Mellanösternexpert tror att varken Iran eller Israel vill ha krig, trots eskalerad konflikt
Ärkefienderna Israels och Irans långvariga konflikt har blossat upp och har lett till missilattacker. Det skedde genast efter USA:s beslut att lämna Iranavtalet och införa nya sanktioner.
Många befarar att situationen kan trappas upp och leda till ett fullskaligt krig i regionen.
Också i Europa är man oroad, men mera över den egna ekonomin.
Frankrike, Tyskland och Storbritannien försöker nu mobilisera gemensamma krafter för att försvara kärnenergiavtalet med Iran, efter att USA har dragit sig ur det.
USA har nu börjat återinföra sanktioner mot Iran, vilket hotar också europeiska företag som gör affärer med Iran.
Ingen överraskning
Rouzbeh Parsi, Mellanösternexpert och forskare vid Lunds universitet är inte överraskad över att konflikten mellan Israel och Iran har blivit en väpnad konflikt.
- Det finns en tydlig koordinering mellan den israeliska premiärministerns politik och den amerikanska politiken. Jag tror att det hänger mycket samman med det faktum att USA nu har lämnat avtalet om Irans kärnprogram.
Motstånd mot avtalet
- Det har sedan länge funnits en önskan både av Saudiarabien och Israels sida att tydligare konfrontera Iran i regionen och de har ju ansett att det här avtalet från början var ett misstag eftersom att det så att säga tillät Iran att bli en del av samtalet, säger Parsi.
- Med Trump som president i USA så har de fått gehör för den positionen.
Parsi påpekar att alla de som fanns runt Trump och som kunde hålla tillbaka de lite mer aggressiva tongångarna har försvunnit.
- Det är McMaster som var nationell säkerhetsrådgivare och Tillerson som var utrikesminister. Det gör att USA mycket tydligare nu är, om inte på krigsstigen, så åtminstone mycket mer på konfrontationskurs med dem.
Tror inte på fullskaligt krig
Vad krävs det för att undvika att det blir ett fullskaligt krig mellan Iran och Israel?
- Jag tror inte att någondera parten vill ha ett fullskaligt krig.
- Problemet är att i den här typen av känslig situation, där ingen vill visa sig svag, kan det oavsiktligt leda till en eskalation som sedan kan leda till något mycket mera än någon hade tänkt sig, säger Parsi.
- Det handlar också om att resten av världen måste visa att allting inte nu är tillåtet, fastän USA har lämnat avtalet. Det finns fortfarande kanaler för att lugna ner situationen.
Syrien olöst fråga
- I längden handlar det självfallet också om att Syrien är en olöst fråga som därmed blir lite av en lekplats för de här länderna att slåss mot varandra indirekt, och numera också direkt.
Varför använder Iran och Israel Syrien som slagfält?
- Ur Irans perspektiv handlar det om att värna om landets viktigaste allierade, Bashar al-Assads syriska styre, därför att det i sin tur är en del av den iranska försvarsdoktrinen gentemot Israel. Nämligen att kunna stödja Hizbollah i Libanon som den första försvarslinjen om man blir attackerad av Israel.
Ömsesidig retorik
Parsi konstaterar att det är viktigt att påminna sig om att fastän det finns mycket iransk retorik gentemot Israel så har också israelerna rätt mycket retorik gentemot Iran.
- Iranierna är också oroliga för att israel ska dra igång något mot dem. Så för deras del är att försvara Syrien viktigt just för att kunna förhindra det.
- För israelerna å andra sidan handlar det om att Syrien inte ska militariseras av Iran som det nu har blivit under det här inbördeskriget eftersom man då får en mycket kapablare fiende på mycket nära håll.
Vad kan då det här betyda för Syrienkriget?
- Ja det vet man inte ännu, men det har delvis att göra med att USA under Trump har gått både fram och tillbaka i termer av vad de vill och vad de inte vill och hur de kommer att göra när det gäller Syrien.
- Vi vet inte hur mycket Trump vill investera i Syrien, och i vilken form. Eller är det så att han bara ger grönt ljus för de andra allierade som redan är inblandade, direkt eller indirekt, om det så är Israel eller Saudiarabien eller Förenade Arabemiraten.
