Marit Lindqvist: Äntligen! gjorde Svenska Akademien det enda rätta

En torsdag i oktober stiger pulsen, handsvetten lackar och hjärtrymen slår volter.

Alla blickar riktas mot Börshuset i Stockholm och den gyllene dörren som alldeles strax slås upp när Svenska Akademiens ständiga sekreterare ringer i klockan och stiger ut för att kungöra namnet på årets Nobelpristagare i litteratur.

Det råder en bubblande förväntan, en olidlig spänning när veckor av spekulationer, vadslagningar och önskemål kulminerar i denna enda korta stund.

Hör man ett ”Äntligen!” i publiken eller bara ett tyst förbryllat mummel?

Är det en författare jag läst något av innan, eller är det ett författarskap som väntar på att bli upptäckt?

Tack vare Nobelpriset har jag hittat flera nya favoriter, som José Saramago och Kenzaburo Oe, eller fått anledning att återvända till gamla godingar, som Alice Munro eller Tomas Tranströmer.

Och varje år fortsätter jag envetet att lyfta fram egna favoriter när jag blir ombedd att komma med stalltips beträffande följande Nobelpristagare i litteratur.

Ett älskat och omdebatterat pris

Nobelpriset i litteratur har delats ut sedan år 1901 och under decenniernas lopp har priset kommit att bli världens mest prestigefyllda litteraturpris.

Vid fjorton tillfällen har Akademien valt att inte dela ut innevarande års pris och vid sju av dessa tillfällen har priset delats ut följande år.

Sju priser har inte delats ut överhuvudtaget: under första världskriget och under andra världskriget samt några år då man ansett att inget litterärt verk eller författarskap funnits att ta ställning till som skulle ha varit av den betydelse som anges i Alfred Nobels testamente.

En handfull gånger har priset tilldelats två författare under samma år.

Priset väcker känslor, diskussion och debatt.

Det är ett pris som förmår lyfta fram litteraturen till en nivå och en plats där alla kan samlas för att ha en åsikt om huruvida priset gick till en författare som under det gångna året ”inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning” eller inte.

Priset kan rikta strålkastaren mot en författare som väldigt få känner till eller har läst, men priset kan också tilldelas en skriftställare som är omhuldad och älskad av den breda allmänheten.

Att Nobelpriset i litteratur är ett angeläget pris för väldigt många världen över har vi fått bevis på under de senaste månaderna.

Den diskussion och debatt som rasat under vinterns och vårens lopp har onekligen satt djupa spår och dragit skam över Svenska Akademiens arbete. Ett arbete som givetvis är så mycket mer än Nobelpriset i litteratur. Och Nobelpriset i litteratur är bara ett pris bland alla de andra närmare 50 olika pris och stipendier som Akademien delar ut.

Ett pris som devalverats

Men förtroendet har förverkats och Nobelpriset i litteratur har devalverats.

Den 19 april skrev den engelska litteraturkritikern James Wood en kommentar i Dagens Nyheter där han konstaterade att Akademiens oförmåga att på ett korrekt och taktfullt sätt hantera Kulturprofilen och dennes påstådda brott kommit att solka ner Nobelpriset. ”Vem skulle vilja ta emot årets Nobelpris i litteratur från en reducerad, sargad och djupt vanryktad grupp?” undrade han.

Att den kraftigt reducerade Akademien idag meddelar att man inte delar ut något Nobelpris i litteratur år 2018 är det enda rätta beslutet att fatta.

Även om den fem personer starka Nobelkommittén som arbetar med Nobelpriset inom Akademien är så gott som intakt (fyra av kommitténs medlemmar sitter fortsättningsvis kvar i Akademien) handlar det nu framför allt om att kunna återupprätta förtroendet för Akademiens arbete överlag och att kunna värna om Nobelprisets anseende.

Om man hade valt att dela ut Nobelpriset i litteratur i år skulle man ha löpt en stor risk för att den utsedda prismottagaren ofrivilligt skulle ha hamnat i en besvärlig situation och högst antagligen blivit tvungen att ta ställning till frågor som överhuvudtaget inte handlar om författarens litterära verk.

Nobelpriset i litteratur bör handla om glädje, förväntan och nyfikenhet – inte om korruption, sexuellt ofredande eller jäv. Ifall dessa element inte ingår i en roman skriven med snille och smak.