Psykoterapeut om ofredandet av prinsessan Victoria: Hon har allt och det kan en man med skadat självförtroende uppleva som hotfullt
Varför klappade "kulturprofilen" prinsessan Victoria "på rumpan"? Och varför blev saken inte offentlig när det skedde, år 2006?
- Ofredande handlar om sadism från förövarens sida - och tystnaden om skuld och skam från offrets sida, säger psykoterapeuten Axel Aminoff.
Aminoff kommenterar ofredande och trakasserier i allmänhet - med anknytning till att svenska medier(bakom betalmur) lyfter fram en ny person i fallet Svenska Akademien - prinsessan Victoria som redan för 12 år sedan blev ofredad av "kulturprofilen".
Hovet valde ändå att tiga om saken.
- När det handlar om att trakassera prinsessan Victoria kan man tänka sig att det är ett sätt att visa att man är oberoende, säger Aminoff.
- Prinsessan Victoria representerar allt som en man som är rädd för att inte vara: vacker, ung, förmögen och respekterad.
Enligt Aminoff är det här något som en man med skadad självkänsla kan uppleva som mycket hotfullt. Att trakassera en sådan person är ett sätt att visa att den andra inte är värd någonting, och då behöver man inte vara rädd.
Svenska hovet har inte velat berätta i offentligheten att prinsessan Victoria utsatts för detta. Axel Aminoff betonar att varken han eller allmänheten känner till alla detaljer om saken - och att allmänna synpunkter därför är vettiga i sammanhanget.
- Offret känner ofta skuld och skam och då kan det vara i prinsessans eller hovets intresse att hålla tyst om saken, säger Aminoff. Trakasserier har möjligheter att pågå länge då offret känner skuldkänslor.
- Som offer kan man fråga sig om kläderna var opassande, eller om man tittade på någon alltför förföriskt.
Tänk att det sker inom det mest kulturella och intelligenta i det svenska samhället
Aminoff har följt med vändningarna i Svenska Akademin med viss förvåning.
- Det är ett omfattande fenomen som förekommer på alla nivåer inom Svenska Akademien. Det överraskande är att det sker i det vi föreställer oss vara det mest kulturella och intelligenta i det svenska samhället.
Vad berättar det om de här slutna kulturinstitutionerna att ofredande har kunnat pågå under en lång tid - ur psykologisk synvinkel?
- Jag känner inte till alla detaljer så vi kan endast spekulera. Varje organisation har sina egna regler, även oskrivna sådana.
- I väldigt auktoritativa kulturer kan sådant här beteende frodas. Typ att det finns sådant man inte får säga eller sådant man inte får blanda sig i. Det här lämnar ett visst utrymme för ofredande.
I en organisationskultur där man pratar öppet om allt och folk blandar sig i kan inte ofredande ske på samma sätt. Direkt om det händer något oacceptabelt, så reagerar folk på det.
För den som trakasserar väcker det hela någon form av njutning
Vad är det för behov som driver en människa till att ofreda sexuellt?
- I grund och botten är det någon form av sadism. Ofta finns det en maktkonstellation bakom med avsikten att den andra ska känna sig trakasserad. Avsikten är att förnedra den andra.
- Genom att trakassera tillintetgör man den andra. Det är en mycket smärtsam känsla för offret. För den som trakasserar väcker det hela någon form av njutning.
Avsaknad av empati
Prinsessan Victoria står högt i hierarkin i Sverige. Är det ett sätt att testa gränser för den som trakasserar?
- Säkert är det fråga om att testa gränser men också om en känsla av att vara omnipotent. (allsmäktig, red.anm) Om det finns en regel om att man inte får röra främmande kvinnor på baken, så då bevisar man psykologiskt att man står ovanför den regeln.
- Om ingen rapporterar om det - så bekräftar händelsen den omnipotenta fantasin.
- De flesta människor trakasserar inte andra - och då är det fråga om empati. Jag förstår att det är fruktansvärt förnedrande om jag skulle gå och göra något dylikt åt prinsessan Victoria.
- Det krävs en avsaknad av empati - och en tillintetgörande-aspekt, komprimerar Aminoff.
Om det finns gränser så lär sig folk att man kan inte göra så här
Är det möjligt för "kulturprofilen" att ändra sitt beteende?
- Man kan nog ändra på sitt beteende. Om det finns gränser så lär sig folk att man kan inte göra så här. Problemet här är att kulturmannen inte har en förman.
- Men, säger Aminoff, har man anlag för att bråka med andra så är grundtendensen psykologiskt där - fast gränser sätter stopp för den. Man måste genomgå lång psykoterapi för att förstå det här.
- Med trakasserier är det så att man förmedlar en känsla av förnedring, som man själv har varit utsatt för som liten och hjälplös.
Aminoff förklarar att det är ett sätt att berätta och visa på ett väldigt konkret sätt för den andra vad man själv har fått uppleva. Mycket smärtsamma känslor finns i bakgrunden - känslor som kan vara omedvetna.
Han säger att trauman kan finnas före den tid man själv blivit medveten om dem.
Aminoff säger att "kulturmannens" profil verkar ha varit med om någon form av gränsöverskridande som liten.
- Utan att desto mera försvara honom så kan man säga att principen är den att någon har våldfört sig på hans gränser - och nu visar han andra hur det känns. Det finns ofta en dylik patologi bakom den här sortens beteende.
De högsta maktstrukturerna är svåra att nå
Axel Aminoff säger att höga maktstrukturer är svåra att nå - på många olika sätt. Tröskeln att tala öppet om trakasserier är fortsättningsvis hög, trots #metoo-rörelsen.
- Ju mer makt folk har desto mer oåtkomliga är de. Folk som söker sig till maktpositioner är kluvna. Det finns en viss typ av narcissistisk psykopatologi hos dem som söker sig högst upp.
- Det gäller inte alla men de här egenskaperna frodas mer på högsta nivå: Personer som njuter av makt - med sadistisk tendens att använda makten fel - söker sig till dessa poster.
SvD: "Kulturprofilen” antastade kronprinsessan Victoria år 2006
Tidningen hänvisar till flera källor "nära och i Akademien".