Antisemitismen har blivit starkare i Europa: “Det är alarmerande och farligt”

I Sverige finns flera exempel på antisemitism, men samtidigt är det bara en liten grupp som har de här åsikterna. “Vi måste visa att det inte är okej och ha nolltolerans mot antisemitismen”, säger historikern Ingrid Lomfors.

I december i fjol utsattes synagogan i Göteborg för en brandattack och i Malmö krossades ett fönster i synagogan. I Ludvika i södra Dalarna, där flera av ledarna för nazistiska Nordiska motståndsrörelsen bor, vågar judar inte berätta att de är judar, skrev Dagens Nyheter i ett reportage i april.

Vi levde i en otroligt naiv föreställning om att Förintelsen aldrig skulle kunna ske igen

Det här är bara några av exemplen som visar att det finns antisemitism i Sverige och att det finns grupper som uttrycker judehat. Samtidigt ska man inte blåsa upp problemet och göra det större än det är, menar Ingrid Lomfors, överintendent på Forum för Levande historia i Stockholm.

- Vi måste komma ihåg att vi talar om marginella grupper och det är viktigt att ha proportionerna klart för sig. Men det är absolut alarmerande, farligt och obehagligt, säger Lomfors.

Lomfors är historiker och har forskat i antisemitism. Hon beskriver antisemitism som “fördomar och hat mot judar, för att de är judar”.

Nordiska motståndsrörelsen marscherade, igen

På första maj marscherade några hundra medlemmar från Nordiska motståndsrörelsen i Ludvika och i Boden. Bland motdemonstranterna fanns 93-åriga Hédi Fried, som själv överlevde två koncentrationsläger i Tyskland.

- Jag skrattar, för de förstår inte vad de gör. Jag tänker på när nazisterna marscherade i Tyskland fulla av hopp, och sen tänker jag på Tyskland fyra år senare. Vad tror dom att de kommer uppnå med sin hatideologi? Vad kommer deras barn och barnbarn att säga?, sa Hédi Fried till Sveriges Radio.

Lomfors menar att Nordiska motståndsrörelsens marscher är väldigt problematiska och att de är som ett eko från förr.

- Det börjar med judar, men det slutar inte där, utan rörelsen vill åt det demokratiska systemet och därför är den så otroligt farlig, säger Lomfors.

“Vi vet att hat föder hat”

Under de senaste tio åren har antisemitismen blivit starkare i Europa, och Ingrid Lomfors nämner till exempel attentatet i Köpenhamn, som påverkade judarna i Sverige starkt. Men om man ser antisemitismen i ett längre perspektiv, så har den hela tiden funnits i Europa.

- Det var ju bara 50 år sen vi hade en fördrivning från Polen, år 1968. Så antisemitismen har funnits där och uppträder i vågor hela tiden. Om man ska analysera den ur ett långt historiskt perspektiv, så vet jag inte om man ska säga att det är mer eller mindre av den, men den är tillräckligt nära för att vi hela tiden måste lägga örat mot rälsen.

- Vi måste säga att det här är inte okej och det måste finnas en nolltolerans. För vi vet också att hat föder hat, så riktar man hat mot en grupp, så är man också benägen att rikta hat mot en annan grupp.

Det är så himla starkt att jag själv nästan blir gråtfärdig när jag tänker på det

Världen har blivit mera komplex, och länder och samhällen påverkar varandra mera än förr. För att kunna jobba lokalt mot antisemitismen behöver man hela tiden veta vad som sker globalt eller i Europa, menar Lomfors.

- Vi måste samarbeta mera internationellt för att verkligen bli effektfulla i vårt arbete mot antisemitism och rasism - och för demokratin.

“Obegripligt att de har kunnat vara med om det här helvetet”

I Lomfors arbetsrum hänger nio svartvita fotografier av äldre personer som tittar rakt in i kameran. Det är de nio överlevare efter Förintelsen som ännu är i livet i Sverige. Alla är över 90 år.

- När man lyssnar till deras berättelser, så blir det nästan mer och mer obegripligt att de har kunnat vara med om det här helvetet och återhämtat sig och kunnat leva vidare. Det är så himla starkt att jag själv nästan blir gråtfärdig när jag tänker på det, säger Lomfors, märkbart rörd.

De första årtiondena efter Förintelsen var det många som inte ville tala om sina upplevelser, men det var inte heller så många som var intresserade och ville lyssna på dem.

- Vi levde i en otroligt naiv föreställning om att Förintelsen aldrig skulle kunna ske igen. Det var först på 1990-talet när vi fick ett krig på Balkan, som vi insåg att oj, kan det här upprepas?

Då började det skrivas mycket böcker där överlevarna berättade sin historia och speciellt i Sverige blev det vanligt att de föreläste i skolorna. Några av 90-plussarna besöker fortfarande skolor.