Hoppa till huvudinnehåll

Åboland

Landskapsreformen skapar frustration och cynism – "som att vi sitter i ett väntrum och klottrar på väggarna"

Från 2018
Uppdaterad 08.05.2018 08:07.
Siv Sandberg.
Bildtext Siv Sandberg.
Bild: Linus Hoffman / Yle

Kritiken mot landskapsreformen liksom mot social- och hälsovårdsreformen har under våren väckt sig allt starkare. Politiker men också forskare har bland annat kritiserat tidtabellen och bristen på demokrati.

Då forskare Siv Sandberg vid Åbo Akademi jämför Finland med de andra nordiska länderna så verkar vi tro att snabbhet i sig är värdefull.

– Om man tittar på de reformer som har varit på gång de senaste 15 åren, så har vi haft betydligt större reformplaner och betydligt snabbare reformer än i något annat nordiskt land.

– I Norge bereder man exempelvis en mindre kommunreform, där arbetet pågår i sex år, eller betydligt fler år än man tänker sig att den här massiva landskapsreformen ska genomföras hos oss, säger
Sandberg.

Klockan tickar, och man undrar om någon kommer i mål överhuvudtaget

Sandberg tror att det egentligen nog finns tid för att landskapsreformen skulle kunna införas 1.1.2020. Det som däremot ställer till det för politikerna och för oss invånare är att man tänkt sig att landskapsvalet skulle hållas redan i oktober 2018.

– Klockan tickar, och man undrar om någon kommer i mål överhuvudtaget.

Enligt Sandberg tar det tid innan folk förstår vad reformen handlar om. Samtidigt finns det personer inom ministerierna, landskapen och kommunerna som så länge levt med reformen att de talar som om landskapen är en verklighet nu redan, och de förstår inte varför folk är förvirrade.

Kommunerna är i en besvärlig ställning, där de inte vet om det blir ett landskapsval i oktober, eller om lagarna gällande landskapsreformen blir godkända eller inte.

– Det är en mycket märklig situation överhuvudtaget att en så här stor reform bereds utan att det egentligen finns någon stark laggrund för det. Trots det har både kommunerna och alla myndigheter som berörs varit väldigt laglydiga.

Tre olika strategier för kommunerna

Eftersom ingen vet hur det kommer att gå finns det inom kommunerna nu tre strategier.

För det första finns det kommuner som väntar och inte gör någonting.

– De väntar hur det blir, att det är onödigt att lägga ner tid och pengar på förberedelser då de ändå inte vet om det blir någon reform.

Sedan finns det kommuner som aktivt försöker anpassa sin verksamhet till det kommande läget, till och med så att en del utnyttjar det faktum att kommunerna än så länge har makten över social- och hälsovården.

Villa Stella i Ekenäs.
Bildtext Ska kommunen själv sköta äldre vården, eller sälja ut den?
Bild: Yle/Minna Almark

– Vi har till exempel Kimitoöns kommun som har funderat på om det är rationellt att sälja bort vårdfastigheterna till någon privat aktör med tanke på att landskapet kanske inte vill behålla dem framöver. Däremot har till exempel Larsmo och Nykarleby redan en lång tid samarbetat och överfört sin verksamhet till en gemensam organisation.

Större städer gör som de själva vill

Lite större städer har en tredje modell att tänka, att utvecklingen går vidare oberoende av social- och hälsovårdsreformen.

– De tycker därför att de nödvändigtvis inte behöver anpassa sig, utan de gör vad de vill själva.

Sandberg som i många år följt med reformen ser dessutom rätt mycket trötthet, frustration och cynism. Det har varit så mycket hopande och roende med reformen, men nya tidtabeller och nya besked från regeringen.

– Det är som att man sitter i ett väntrum och börjar klottra på väggarna.

Därför är det många som enligt Siv Sandberg skulle välkomna ett definitivt beslut, antingen så att vi har lagar som gäller reformen eller så att vi inte har lagar.

Argument både för och emot landskapsval i oktober

Det finns goda argument för att landskapsvalet ska hållas i oktober 2018, för då man bygger upp en organisation som ska vara demokratiskt styrd så finns det ett antal beslut som inte kan fattas av något annat organ är ett fullmäktige som är valt av folket. Det gäller bland annat landskapets organisation, budget och service.

– Ju tidigare det här fullmäktige kan tillträda desto bättre och mer långsiktiga beslut kan fullmäktige fatta innan landskapen börjar sin verksamhet 2020.

Men det finns lika goda argument för att landskapsvalet ska skjutas framåt till våren 2019, för vi vet ännu inte vad lagarna kommer att innehålla, exakt vad landskapen ska göra och hur de kommer att arbeta.

– De som anser att valet borde skjutas på ser det närmast ur en invånarsynvinkel. Om man ska införa en ny demokratisk nivå så måste invånarna få tillräcklig information om vad de röstar om, vad är landskapen, vad innebär de för vanliga människor, för allt det här är nytt för människorna.

Det är nog till fördel om folk vet vad de röstar om

Det är bara Kajanaland som har haft och Åland som har landskapsval, medan resten av Finland aldrig har röstat i ett landskapsval.

– Det är nog till fördel om folk vet vad de röstar om.

Också ur partiernas synvinkel är ett senare val att föredra. Ju kortare tid det är fram till valet, desto mer gynnar det de sittande och etablerade partierna.

Dessutom kräver valen en lång formell procedur, vilket gör att det blir bråttom med alla förberedelser.

– Som de flesta experter anser också jag att reformen nog blir av, trots att majoriteten för den är väldigt tunn. Men jag hör nog till dem som börjar luta mot att det skulle vara vettigare att hålla landskapsvalet samtidigt som riksdagsvalet och att det skulle vara ett sätt att skapa ökad legitimitet för den här reformen.

Sverige har inte på 100 år lyckats med det som regeringen vill göra på fyra månader

Man kan förstås skapa folkets godkännande i efterhand, om folk ser att allt fungerar bättre. Men det skulle vara bättre att innan reformen förklara vad det handlar om, anser Sandberg.

– Det här med att förklara är nog Finlands sämsta gren som demokrati. Det handlar igen om att de som har levt i 2,5 år med den här landskapsbubblan inte förstår att andra inte förstår.

Sandberg jämför med situationen i Sverige, där man har haft direkta val till landstinget sedan 1910, men ändå är det det mest okända valet.

– Om man på över 100 år har svårt att etablera en politisk nivå i folks medvetande, så måste man kanske ha en viss respekt för att det kan man inte göra på fyra månader.

Diskussion om artikeln