”Vad skulle Borgå vara utan sin å” – solen och värmen sätter fart på åstranden
Glass, öl, motorcyklar och terrassbyggen. Borgåbornas vardagsrum är snart rustat för en ny sommar.
Det är ännu glest mellan båtarna vid bryggorna. Många av uteserveringarna gapar nästan tomma eller är under uppbyggnad. Det vackra vädret har tagit åstranden med överraskning.
Borgåbornas vardagsrum ler i kvällssolen trots en lite kylig kvällsbris från syd. Barnfamiljer på glass, kompisgäng på öl och motorcyklister på paus njuter av vårkvällen.
På m/s J.L. Runebergs fördäck står skepparen Ted Lönnroos och svetsar trasig och rostig reling. Det är snart dags för att inleda den 34:e säsongen. Han njuter av det han ser, en livfull åstrand.
- När vi för första gången lade till här, 1986, såg det ut som om Hiroshimabomben skulle ha hunnit före. Här fanns just ingenting vid åstranden. Det är helt annat nu och det blir bara bättre.
Men att försöka få den andra sidan av ån, den västra, att leva upp på samma sätt, det tror han inte att lyckas i framtiden.
- Det här är rätta sidan, på västra sidan blir det inget. Man ska ha solen i ansiktet då man ser på båtarna som kör förbi, säger Lönnroos.
Han och Runeberg kastar loss på morsdagen.
På kvällspromenad längs med åstranden går Kerstin och Erik Vikström. De är båda lyriska över stunden vid ån.
- Man blir ju lyrisk då solen och värmen och vi ser hur allting spricker och börjar blomma. Det är härligt, säger Kerstin Vikström.
- Vad skulle Borgå vara utan sin å, utbrister biskop emeritus. Den är en pulsåder som drar till sig folk. Det är skönt att gå här längs stranden och se hur allting börjar leva igen.
Han vågar sig på tankeexperimentet att föreställa sig staden utan sin å.
- Det skulle vara mördande.
' /%3E%3C/svg%3E)
