Svenska Yle avslöjar: Laura Huhtasaaris gradu innehåller betydligt mera plagiat än känt - professor: "Det går inte att förneka"

En stor del av Sannfinländarnas riksdagsledamot och viceordförande Laura Huhtasaaris gradu är systematiskt plagiat, visar Svenska Yles undersökning. Jyväskylä universitet hittade inte den plagierade källan.

Efter plagiatbeskyllningarna i vintras lät Jyväskylä universitet göra en förundersökning som bekräftade att Huhtasaari hade kopierat in textstycken från två tidigare examensarbeten i sin pro gradu.

Rektor Keijo Hämäläinen slog fast att Huhtasaari hade brutit mot god vetenskaplig praxis - men att fusket inte var särskilt allvarligt eftersom det begränsade sig till tio procent av litteraturdelen. Rektorn beslöt i april att inte inleda en egentlig utredning i fallet.

Svenska Yle kan nu visa att Huhtasaaris arbete Kulttuuriset käytännöt monikulttuurisessa perusopetusryhmässä (Kulturell praxis i en mångkulturell grundutbildningsgrupp) är resultatet av ett betydligt mer omfattande och systematiskt fusk än vad förundersökningen kom fram till.

“Kopiera - klistra in”

Cirka 30 procent av hela textmängden i Huhtasaaris pro gradu är kopierad från en enda källa, Tiina Simpanens pro gradu Kohti monikulttuurista koulua (Mot en mångkulturell skola). Simpanens arbete gjordes för Helsingfors universitet år 2001 och gavs ut i Helsingfors stads utbildningsverks publikationsserie.

Huhtasaari har kopierat in Simpanens text i kortare och längre sjok. Vissa kapitel härstammar nästan helt från Simpanen.

Kohti monikulttuurista koulua återges huvudsakligen ordagrant av Huhtasaari, inklusive enstaka stavfel. Det tyder på att Huhtasaari har haft tillgång till texten i elektronisk form och kopierat in den i sitt ordbehandlingsprogram.

På vissa ställen har Huhtasaari gjort små ingrepp i texten för att den ska passa in i sammanhanget.

Simpanens text inklusive hennes källhänvisningar är kopierad och framställs som om den vore Huhtasaaris egen. Simpanens arbete nämns överhuvudtaget inte i Huhtasaaris gradu.

Ämnena för de två arbetena är överlappande. Tiina Simpanens gradu beskriver en mångkulturell lågstadieklass i Helsingfors genom halvstrukturerade intervjuer (“temaintervjuer”) med elever, rektor och lärare, medan Huhtasaari på motsvarande sätt har intervjuat lärare och rektorer i tre skolor i Norra Karelen.

Tiina Simpanen säger att hon inte känner Huhtasaari och aldrig har träffat henne. Desto mer vill hon inte kommentera fallet.

Huhtasaari återger delar av intervjuerna i sin gradu. Bland de direkta citaten har vi inte hittat tecken på plagiat, men en del av texterna som beskriver intervjuerna och drar slutsatser från dem är kopierade från Simpanens arbete.

Flera andra källor

Kohti monikulttuurista koulua kan beskrivas som den huvudsakliga förlagan till Huhtasaaris pro gradu, medan universitetets förundersökning bekräftade kortare plagiat av Henriikka Hoffréns pro gradu Suomalaiset Ranskassa och Oksana Myllyläs kursarbete Venäjänkieliset lapset suomalaisessa koulussa.

Men vår granskning visar också att Huhtasaari har kopierat in texter från flera andra källor utan att hänvisa till ursprunget.

Det gäller både akademiska övningsarbeten och artiklar, och mera allmänt hållna texter om mångkultur i skolan. Här finns till och med en lätt igenkännlig mening från ett tal som president Tarja Halonen höll år 2000.

"Siitä on huolehdittava, että maahanmuuttajalapset voivat iloisin mielin täyttää oppivelvollisuutensa." (Vi måste se till att invandrarbarnen glada i hågen kan fullgöra sin läroplikt).

