Kim målar graffiti för att få uttryck för känslor: "Orättvist att straffen är så hårda"
Attraktionen med graffiti är både att få uttrycka sig konstnärligt och få utlopp för sina känslor men också spänningen. Kim tycker att stigmatiseringen av konstformen sänder konstiga signaler.
I Södervik i Helsingfors finns ett av de områden i staden där det är tillåtet att måla på väggar och staket.
I stort sett varenda yta på området är täckt av färggranna alster, alla med sin egen historia och konstnär.
Men trots att det finns platser där man utan trubbel med lagen kan pryda en vägg med sin graffitikonst väljer många att fortsättningsvis måla på platser där det är olagligt.
Kim är en av dem. Hen har hållit på med graffiti i många år. Eftersom graffiti är olagligt vill hen inte framträda med sitt riktiga namn och heter egentligen något annat.
– Jag har alltid varit intresserad av bildkonst, lyssnat på rap och tyckt om hip hop-kulturen, så därför kändes graffitin som en naturlig del av mina intressen.
För Kim är graffitin en möjlighet att uttrycka känslor och att kunna väcka känslor hos åskådaren, precis som vilken konstform som helst.
– Stunderna när man gör sitt konstverk är väldigt intensiva vilket gör att det är ett bra sätt att förkroppsliga sina tankar. Valet av plats för graffitin beror också mycket på en sinnesstämning.
Graffiti i korthet
Graffiti är konstverk som oftast målas med sprayfärg på offentliga platser så som byggnader, tåg eller murar. Konstformen har sitt ursprung i den amerikanska hip hop-kulturen på 1970- och 1980-talet.
Graffitin kom till Finland under början av 1980-talet.
Att måla graffiti på platser där det inte är tillåtet klassas som skadegörelse och kan straffas med böter eller fängelse.
Kort ordlista:
Tag: En signatur, oftast i form av en konstnärs artistnamn.
Piece: Förkortning av masterpiece. Ett större konstverk, ofta i form av en stiliserad text.
Mural: Ett stort konstverk som täcker en hel vägg.
Crew: En grupp graffitikonstnärer som arbetar tillsammans.
Tio år sedan "Stoppa Klottret"
År 1998 införde Helsingfors en ny kampanj under namnet Stop Töhrylle - Stoppa Klottret. Med det infördes nolltolerans mot graffiti och väggmålningar.
Kampanjen pågick ända till år 2008 och anses av många ha varit ett misslyckande eftersom själva klottrandet inte försvann trots de hårda linjedragningarna.
Ett år senare, år 2009, öppnades de första lagliga graffitiväggarna i Helsingfors.
De som utövar graffitikonst på olagliga platser riskerar ändå höga bötesstraff. Kim anser att de hårda straffen sänder fel signaler, både till dem som utövar graffiti och till andra.
– Jag förstår att det olagligt och att det måste finnas ett straff för en olaglig handling, men bötessummorna är otroliga. Det finns de som blir utslagna för att de inte kan betala sina böter.
Hen säger att en stor del av resurserna som används för att bekämpa klotter i stället kunde satsas på ungas psykiska hälsa.
- Att böterna och straffen för en som målat graffiti är högre än för till exempel en del sexualbrott kan ge ett intryck att materiella värden är viktigare än människors integritet.
Graffitin träder in i konsthallarna
Vid Helsingfors Konstmuseum HAM pågår just nu utställningen Graffiti, med fotografier och målningar av kända graffitiartister runt om i världen.
Kim tycker att det är positivt att graffitin har blivit mer allmänt accepterad som konst.
- Alla graffitikonstnärer ser inte positivt på det men jag tycker att det minskar på den stigmatisering som finns gentemot konstformen. Kanske det också gör att folk som ser graffiti på stan kan relatera till den på ett annat sätt.
Vad är det som sporrar en att fortsätta med graffiti, trots att det är olagligt och att straffen är hårda?
– För den enskilda konstnären eller gruppen är det viktigt att kunna sprida sitt namn och få synlighet inom subkulturen. Det ger en respekt att ens verk är synliga på många ställen. Det är lite som ett spel. För mig är ändå inte synligheten det viktiga utan jag vill väcka känslor hos åskådaren.
