Hizbollah blir starkare i Libanon och får många platser i parlamentet
Den Iranstödda Hizbollah-rörelsen och dess allierade ser ut att få över hälften av platserna - 67 platser av 128 - i parlamentet efter gårdagens val, visar inofficiella resultat.
Preliminära siffror säger också att valdeltagandet är så lågt som 49 procent.
Libanons relation med omvärlden befaras nu bli ännu spändare i och med att Hizbollah har fått en starkare ställning i landet. Hizbollah stämplas av USA som en terroristgrupp.
Den väststödda premiärministern Saad al-Hariri, som leder det sunnimuslimska gruppen i parlamentet tros ändå kunna sitta kvar trots att hans block förlorade platser. al-Hariris block är fortfarande det största i parlamentet.
Maktfördelningssystemet i Libanons är speciellt eftersom det är hopkopplat med religiös tillhörighet. Enligt grundlagen ska premiärministern i landet vara sunnimuslim. Presidenten ska vara kristen och parlamentets talman shiamuslim.
Det var det första parlamentsvalet på nio år i Libanon.
Enligt bedömare kommer den nya regeringen troligen att - i likhet med den avgående regeringen - innefatta alla stora partier.
Kristna och muslimer försöker upprätthålla en balans i Libanon
- Libanon utgör en del av arabvärlden – men har också gamla religiösa och kulturella band till väst.
- Det politiska systemet härstammar till stor del från den så kallade nationella pakten från 1943 – en muntlig överenskommelse som skulle upprätthålla en balans mellan kristna och muslimer.
- Politiska poster fördelades enligt religionstillhörighet: presidenten skulle vara maronit (kristen), premiärministern sunnimuslim, och talmannen shiamuslim.
- Antalet kristna respektive muslimer skulle i parlamentet förhålla sig enligt proportionerna 6:5. Den maktfördelningen byggde på en folkräkning som Frankrike ordnade1932.
- Lojaliteten med familjen, klanen, byn eller det religiösa samfundet blev viktig. Ledarna för de här grupperingarna fick också ett politiskt inflytande.
- De intrikata familje- och klanbanden med gamla anor kom med tiden att allt mindre motsvara verkligheten. Muslimerna hade på 1970-talet börjat utgöra en majoritet av landets befolkning.
- Spänningarna mellan de olika grupperna utgjorde kärnan i det inbördeskrig som bröt ut 1975 och som varade till 1989. Också Syrien och Israel allierade sig med olika libanesiska grupperingar.
- Taifavtalet 1989, som formellt gjorde slut på kriget, innebar ett hårdare syriskt grepp om Libanon. Också Israels ockupation av den så kallade säkerhetszonen i söder begränsade Libanons suveränitet.
- Enligt Taifavtalet skulle det politiska systemet ändras så att det bättre kunde återspegla den förändrade befolkningens sammansättning.
- År 1990 utökades antalet parlamentsledamöter till 128 och mandaten fördelades jämnt mellan kristna och muslimer.
- Regeringens makt ökade på presidentens bekostnad. Taifavtalet innebar därmed en maktförskjutning till fördel för den muslimska befolkningen men innebar samtidigt att de olika libanesiska grupperna inte representerades enligt den faktiska fördelning som de hade i samhället. Det sekteristiska inslaget i libanesisk politik kvarstod.
- Israel lämnade södra Libanon 2000 och Syrien drog sig tillbaka från Libanon 2005.
' /%3E%3C/svg%3E)
Första valet i Libanon på nio år – en smältdegel av religiösa och etniska minoriteter
Nu finns det fler kvinnliga kandidater än någonsin.