Finlands enda kvinnliga räddningskommendör Piia Vähäsalo rustade upp Langs handelshus från 1800-talet i Brahestad – "Båda finns till för att göra något gott för människan"

Man känner doften av nybakade läckerheter och nybryggt kaffe. Langs handelshus har nyligen öppnats.

Det känns som att gå in i en tidsmaskin och plötsligt befinner vi oss på 1800-talet.

Det doftar nyrenoverat. På andra sidan väggen är det någon som sågar, borrar och hamrar.

Det som hörseln distraheras av kompenseras av alla synintryck. Alla som jobbar på cafésidan är iklädda tidsenliga kläder.

Man ser intrikata spetsdetaljer på borddukarna, tapeterna och till och med listerna är valda med tanke på tidsepoken. Mamsellen och bodens pigor är klädda i klänningar i rött och förkläden i vitt.

Vi befinner oss i Langs handelshus. Det är en byggnad som består av ett halvt kvarter i de traditionella trähuskvarteren i gamla Brahestad, alldeles intill Pekkatorget där sjömän, hantverkare och handelsmän höll till på 1800-talet.

Den andra delen av byggnaden är inne på slutrakan av renoveringsskedet. Där ska man bland annat kunna övernatta i en historisk miljö.

Det märks att man satt både tid och tanke på hur stället ska inredas. Man har klart och tydligt försökt vara så trogen tidseran som möjligt

Inne i cafét pratar vi med Anna Paldanius som redan är stamkund trots att stället nyss öppnade dörrarna för allmänheten.

Det är bland annat Anna som tipsat Egenland om Langs handelshus. Hennes motivering lyder som följer:

I den nyöppnade Langs handelshus känner man doften av hembakad bulle och hyllorna är fyllda med handgjorda delikatesser och tvålar som andas lantlig romantik.

Annas ord räcker knappt till för att hylla stället.

– Det märks att man satt både tid och tanke på hur stället ska inredas. Man har klart och tydligt försökt vara så trogen tidseran som möjligt, säger Anna Paldanius.

Anna är frälst, men hur är det med andra Brahestadsbor?

– Jag har själv varit här några gånger och det har varit proppfullt med folk varje gång. Jag tror nog att folk ser cafét som välkommet tillskott i staden, konstaterar Anna.

Från ett drömyrke till att förverkliga en dröm

Piia Vähäsalo tar emot oss iklädd sina arbetskläder. Det är i egenskap av frun för handelshuset.

En gång i tiden var Piia Finlands hittills enda kvinnliga räddningskommendör. Men ett karriärbyte blev oundvikligt.

– För fyra år sedan blev jag sjukpensionerad från mitt gamla jobb. Men jobbet som frun för handelshuset kan man göra fast man är pensionerad, skrattar Piia Vähäsalo.

Att jobba som brandman hade varit ett drömjobb för Piia ända sedan barndomen. Att lämna jobbet var givetvis tungt.

– Det kändes som att jag aldrig kommer att klara mig utan jobbet som varit en så otroligt stor del av mitt liv, säger Piia.

Med Langs handelshus har Piia fått ett helt nytt liv, kunde man säga.

– Då jag jobbade som räddningskommendör gjorde jag det verkligen helhjärtat. Jag kunde inte ens föreställa mig ett annat liv. Nu då jag lever mitt liv som frun vid handelshuset gör jag även det helhjärtat och kan inte nu heller föreställa mig att göra någonting annat, säger Piia.

Piia har funnit ett nytt ställe för sig själv. Hon hittar även likheter mellan sitt tidigare och nuvarande jobb.

– I båda rollerna betjänar man människor, det är antagligen det viktigaste. Båda finns till för att göra något gott för människan, filosoferar Piia.

Tipsen rullade in från publiken före stället ens hade öppnat

Piias man Pasi Siipola har rötterna i Brahestad. Tillsammans hade paret sökt ett ställe att renovera i gamla staden redan under tjugo års tid.

Det hade aldrig kunnat föreställa sig att de skulle hitta en byggnad intill Pekkatorget. De nappade på direkt och har inte ångrat sitt beslut.

All positiv respons som paret fått har överraskat dem fullständigt. Att folk kommit och bokstavligen dragit dem i ärmen för att berätta hur glada de är berättar om hur viktigt projektet varit för hela staden.

Egenland tipsades om Langs handelshus redan långt före stället ens hade öppnat.

– Tydligen tycker många i Brahestad att vi förverkligat något de önskat och längtat efter, säger Piia.

De som åstadkommit detta förtjänar en eloge för sitt enorma arbete och tjänsten de gjort för att att upprätthålla trähustraditionen i Gamla Brahestad.

― Publiktips till Egenland

Det känns som jag levt under den här tidseran i ett tidigare liv

1800-talet betyder mycket för Piia och Pasi. De vill göra historian så levande som möjligt för sina besökare.

– Det känns som jag levt under den här tidseran i ett tidigare liv, filosoferar Piia.

