Hemmamammans tid är inte förbi – Jennie tog paus från karriären för att ta hand om hem och familj på heltid
Många kvinnor väljer att hoppa av karriärstegen en tid för att ta hand om hem och familj på heltid. De flesta återvänder ändå till arbetslivet efter några år som hemmamamma.
Jennie Lipasti har alltid drömt om en stor familj med många barn. Hon har också haft klart för sig att hon ska vara hemma med dem. När sonen Väinö föddes var valet att bli hemmamamma alltså enkelt.
- Det sitter ganska naturligt i min personlighet, säger hon. Jag har alltid varit ganska mammig av mig.
Början på tiden som mamma var ändå mera utmanande än hon hade tänkt sig.
Fast jag hade väldigt ont i kroppen, gjorde det ännu mycket mera ont att jag varken kunde eller fick ta hand om mitt eget barn
― Jennie Lipasti
Graviditeten var svår och förlossningen måste sättas igång sex veckor före beräknad tid. Jennie hade fått havandeskapsförgiftning och bland annat njurarna hade i stort sett lagt av att fungera helt.
- Jag hade väldigt mycket vätska i kroppen, säger hon. Det gjorde ont att andas, eftersom jag hade så mycket vätska i lungorna. Hjärnan hade börjat svälla och jag hade värk överallt.
Efter att Väinö hade fötts var Jennie sängpatient en lång tid. Hon kunde varken mata eller sköta honom.
- Fast jag hade väldigt ont i kroppen medan jag låg där, gjorde det ännu mycket mera ont att jag varken kunde eller fick ta hand om mitt eget barn.
Bearbetning genom att skriva
När Jennie så småningom fick stiga upp och börja röra på sig måste hon börja från noll att öva sig att vara mamma.
- Då hade jag kommit till en punkt när jag tycke att jag inte skulle klara av det här, säger hon. Jag tyckte att alla andra gjorde det så mycket bättre när jag såg dem ta hand om sina barn
För att skriva av sig och bearbeta sina erfarenheter började Jennie blogga.
Utgångspunkten var att hon ville ha kontakt med andra mödrar till prematurbarn. Senare har bloggen utvecklats till en mammablogg om hur det är att vara hemmamamma.
Förr måste jag planerna mycket och fundera ut vad som kunde hända, alla möjliga scenarion. Nu är jag mera ”vi tar det som kommer och så ser jag vad som händer"
― Jennie Lipasti
Bloggen har namn om sig att vara positiv och inspirerande.
Jennie själv tror att det beror på livet som mamma har förändrat henne. Stressen i vardagen har försvunnit.
- Jag tar det lite som det kommer, säger hon. Förr måste jag planerna mycket och fundera ut vad som kunde hända, alla möjliga scenarion. Nu är jag mera ”vi tar det som kommer och så ser jag vad som händer”. Det har haft en positiv effekt
på mig.
Långa dagar och mycket arbete
Rut Ek har också varit hemmamma eller hemmafru, som det kallades förr. Hennes vardag skiljde sig en hel del från Jennies.
Precis som för andra mammor på bondgårdar, fanns det mycket fysiskt jobb att göra från morgon till kväll.
- Det finns ju alltid något att göra på en bondgård, säger Rut. Djuren skulle skötas, höet ska sås eller bärgas, barnen ses efter, maten kokas och tvätten tvättas.
Avlönat arbete utanför den egna gården var inte att tänka på.
- Jag har trivs med det här sen barnsben. Det här har varit mitt liv, slår hon fast.
Det fanns inga daghem när Ruts fyra barn växte upp.
- Om inte farmor kunde ta hand om dem, hade jag dem med mig, säger Rut. I ladugården satt de i kärran eller sov i höet i kalvkätten. Det var den tidens dagis.
I ladugården satt de i kärran eller sov i höet i kalvkätten. Det var den tidens dagis
― Rut Ek, fd hemmafru
Ett av de fyra barnen har numera tagit över gården, men 82-åriga Rut mockar fortfarande tre gånger om dagen ladugården.
Halv sex på morgonen startar första passet. Sjutiden på kvällen är tredje passet slut.
- Det är motion, säger hon. Jag tänker fortsätta så länge jag orkar. Det är roligt.
Hemmafruarnas guldålder kom och gick
Begreppet hemmafru myntades på 1950-talet. Det var också det årtionde som sägs vara hemmafruarnas guldålder.
Biträdande professorn i folkloristik vid Åbo Akademi, Lena Marander-Eklund understryker ändå att hemmafru var ingenting alla kunde välja att bli.
För många fanns det inga andra alternativ. Ordnad barndagvård saknades helt och hållet.
- När man gifte man sig och fick barn måste man bli hemma, säger Marander-Eklund. Det var så man gjorde, man gjorde på samma sätt som alla andra.
Idén bakom begreppet hemmafru grundar sig på tanken att när industrialiseringen frigjorde arbete och fritid skulle kvinnorna stanna hemma.
Männen skulle ut i arbetslivet och förtjäna tillräckligt för att familjerna skulle leva på den lön som de kom hem med.
