Hälsningar från korren: Ryssland firar maj på många sätt

Jag hör till den generation som minns hur tv-nyheternas obligatoriska första majnyhet från Moskva såg ut innan Sovjetunionen föll sönder. Det var röda fanor, högtidliga mångordiga kommunistiska slagord och likaså högtidliga partipampar i hatt på Leninmausoleets tak.

Där vinkade de stelt till arbetarna som marscherade förbi. Och ve den arbetare som inte var med! Det slutade inte väl. Och ändå visste alla att det som skulle bli arbetarnas paradis aldrig blev det.

En rysk vits från den tiden beskriver läget bra, tycker jag. Den går så här. En arbetare beskriver sitt förhållande till arbetsgivaren: Vi låtsas jobba och de låtsas betala oss lön.

Hur som helst var det självklart att fira första maj i Sovjetunionen - först med marscher, flaggor och tal, sedan med flanerande, musik och glatt sällskap.

Hellre sommarstugans odlingar än marscher

Första majfirandet har förändrats och numera än kommunisternas arbetarmarscher minsann inte massiva. Istället är det datjorna som drar, folk söker sig alltså till sina sommarstugor för att sätta igång odlingssäsongen.

I Ryssland är det nämligen mera jobb än avkoppling att hålla till på stugan. Det ska nämligen odlas potatis, kål, morötter rödbetor och så vidare.

Stugsäsongen börjar visserligen redan tidigare under våren. Redan i slutet av mars fylls butikshyllorna med fröpåsar och kunderna samlas i förtjusning för att planera och inspireras.

Lite senare kan man se resultatet av inspirationen på fönsterbräden var man än rör sig, slingriga tomatplantor och annat grönt växer nämligen i avskurna mjölktetror eller yoghurtburkar. Det är också helt vanligt att sådana som jobbar på kontor har små odlingar också i arbetsrummen, vem kan få plats åt allt hemma.

Nu inför första maj var det riktigt skojigt att se hur en massa människor på väg ut till landet bar plantor i väskor, påsar och ryggsäckar då de trängdes med hundratals andra för att köpa biljett till lokaltåget ut till landet och fåglarna.

Finns också mera urbana sätt att fira

Självklart är inte alla odlare eller stugsittare, många åker bort under första maj, andra flanerar på stan och fyller barer och kaféer. I många storstäder stängs centrala gator för trafik och gatorna förvandlas till festivalplatser.

Och första maj ger alltid en extra ledig dag, även om datumet skulle infalla under ett veckoslut. I Ryssland får man nämligen en extra ledig dag som kompensation då någon så kallad röd dag, eller ledig dag infaller på en lördag eller söndag.

I år jobbade ryssarna lördagen den 28 april, för att kunna vara lediga också måndagen den trettionde, på så sätt fick de tre lediga dagar i följd, söndag, måndag och tisdag. Men det kommer mera trevligheter i maj.

Majfestligheterna fortsätter nämligen en vecka senare med segerdagen den nionde maj. Det man firar då är freden efter andra världskriget och det är en högtid som förenar det ryska folket på ett djupt plan.

De sovjetiska förlusterna under andra världskriget var nämligen så överväldigande både då det gäller militära och civila att det inte finns någon familj som inte skulle ha drabbats. Minst 27 miljoner, eventuellt så många som 42 miljoner, människor i Sovjetunionen dödades under kriget.

Segerdagsparaden är en klassiker

Av tradition firas segerdagen med militärparader. Stalin lät till och med på sin tid riva en flera hundra år gammal kyrka och en likaså uråldrig portkonstruktion vid röda torget bara för att få plats med pansarvagnar och andra militära fordon under paraden.

Numera är byggnaderna i fråga återuppbyggda och paraderna sköts utan pansarvagnar, men istället drar man in med en massa andra typer av utrustning, bland annat enorma Topol-missiler.

Jag har själv varit på plats på röda torget en segerdag, det var år 2016. Det var väldigt stränga regler för var man fick stå och vart man fick gå. I övrigt var paraden en aning trist, när man har sett hundra soldaters stiliga benlyft tröttnar man på den underhållningen.

Men visst var det intressant att få uppleva det på plats, att se veteranernas stolthet och politikernas uppblåsthet är ett säreget skådespel.

Georgsbandet som blev populärt

För tretton år sedan fick segerdagen en ny symbol. Våren 2005 var president Putin oroad av den orangea revolutionen som hade genomförts i Ukraina i slutet av 2004.

Den revolutionens viktigaste symbol var ett orange band som människor bar som ett tecken på att de stödde revolutionen. För att mota Olle i grind delades det våren 2005 ut gratis orange-svartrandiga band till ryssarna.

De gavs namnen georgievskaja lenta, eller Georgsbandet. Namnet kommer från det traditionella militära förtjänsttecknet Georgskorset, som förekom i det kejserliga Ryssland. Samma band användes under Sovjetunionen bland annat för Leninmedaljen.

Bandet blev genast en succé och det förekommer numera överallt. Folk bär ett sådant band fäst på kläder eller väskor, ofta också fästa vid backspegeln i bilar.

Alternativt sibiriskt firande blev en trend

För ungefär fem år sedan var det några studenter i staden Novosibirsk i Sibirien som kom på ett nytt sätt att fira segerdagen, de ordnade en minnesmarsch för sina stupade förfäder.

Det gick till så att de bar fotografier av anhöriga som hade stupat och på det sättet gav krigets grymhet ett ansikte. Det här jippot fick namnet Det odödliga regementet.

Redan följande år hade idén spridit sig till hela landet och människor drog spontant ut i manifestationer som kändes uppriktigt hedersamma och gripande.

På senare år har det här sättet att fira segerdagen blivit verkligt stort. Vissa otrevliga drag har också kommit in i firandet.

Till exempel tvingades en del statsanställda för några år sedan med i manifestationen i Moskva. De bar inte alls sina anhörigas bilder utan tilldelades bilder på människor som de inte hade någon relation till.

Det ledde till att sopkärl i centrum av Moskva efteråt fylldes av skyltar med obekanta fotografier. Något som gjorde många upprörda.

Min uppfattning är att det otyget nu är förbi och de som deltar verkligen är med för att de vill hedra sina förfäders uppoffringar.

En annan sak är att många klär upp sina barn i uniformer eller soldatmössor och vissa till och med fixar till barnvagnar så de ser ut som pansarfordon.

Det känns inte riktigt bra, tycker jag, men ryssarna gillar det. Numera kan man också köpa färdiga skyltar att fästa fotografier på, sådana dök upp i min närbutik för några veckor sedan.