Paret har redan blivit prisbelönta för sitt arbete. Hur kändes det att få priset för årets kulturgärning av Brahestad kulturnämnd?

– Det var väldigt fint. Det var underbart att höra talet från museichefen då han hyllade ett projekt som gjorts på hobbybasis, ett sådan erkännande värmer ända in i hjärteroten, säger Piia.

Ett sinne för detaljer

Under renoveringsprocessen var det viktigt att få detaljerna så rätt som möjligt.

– Vi har satt mycket tid och energi på att till exempel hitta rätt sorts tapeter. Historien syns i detaljerna, menar Piia.

Tapeterna är importerade från Frankrike. Frun hade bestämt sig för att beställa tapeter av den finare sorten, och de levererades givetvis med fartyg, precis som förr i världen.

Det har varit ett flerårigt projekt att få tag på alla antika möbler. Det gäller att håll utkik, nappa på och köpa så fort man råkar hitta något.

– Man börjar från skedarna och jobbar sig upp mot det större, möblerna. De här sakerna går inte att beställa någonstans ifrån, säger Piia.

Detaljen som tog längst att få tag på var rätt sorts kassaapparat som passar tidseran Piia och Pasi försöker återskapa.

– Vi letade i två år och hittade slutligen en i Joutsa i Mellersta Finland. Där hade den agerat rekvisita på en restaurang före den hamnade här hos oss, berättar Piia.

Stort jobb för paret att förverkliga sin dröm på hemmaplan

Piia och Pasi är erfarna renoverare, men handelshuset är definitivt det största renoveringsprojekt de tagit sig an. När vi träffas har de ett års arbete bakom sig, och trots att renovering av gamla hus alltid innebär bekymmer har de lyckats lösa alla problem som dykt upp.

Rollfördelningen mellan paret har varit given från första början.

– Pasi fixar det fysiska tillsammans med våra arbetskarlar och han finns alltid på plats. Själv sköter jag om all planering och detaljer, säger Piia.

Sent på kvällen, då Pasi kommer in från bygget, kollar paret upp ifall planerna fortfarande går ihop med verkligheten.

Jag medger nog att jag svor högt i somras då jag funderade på allt annat jag kunde göra än hålla på med det här huset

Vi tar oss till baksidan av Langs handelshus. Där hittar vi Pasi med sina arbetskarlar slitande med svetten i pannan.

Piia Vähäsalo och Pasi Siipola bodde i Kalajoki i över tio år. Men Pasi som har sina rötter i Brahestad ville återvända till hemorten, och fick chansen när paret köpte upp denna kulturhistoriska pärla.

Tidigare var det Brahestads fastighetsunderhåll som ägde byggnaden. I samband med att byggnaden skulle rivas bestämde man sig för att i samma veva ordna en kurs för snickare som vill specialisera sig att restaurera gamla byggnader.

– Vi hade stor nytta av den där kursen. Två av personerna som gick kursen har gjort en hel del jobb för oss. De kände byggnaden sedan tidigare och var bekanta med bygget i det skedet vi kom in i bilden, berättar Pasi Siipola.

Sommaren 2017 jobbade fyra män med bygget och de har försökt vara så effektiva som möjligt. Sommaren 2016 var knepig på grund av det regniga vädret.

– Vädret ska helst vara bättre på sommaren än på vintern för att arbetet ska fortlöpa så smidigt som möjligt. Spurtskedet för renoveringsarbetet äger alltid rum på sommaren, förklarar Pasi.

Cafésidan jobbade Pasi och hans team med i lite på ett år. Nu är insidan redo och tar emot besökare på löpande band. Lite arbete återstår ännu med fasaden.

Största utmaningen med jobbet har varit taket. Det har grundrenoverats. Tidigare bestod taket av såväl plåt som filt, allt togs bort och gjordes om från början.

Fast Pasi trivts med renoveringsarbetet har inte alla dagar varit en dans på rosor.

– Jag medger nog att jag svor högt i somras då jag funderade på allt annat jag kunde göra än hålla på med det här huset. Jag agerar tränare för min sons fotbollslag och jag kan nog säga att tränaren var mer närvarande här på bygget än på fotbollsplanen, skrattar Pasi.

Under hela vår vistelse är handelshusets cafésida fylld med kunder. De delikata bakverken har bra åtgång och kaffe dricks det litervis av.

Piia vandrar runt med sin gångkäpp, tidsenliga utstyrsel och ett brett leende. Pasi tar en paus från grovarbetet på bakgården och sätter sig ner i caféet för att ta en kaffekopp och något äta samtidigt som han vänligt pratar med en del av dagens cafégäster.

Då deras blickar möts ler de bredare än vanligt. De har förverkligat sin dröm och ännu viktigare; de har hittat hem.

En fantastisk gärning och ansträngning för Brahestad. Gärningen berör extra mycket då man vet att Piia Vähäsalo förverkligar sin dröm trots sin svåra sjukdom.

― Publiktips till Egenland

4 min

Langs handelshus, Brahestad - Spela upp på Arenan