till kyrkoherdetjänsten att bo i prästgården.

Boendeplikten är numera en formell plikt som kyrkoherden vanligtvis befrias från om hen ansöker om det.

Sedan sju år bor Tomi Tornberg här med sin familj.

- Vi hade möjlighet att välja och vi valde prästgården, säger Tornberg. När vi kom till Malax fanns det flera lediga prästtjänster i nejden där de inte hade boendeplikt. Eftersom vi inte hade någon bostad här, var det en passlig lösning för oss att komma till ett ställe där man fick bosätta sig i en prästgård.

Just nu är en stor renovering på gång i prästgården. Kostnaderna beräknas till 200 000 euro vilket är en betydande utgift för en liten församling.

- Vi hade inte tänkt att det skulle bli en såhär stor renovering, säger Tornberg. Det började med att ett arkiv i ena ändan av huset hade fått fuktskador. Dessutom tyckte vi att det var problem med inomhusluften här inne på bostadsdelen också.

Trots den pågående renoveringen trivs familjen Tornberg.

- Det finns ju både för och nackdelar med att bo i en prästgård, men för oss passar det nog, säger Tornberg. Det är ju församlingens vilja att det ska fortsätta att vara en prästbostad och det beslutet fattades före den visste att vi skulle flytta hit.

Nu betalas räkningen för de goda åren

Problemet med församlingarnas fastigheter har eskalerat under de senaste åren.

När flera församlingar med kyrkor, församlingshem och andra fastigheter har slagits ihop, har den nya församlingen mitt i allt en väldigt stor fastighetsbörda.

Björn Vikström nämner Kristinestadsområdet och Kimitoön som exempel på regioner i Svenskfinland där man tampas med stora problem.

När Kimitoöns fyra församlingar gick samman fick den nya församlingen omkring 50 fastigheter att ta hand om.

Kyrkorna behövs utan vidare, där finns inget att diskutera

― Björn Vikström, biskop Borgå stift

Dessutom byggdes det en hel del församlingshem, lägergårdar, klubbutrymmen och andra utrymmen under de goda åren på 1960, -70 och -80-talen.

- Kyrkorna behövs utan vidare, där finns inget att diskutera, säger Björn Vikström.

Det som däremot diskuteras är om man kan använda en del av kyrkorummet som församlingshem. Vikström understryker att de här planerna ännu bara är på idéstadiet.

- Det är ändå en helt tydlig trend att fundera på så här radikala åtgärder på en del håll, säger han.

Vatten och markområden ger församlingen i Väståboland inkomster

Iniö, Houtskär, Korpo, Nagu och Pargas församlingar slogs ihop till Väståbolands svenska församling för snart tio år sedan.

Vid sammanslagningen fick den nya församlingen sex kyrkor, fyra kapell, åtta begravningsplatser, fem prästgårdar och ett antal församlingshem.

Hönan värper fortsättningsvis guldägg och ger intäkter

― Harry Sanfrid Backström, kyrkoherde

Kyrkoherden Harry Sanfrid Backström är övertygad om att samtliga byggnader behövs för att betjäna församlingens drygt 8000 medlemmar.

Församlingen verkar i skärgården och har verksamhet på alla fyra orter. Backström understryker att avstånden i skärgården gör det omöjligt att koncentrera verksamheten på samma sätt som i en stad eller centralort.

- Att hålla igång allt är visserligen dyrt, men för tillfället har vi en situation som gör att vi har möjlighet att upprätthålla det här, säger han.

På sikt kan det ändå bli aktuellt också i Väståboland att göra sig av med en del.

Diskussioner om vad man ska göra med fastighetsmassan har förts i förtroendeorganen och bland medarbetarna, men ännu har man inte gått in för att sälja.

- Vi verkar i en region där ekonomin är rätt hyfsad. Invånarna här har en rätt bra inkomstnivå. Sysselsättningen har också varit rätt god så att den vägen har det kommit rätt bra med skatteintäkter, säger Backström.

Församlingen har också andra inkomstkällor.

Bland annat äger man en småbåtshamn, markområden som arrenderas ut och hyreslägenheter. En del av prästgårdarna är också uthyrda.

- Hönan värper fortsättningsvis guldägg och ger intäkter, summerar Backström. Det är tack vare ett långsiktigt arbete under en lång tid. Hönan får nog leva vidare och hoppas att den mår bra också.

Vasa församlingar säljer och säger upp hyresavtal

Av de större församlingarna i Svenskfinland hör Vasa kyrkliga samfällighet till dem som gör sig av med fastigheter på löpande band.

Befolkningsminskningen har fört med sig minskade skatteintäkter för församlingarna och det har fått ekonomin i gungning.

Försäljningarna inleddes redan för ett år sedan - och fortsätter med att samfälligheten nu bland annat säljer och säger upp hyresavtal för butikslokaler, lägergårdar, församlingshem och en kyrka.

Språkstrid om utrymmen i Borgå

Också Borgå kyrkliga samfällighet tampas med en överstor fastighetsbörda. Här spelar dessutom det språkliga in.

Borgå kyrkliga samfällighet, som består av de svenska och finska församlingarna, äger bland annat två lägergårdar och två församlingshem.

Under ekonomiskt goda tider har församlingarna använt varsin lägergård och varsitt församlingshem utan problem.

Nu när samfälligheten måste spara förs högljudda diskussioner om vilka fastigheter man ska göra sig av med.

- Man kunde vara rationell och skapa en tabell där man räknar ut användningsgraden för de olika församlingarna, säger Vikström. Det man ändå måste hålla i minnet är att det är viktigt för en församling att känna att den har ett hem, att den har något som är dens eget.

Vi bör ha krismentalitet för att kunna trygga församlingens grundverksamhet. Då är det trots allt inte väggarna som är det viktigaste.

― Björn Vikström, biskop Borgå stift

Biskopen är ändå övertygad om att framtiden kommer att föra med sig många smärtsamma, drastiska beslut. Han förstår väl att förtroendevalda många gånger skjuter de här problemen på framtiden.

- Vi bör ändå ha den här krismentaliteten för att kunna trygga församlingens grundverksamhet, säger han. Då är det trots allt inte väggarna som är de viktigaste.

Se hela programmet här:

Programmet är inte längre tillgängligt

Närbild - Spela upp på Arenan (Programmet är inte längre tillgängligt)

Programmet sänds också i Yle Fem, måndag 16.4.2018 kl 20.00, samt på tisdag 17.4.2018 kl 11.00.