- Det här fick en ny aktualitet efter andra världskriget, säger Marander-Eklund. När männen kom tillbaka från fronten skulle de få tillbaka sina arbeten och då uppmuntrades kvinnorna att stanna hemma.
Hemmafrun skulle vara ordningsam och sparsam. Hon skulle sköta allt som hade med hus, barn och hem att göra. Man pratade mycket om professionaliseringen av hemmafrun.
- Det var inte alla gånger så lätt att koka och kocka på det sätt som det förväntades av en när man var alldeles ung och nybliven hustru och mamma, säger Marander-Eklund.
Från hushållsproffs till "bara" hemmafru
Om man jämför med andra länder hade Finland ganska få hemmafruar på 1950-talet.
De som fanns levde ett ganska undanskymt liv. Det var också det som inspirerade Lena Marander-Eklund att börja forska i hemmafruarnas liv.
- Av erfarenhet visste jag ändå att det fanns många hemmafruar, även om de inte syntes i den officiella statistiken, säger hon.
När männen kom tillbaka från fronten skulle de få tillbaka sina arbeten och då uppmuntrades kvinnorna att stanna hemma
― Lena Marander-Eklund, bitr.prof. Åbo Akademi
På 1960- och 70-talen förändrades synen på hemmafruar. Det var arbetskraftsbrist och det behövdes mycket folk i olika jobb och många kvinnor drog ut i arbetslivet.
- Man började prata om henne som "bara en hemmafru", säger Marander-Eklund. De kvinnor som sedan förblev hemmafruar hade det ganska tungt. De upplevde sig som lite onyttiga.
Karriären viktigare än rollen som hemmamamma
Efter att samhället urbaniserades har också synen på karriären förändrats. För många unga kvinnor är begreppet hemmafru ganska okänt.
- Jag tror inte jag har någon bekant som skulle ha haft en hemmamamma, säger gymnasieeleven Ina Mickos i Lovisa.
Inte heller Charlotta Heijnsbroek har minne av att någon av hennes vänner skulle ha haft en mamma som inte jobbade utanför hemmet.
- På ett sätt skulle det ha vart skönt att ha någon hemma då när man var i lågstadieåldern, men kanske ändå inte, resonerar hon.
Fanny Storgårds båda föräldrar arbetar på jordbruk och finns nära till hands hela tiden.
- Det har nog varit tryggt att man alltid har kunnat gå och prata med någon, säger hon. De är alltid i lagården eller någonstans i närheten. Man får kontakt med dem när man behöver.
Hur tänker de här unga kvinnorna om framtiden?
- Jag vill nog inte bli hemmamamma, säger Isa Grönholm. Efter mammaledigheten skulle jag nog fortsätta karriären.
Fanny Storgårds kan tänka sig att stanna hemma om det är möjligt och behövs. Hon understryker ändå att man måste ha ett yrke i botten också om man väljer att bli hemmamamma.
- Många skiljer sig i dagens samhälle. Om den ena har gjort karriär och den andra har varit hemma blir det problem. Då är man ju helt utan botten, säger hon.
Pendeln har svängt för hemmamamman
Bilden av hemmafruar som bara hemmafruar höll i sig en bit in på 2000-talet. I dag verkar det ändå som om pendeln skulle ha svängt något.
Statistikcentralens uppgifter för 2016 visar att utbildningsnivån påverkar huruvida kvinnor väljer att bli hemmafruar eller inte efter mammaledigheten.
Kvinnor med hög utbildning återgår snabbare till arbetslivet än övriga kvinnor. Det här gäller speciellt för kvinnor med barn över tre år, men trenden syns också bland mammor med barn under tre år.
Bland mammor utan annan utbildning än grundskola, är tre av fyra hemmafruar.
Det är ju också på något sätt ett slags protest mot ett hektiskt arbetsliv
― Lena Marander-Eklund, bitr.prof. Åbo Akademi
Lena Marander-Eklund säger att begreppet hemmafru, eller hemmamamma, i dag igen har en bättre status. Hon har märkt en trend där media och tv-serier lyfter upp livet som hemmamamma som något positivt.
- Det är ju också på något sätt ett slags protest mot ett hektiskt arbetsliv, säger Lena Marander-Eklund. Folk stannar hemma med barn som en andningshål.
Jennie Lipasti håller med. Att själv få bygga dagarna inom vissa ramar är avstressande.
- Många andra mammor kommer säkert att tycka illa om mig, men det har faktiskt varit vila för mig att vara borta från arbetslivet, säger hon.
Om man jämför livet som hemmamamma/hemmafru förr och nu är den stora skillnaden att många återvänder till arbetslivet efter några år som hemmamamma.
Jag har alltid velat uppleva och vara med om det här så det har nog verkligen känts lyxigt att få vara hemmamamma
― Jennie Lipasti
Jennie Lipasti står också inför det så småningom. Det känns både roligt och jobbit att tänka på att börja jobba igen,
- Jag har alltid velat uppleva och vara med om det här så det har nog verkligen känts lyxigt att få vara hemmamamma.
Se hela programmet här:
Programmet kan också ses i Yle Fem måndag 14.5.2018 kl 20.00, samt på tisdag 15.5.2018 kl 11.00.
' /%3E%3C/svg%3E)