Rysslands roll
- Det är ett oskrivet kort och det har också att göra med den andra världsmakten, det vill säga Ryssland.
- Än så länge har ryssarna och israelerna inte kolliderat med varandra. De har noggrant sett till att de inte har hamnat på kollisionskurs i Syrien.
- Men det blir ju ohållbart i längden i alla fall om situationen trappas upp eftersom någon till slut måste så att säga flytta på sig, eller stå kvar och vara beredd att försvara sig.
I vems intresse ligger det att spänningen i Mellanöstern trappas upp?
- Det finns kanske de som får för sig att det ligger i deras intresse, men utifrån kan vi säga att det i längden kommer att straffa sig för alla om situationen blir värre. Ingen kommer att kunna kontrollera hur den situationen urartar.
Ingen kommer att kunna kontrollera hur situationen urartat, att den urartar är rätt sannolikt
― Rouzbeh Parsi.
- Att den kommer att urarta är rätt sannolikt, säger Parsi.
Politiker tenderar underskatta kostnader och risker
- Politiker tror ju ofta gärna att de får ögonblick av möjligheter att plötsligt skaffa sig fler fördelar än de hade innan och där tenderar man också att underskatta kostnaderna och riskerna.
Hur mycket handlar Israels och Irans agerande om medveten strategi och hur mycket handlar det om djupt inrotat hat och hämndbehov mellan de här ärkefienderna.
- Jag tror inte att det har så mycket att göra med djupt inrotat hat utan det handlar om att för en del av det iranska styret så är retoriken mot Israel och att kunna positionera sig mot Israel - det är en av de få saker som är med från revolutionens första dagar, säger Parsi.
- Det är en del av ett revolutionärt arv som man vill slå vakt om eftersom det inte finns så mycket kvar av revolutionen i övrigt.
- Gällande Bibi Netanyahu som premiärminister i Israel ska man komma ihåg att han i 25 år har hävdat att Iran när som helst kommer att ha kärnvapen. Han har också delvis byggt sin politiska karriär på att kunna ha Iran som den här skurken som alltid finns i bakgrunden om som man måste varna för.
- Det finns grupper i båda länder som är mycket bekväma med situationen för den är väldigt förutsägbar ideologiskt.
Om vi tänker på Iran så är det politiska och ekonomiska trycket på Irans ledning stort nu, hur stor är risken för ett iranskt inbördeskrig.
- Det tror jag inte att är särskilt stort i det här skedet. Man ska komma ihåg att det i mångt och mycket är en väldigt stabil stat, det finns en hel del människor som på goda grunder är missnöjda både ekonomiskt och politiskt, säger Parsi.
- Men det finns också vissa faktorer som håller tillbaka människor. Det första är hur man ska organisera ett motstånd, det andra är vad ska man ersätta det nuvarande styret med?
- Där har Iran lärt sig av de varnande exemplen i omgivningen. Varken Libyen eller Syrien har lett till någonting bra. Där har man störtat alla som man har ansett att har varit dålig men man har inte ersatt dem med någonting stabilt.
Europas intresse
För Europas del handlar Iranavtalet främst om ekonomiska intressen. Vad kan EU göra för att hålla liv i Iranavtalet, och vad har det för betydelse för konflikten mellan Iran och Israel?
- Jag håller inte med om att det främsta europeiska intresset är affärsintresset, säger Parsi.
- Det främsta europeiska intresset är både externt och internt.
- Det externa är att EU har visat sig vara en handlingskraftig utrikespolitisk aktör, genom att ro avtalet i hamn.
- Det andra är ju så klart också att EU har bidragit till både avspänning och förhindrat spridning av kärnvapen och det är globalt en prioritet för de flesta ansvarsfulla stater.
- Sedan är det självfallet så att Europa tjänar pengar på att det här avtalet kvarstår, ekonomiskt.
- Men den som verkligen behöver det här avtalet ekonomiskt, det är Iran.
- För EU:s räkning handlar det lika mycket om stabiliteten i omgivningen som det handlar om icke-spridning.
- Det handlar också om trovärdigheten för dem som har skrivit under avtalet med Iran, men som nu ser det falla samman på grund av att deras viktigaste allierade, det vill säga USA, helt plötsligt visar sig vara den mest otillförlitliga parten i det här samarbetet.