En arg mammas bekännelser – dokumentärfilm med hög igenkänningsfaktor för den stressade småbarnsföräldern

Någonstans i huvudstadsregionen bor en mamma som tuggar sönder plastlock vid matbordet efter att barnen gått och lagt sig. Catarina Diehl har antecknat hennes berättelse och återgett den på film.

Kortfilmsdokumentären En arg mors bekännelser börjar dramatiskt.

- Direkt efter att jag tagit i barnen så hårt att de börjar skrika så inser jag att jag måste samla mig. Och känslan efter det är oftast att jag behöver hjälp, säger den arga mamman i dokumentären.

Filmskaparen Catarina Diehl har inte själv barn, men är medveten om den stress som finns i en småbarnsfamilj.

- Jag ser det omkring mig hela tiden. Barn är stressade och föräldrar är stressade. Det är ett enda rännande omkring samtidigt som man ska ha tid för karriär och se till att fasaden utåt håller.

Fakta eller fiktion?

En arg mors bekännelser varvar bilder på de lekande barnen, den glada mamman och familjens gemensamma sysslor med bilder på en ensam mamma som sitter i köket, nedstämd och dyster.

Trots att det handlar om en dokumentärfilm så är det inte den riktiga mamman eller barnen vi ser.

- Det här är ett väldigt tabubelagt ämne, så hon ville inte ens ha sin röst på band. Hon var rädd att hennes berättelse kunde leda till konsekvenser för henne och familjen, berättar Diehl.

Därför spelas alla roller i dokumentären av skådespelare och som mamman ser vi Daniela Fogelholm. Trots att det är en skådespelare som porträtterar den riktiga mamman så ser man aldrig hennes ansikte.

- Anonymiteten är en viktig del av filmen, säger Diehl.

Mammans ansikte är inte utsuddat på traditionellt vis, utan istället är det animerade skuggor som döljer hennes ansikte, medan barnens är klara och tydliga.

Det här är ett väldigt tabubelagt ämne, så hon ville inte ens ha sin röst på band.

- Jag ville att det skulle låta så autentiskt som möjligt, så jag valde en skådespelare från huvudstadsregionen. Ursprungligen hade jag också tänkt dölja mammans ansikte, så därför blev det så också nu.

Då man varken ser eller hör intervjuobjektet som filmen egentligen handlar om så uppstår ju en fråga: är det här verkligen en dokumentärfilm?

- I allra högsta grad. En dokumentär är baserad på ett dokument, något som är förankrat i verkligheten. Och i det här fallet handlar det ord för ord om en arg mammas bekännelser.

Från projektplan till Cannes på under ett år

Greppet som Catarina Diehl valt för sin kortfilmsdokumentär är nytt och ämnet är tabubelagt. Det är som bäddat för internationell framgång.

- En arg mors bekännelser har premiär på en ansedd filmfestival i engelska Sheffield, men kommer också att visas på filmfestivalen i Cannes, som pågår som bäst.

Hon är förvånad och glad över det intresse som filmvärlden har visat.

- Det har rullat på ganska fort, jag började med det här projektet förra hösten. Jag tycker att det här temat är viktigt att prata om, och det här intresset runt filmen har visat mig att det är ännu viktigare än jag trodde, säger Diehl.

Kortfilmsdokumentären kommer att publiceras på Yle Arenan i ett senare skede.