Liksom Simpanens gradu fanns de här övriga texterna tillgängliga på webben då Huhtasaari skrev sin gradu år 2003.

Vi har gett Laura Huhtasaari tillfälle att kommentera de nya uppgifterna. Hon hänvisar till universitetets förundersökning.

- Universitetet har utrett frågan och gett sitt beslut. Beslutet finns tillgängligt för alla att läsa och se, konstaterar Huhtasaari kort per e-post.

Varför upptäckte universitet inte fusket?

Laura Huhtasaaris gradu godkändes ursprungligen i december 2003 med vitsordet Cum Laude Approbatur.

Liberalpartiets partisekreterare Tuomas Tiainen förde fram de första plagiatmisstankarna i sin blogg i mitten av januari.

Sannfinländarnas presidentkandidat anklagades alltså mitt under valkampanjen för att ha plagierat delar av sin pro gradu-avhandling.

Jyväskylä universitets rektor Keijo Hämäläinen beställde en förundersökning gällande god vetenskaplig praxis av professor emeritus Jarkko Hautamäki.

I förundersökningen konstaterar professor Hautamäki att granskarna borde ha anmärkt på språkfel och fel i källhänvisningarna, men säger också att bara en specialist kunde ha märkt de plagierade styckena från Hoffréns och Myllyläs arbeten utan tillgång till moderna textigenkänningsprogram.

Hautamäki bekräftade plagiatmisstankarna men hittade inte anledning att misstänka ett mera omfattande fusk.

Då rapporten blev klar gavs Huhtasaari tillfälle att försvara sig. Hon ansåg sig ha blivit särbehandlad på grund av sin politiska verksamhet och hänvisade till att praxis gällande källhänvisningar ska ha varit oklar år 2003, då hon skrev sin gradu.

Rektorn beslöt att inte inleda en egentlig utredning. I beslutsmotiveringarna konstateras att Huhtasaari delvis har brutit mot god vetenskaplig praxis, men med beaktande av att det rör sig om en avgränsad del av ett pro gradu-arbete ansågs brottet inte särskilt allvarligt.

Linus Lång: Så upptäckte jag plagiatet som universitetet missade

Jag följde med både nyhetsrapporteringen och diskussioner på sociala medier om Huhtasaaris gradu från första början.

Fallet intresserade mig så jag laddade ner gradun och gjorde några stickprov. Google-sökningar på meningar ur Huhtasaaris sista kapitel gav indikationer på källor som inte nämndes i källförteckningen. Jag hade också sett att andra hade nått liknande resultat.

Då universitetets förundersökning inte hittade några nya plagiatstycken blev jag följaktligen förvånad och beslöt mig för att mera systematiskt utreda hur omfattande plagiatet egentligen var.

Rätt snabbt hittade jag flera källor som Huhtasaari uppenbart hade plagierat i mindre grad, vilket sporrade mig att söka vidare. Till sist gav en av mina textsökningar en intressant träff i en gradu från år 2013.

Huhtasaari 2003 hade kopierat in ett stycke som också citerades i den nyare gradun, men med korrekt källhänvisning till Simpanen 2001.

Genombrottet gjorde att jag hittade fram till Simpanens gradu. På Helsingfors stads Faktacentrals bibliotek fanns publikationen i pappersform och jag såg snabbt att en stor del av texten var identisk med Huhtasaaris. Senare lyckades jag dessutom hitta en arkiverad kopia av gradun i elektronisk form och kunde maskinellt jämföra texterna med varandra.

Att hitta fram till Simpanens original krävde en hel del detektivarbete eftersom sökmotorerna inte hittar fram till material som bara finns på arkiverade webbsidor.

Uppdatering: Rektor uppger att ny utredning kan bli aktuell

På Twitter uppger Jyväskylä universitets rektor Keijo Hämäläinen att universitetet nu ska bekanta sig med de nya uppgifterna om eventuellt plagiat, och vid behov inleda en ny utredning.

Artikeln är skriven i samarbete med Jouni Munukka på Yle MOT

Huhtasaari svarar på Svenska Yles uppgifter: Gradun har redan godkänts två gånger

"Det här handlar om en klappjakt"