Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Brandmannens uppmaning: ”Om ni vill ha kvar huset måste ni göra en elsanering” – gamla hus tär på ungdomsföreningarnas ekonomi och krafter

Från 2018
Uppdaterad 30.04.2018 09:49.
stort rött gammalt föreningshus
Bildtext Ungdomsföreningshuset i Sundom är fortfarande i flitig användning.
Bild: Yle/Roy Fogde

Sundom uf i Vasa är ett av landets 2500 föreningshus. Huset har 110 år på nacken. Det har renoverats under årens lopp, men nu står en större renovering för dörren.

Ordföranden Elisabeth Henriksson har ordningsföljden klar. Först i tur står eldragningarna i huset.

- När vi hade en brandman här sade han att om vi vill ni ha kvar det här huset måste vi se till att det görs en elsanering, säger hon.

För att klara av det här och övriga reparationer behöver föreningen få ihop 250.000 euro. Hittills har man lyckats skrapa ihop 40.000 euro i understöd av Finlands Hembygdsförbund.

- Vi ska inte ändra på något drastiskt utan bevara allt och göra det lite säkrare för folk att vara här, säger Elisabeth.

man och kvinna framför gammalt föreningshus
Bildtext Elisabeth Henriksson diskuterar renoveringsplanerna med byggnadsforskaren Kaj Höglund
Bild: Yle/Roy Fogde

Många ungdomsföreningar i Svenskfinland kämpar med liknande problem som Sundom uf.

De flesta husen är från 1900-talets början eller tidigare och de flesta är skyddade av Museiverket. Det medför ytterligare utmaningar.

Vi ska göra det lite säkrare för folk att vara här

― Elisabeth Henriksson, ordförande Sundom uf

Kaj Höglund, som är byggnadsforskare på Österbottens museum, säger att ungdomsföreningshusen är både byggnadshistoriskt och kulturhistoriskt viktiga.

- Det är inte bara byggnaderna som är viktiga, säger han. Det handlar om kultur, alla möjliga händelser, undervisning och underhållning. Det är ganska unikt skulle jag säga.

Det tar ibland tio år, men man måste börja någonstans

― Kaj Höglund, byggnadsforskare, Österbottens museum

Österbottens museum har byggnadsforskare som kan hjälpa föreningarna både med ansökningar inför och detaljer under renoveringens gång. Höglunds råd till föreningarna är att ta en liten bit i taget.

- Det går inte att reparera allt på samma gång, säger han. Det tar ibland tio år, men man måste börja någonstans. Det är svårt att få pengar om man börjar renovera allt på en gång.

Föreningar som vill ha pengar måste planera noga

Det finns alltså bidrag att ansöka om från till exempel Finlands Hembygdsförbund. Eventuella bidrag löser ändå inte alla problem.

Verksamhetsledaren Tomas Järvinen på Finlands Svenska Ungdomsförbund (FSU) understryker att kraven är hårda och processerna utförliga när man ansöker om pengar.
Bland annat krävs utlåtanden av arkitekter.

- Vi får in allt fler ansökningar som nobbas för att utredningarna inte håller måttet, säger han.

Tomas Järvinen
Bildtext Verksamhetsledaren Thomas Järvinen uppmanar ungdomsföreningarna att anlita proffs när renoveringsplanerna görs upp.
Bild: Yle / Petter Blomqvist

Järvinen påpekar att Museiverket är inblandat i statsbidraget som delas ut via Hembygdsförbundet. Understöden ges inte enbart ges för att hålla upp huset. De ges också för att bevara det i ursprungligt skick.

- Byter man till exempel ut takbjälkar, borde man faktiskt hitta takbjälkar från samma era som när huset byggdes, säger han.

Vi får in allt fler ansökningar som nobbas för att utredningarna inte håller måttet

― Tomas Järvinen, verksamhetsledare FSU

Samma sak gäller fönster. Tredubbla energisnåla fönster duger inte, utan de ska vara i tidens anda.

Järvinen berättar att det med jämna mellanrum händer att föreningar byter fönster och tror att ingen märker om de byter till något energisnålt alternativ. Dessvärre är Hembygdsförbundet mycket noggrant och upptäcker det alltid.

- Om det sker får föreningen i regel en tid på sig att åtgärda problemet eller betala tillbaka pengarna, säger Järvinen.

Ungdomsföreningar i förändring

Fallåker uf i Gloms i Esbo började samarbeta med Svenska Folkskolans vänner, för att se till att det finns någon svenskspråkig verksamhet, även om föreningen skulle gå under.

Tillsvidare lever föreningen gott och i mitten av april i år firade den 110-årsjubileum.

Fallåker uf satsar främst på teater. Numera sätter man upp två pjäser per år. De drar fulla hus.

Teaterverksamheten har gett föreningen en stabil ekonomisk grund att stå på. Föreningshuset kan hållas i skick och till exempel tekniken är helt och hållet förnyad.

Man i profil står på teaterscen.
Bildtext För Jalle Åkerlund är Fallåker ett andra hem.

Jalle Åkerlund var ordförande för Fallåker uf mellan åren 1972 och 2006. Under den här tiden renoverades huset från golv till tak.

- Här fanns inget rinnande vatten, minns han. Det var brunn på gården och utedass som gällde. Golvplankorna var murkna och taket läckte. Det hade inte funnits resurser att renovera. Teatern gjorde att det kom in pengar och att vi fick saker och ting renoverade.

