Bokrecension: Kärnfysiken möter kärnfamiljen i imponerande debut

Emma Ahlgren vann första pris i Arvid Mörne-tävlingen år 2012. I vår debuterar hon som poet med samlingen Isotopia som skildrar splittring och sönderfall.

Titeln på diktsamlingen för osökt tankarna till utopia, drömmen om ett liv i balans och harmoni, drömmen om ett idealsamhälle där jämvikt och jämlikhet råder.

Kanske kärnfamiljen kan ses som drömmen om ett idealsamhälle i miniatyr där en stark växelverkan mellan olika parter förmår hålla samman gruppen.

Kärnfamiljen som en liten odelbar och isolerad enhet, en ö utslungad åt sitt öde, som på den teckning av Emma Ahlgren själv som pryder omslaget till boken.

Kärnfamiljen som en isotop med ett hölje som omsluter en kärna med protoner (antalet alltid det samma) och neutroner (antalet kan variera).

Men vad händer om de olika beståndsdelarna i kärnan börjar vibrera och det blir friktion i någon av reaktorerna. Vad sker när högtrycket stiger och exploderar i rädslor, arga röster och kallsvett.

Kärnfysik möter kärnfamilj

I diktsamlingen Isotopia använder sig Emma Ahlgren av naturvetenskapens kompromisslösa och exakta språk för att skildra slitningar och sönderfall inom en familj.

Slutresultatet blir en gastkramande historia där författaren med klinisk skärpa analyserar vad som händer när explosiva krafter frigörs.

Här ett kort exempel ur en längre dikt:

Kärnfamiljen i Finland klyvs ofta av
en långvarig yxa, alkoholspetsad
till 80 procent manövrerad av y.

Under fission frigörs stora
mängder pockande ånga, luktfri.
Temperaturhöjning ökar risken
för explosion.

X åsamkas störst skada, ofta
lokaliserad i omloppsbanan närmast
kärnan. Ständigt cirkulerande,
nedkylande, överslätande.

De mindre partiklarna, ca 1,6 till antal
omplaceras till de yttre omloppsbanorna för att
undvika värmeskador och kontaminering.

(---)

Emma Ahlgrens språk pendlar mellan distans och närhet, mellan fruktan och fasa.

Dikterna släpper aldrig greppet om vardagligheten, eller om någon form av tillkämpad normalitet – men genom, under och över allt kan man höra en dov och ödesmättad ton som oroar. Tonen av aggression som hänger i luften, det nyckfulla och ständigt närvarande våldet.

En paljettförsedd pyjamas, ett urtvättat rosa nattlinne med stirrglada kaniner och en grå t-tröjor med Kalle Anka-motiv blir starka bilder i en värld som skälver och krackelerar.

En spännande ny röst

I Emma Ahlgren har den finlandssvenska poesin fått en ny och spännande röst med ett särpräglat grepp om det språkliga uttrycket.

Här finns en skevhet som skickligt skapas med oväntade förskjutningar genom att kombinera ord och uttryck på överraskande sätt.

Här finns en lyhördhet för hur man med små medel kan åstadkomma molande mörker och återhållen ångest.

Här finns en direkthet som drabbar läsaren med långverkande kraft.

Efter relativt kort tid på sanatoriet hanteras tunghäfta
och mentala avfall med syntetisk lätthet.

Omfattande rengöring och kontinuerlig omvårdnad
i stabil genetisk gemenskap har haft effekt.

Salva på midsommardans, soltorkad hud, smilgropar,
mannagryning, fisktunga, skrattbubblor, x-hopp,
röda vinbärssnäckor och pannkakssvett stryks försiktigt mellan
ögonlock morgon och kväll. I decilitermått hämtas kraft åter.

---------------------------------------------------------------------------------

Vid decennieskiftet skälver jorden oväntat. Ytor krackelerar
och sen eftermiddag i november uppstår sprickor i fasaden.
Giftiga substanser sipprar, hulkar nedför kinder med sälta.

Avfallskärlen överfulla av disträflisor och dåliga samveten.
Förmågan att hantera situationer varsamt upphör härmed.
Betong blandas hastigt, slafsas fumligt över sprickorna.
Spacklas och slipas under tystnad.