Utmaningen är veta vilken roll en sådan här förening ska ha i en omgivning som ser helt annorlunda ut nu än då

― Jacob Mickelsson, ordförande, Fallåker uf

Jacob Mickelsson är numera ordförande för Fallåker uf. Han påpekar att världen idag ser annorlunda ut jämfört med när föreningen grundades. På den tiden var Bemböle en by och alla som bodde i byn upplevde ungdomsföreningen som sin hjärtesak.

- Nuförtiden flyttar folk mycket och befolkningen byts ofta, säger han. De som bor här tätt inpå har flyttat hit de senaste åren. Utmaningen är att veta vilken roll en sådan här förening ska ha i en omgivning som ser helt annorlunda ut nu än då.

Askan blev till byagemenskap

Sedan fem år tillbaka finns ett nytt, fint ungdomsföreningshus i Karperö. Det byggdes efter att den gamla ungdomsföreningslokalen hade brunnit ner.

hus i snöigt landskap
Bildtext Den nya ungdomsföreningslokalen är modern, ljus och rymlig.
Bild: Yle/Roy Fogde

Ordföranden Jens-Olof Mård minns chocken när huset brann.

- Redan på kvällen började ändå nya planer födas. Det var en pånyttfödelse som inträffade, säger han. Alla ville vara med. Den talkoanda vi har i dag föddes ur askan. Utan branden hade vi aldrig stått där vi står i dag.

man i keps
Bildtext Jens-Olof Mård har tillbringat många timmar i den nya ungdomsföreningslokalen.
Bild: Yle/Roy Fogde

Priset för nybygget blev drygt 1,5 miljoner euro. Det täcktes av försäkringspengar, bidrag och donationer.

Mård är övertygad om att det är en inställningsfråga huruvida föreningar har råd eller inte.

- Om man jobbar frivilligt och bara gör det man måste, har man inte råd, slår han fast. Det sitter i hur villig man är att satsa sin fritid på den här typen av frivilligarbete, för man måste satsa enormt mycket tid.

Om man jobbar frivilligt och bara gör det man måste, har man inte råd

― Jens-Olof Mård, ordförande Karperö uf

I dag är huset centrum för aktiviteterna i byn.

Festsalen hyr ut för bröllop och företagsfester. Byalaget, jaktföreningen och byns marthor träffas här. Ungdomarna hänger här om kvällarna och samfälligheten håller sina möten i huset. Bastuavdelningen används flitigt av rinkbandylag, fotbollslag, svensexor och möhippor.

Allt det här ger intäkter, men kräver också talkoanda. Allt sköts nämligen på frivillig basis.

- Vi knegar på med talko med allting fast vi sköter det som ett företag, säger Mård. Inga löner betalas ut år någon.

Ungdomarna tar över i Pargas

I Pargas centrum har ungdomar tagit tag i ungdomsföreningsverksamheten.

Pargas Malms uf grundades visserligen 1939, men de senaste åren har föreningen fört en tynande tillvaro.

I höstas blåste några eldsjälar nytt liv i föreningen.

NB Adrian Rantala och Kalle Grönroos utanför den gamla ungdomsgården Råttis i Pargas
Bildtext Adrian Rantala och Kalle Grönroos utanför Råttis
Bild: Maud Stolpe/Yle

Adrian Rantala är övertygad om att det finns ungdomar och äldre som vill vara med i ungdomsföreningsverksamhet.

- Vi vill erbjuda olika sorts evenemang för folket i Pargas och också kanske till och med lite längre bort, säger han.

Kalle Grönroos drömmer om en verksamhet som omfattar allt från musik och ståuppkomik till filmförevisningar. Han välkomnar allt det bara finns intresse för att se och ordna.

- Jag tycker att det är jättedumt om en förening bara fokuserar på en sak, säger han.

Det stora problemet är ändå hemlösheten. Sedan Pargas stad sålde huset där ungdomsföreningen tidigare höll till, har nya utrymmen inte kunnat hittas.

Föreningen får bevara sin utrustning i den så kallade Grottan som är ett utrymme som insprängd i ett berg, men det lämpar sig inte för ungdomsföreningens verksamhet.

- Om man vill ordna något här, måste man helt enkelt bygga upp allt från noll, säger Grönroos. Det tar åtminstone en hel dag. Efter evenemanget är det sedan samma procedur

Peter Lindgren, Kalle Grönroos och Adrian Rantala utanför det stora rödtegelhuset Norrgårds i Pargas
Bildtext Adrian och Kalle inspekterar Norrgårds gamla sjukhus tillsammans med stadens markanvändningsingenjör Peter Lindgren
Bild: Maud Stolpe/Yle

Det finns tomma fastigheter i Pargas. Norrgårds gamla sjukhus är till exempel till salu, men här har åtminstone inte ännu utbud och efterfrågan gått ihop. Idealet skulle vara om en köpare kunde inhysa till exempel Pargas malms uf.

- Det är ju ett jättefint och ståtligt hus med mycket utrymmen att använda, säger Rantala. Här finns ju nog många möjligheter, men problemet är att det inte går att ordna storslagna konserter här.

Kalle Grönroos håller med.

- Här finns bandutrymmen i all oändlighet, säger han. För att det ska fungera, måste det ändå hittas andra föreningar, företag eller privatpersoner som vill vara med och dela det här med oss.

Se hela programmet här:

Programmet är inte längre tillgängligt

Sänds även i Yle Fem måndag 30.4.2018 kl 20.00, samt på tisdag 1.5.2018 kl. 11.00.

Mer om ämnet på Yle Arenan

Diskussion om artikeln