Unga redo att bojkotta men gör det sällan - "Inte kan vi sitta i ett kontor i Helsingfors och bestämma vad folk ska tycka är viktigt"

Nutidsmänniskan gör sig sällan besväret att bojkotta, konstaterar Laura Ventä, kommunikationschef på solidaritetsorganisationen Sask. Hon och Fredsförbundets verksamhetsledare Laura Lodenius påpekar ändå att vi istället har flera nya metoder för att påverka.

Efter våldsamheterna på gränsen mellan Gaza och Israel tidigare i veckan väcktes igen en gammal fråga, oavsett skuldfrågan: borde samhället bojkotta produkter från Israel för att de ska sluta döda palestinier?

Det här väcker i sin tur en annan fråga. Kan vi bojkotta längre? När har vi, som grupp, senast genomfört en bojkott, och speciellt en som lyckats? Är vi beredda att bojkotta?

Vi frågade folk på gatan.

- Jag skulle nog kunna tänka mig att göra det om jag skulle uppleva att det är en situation som kräver det, säger Laura Rahko, studerande.

Rahko bojkottar inget just nu, men hon säger att hon skulle kunna till exempel om ett företag behandlar sina arbetstagare dåligt, eller kränker mänskliga rättigheter.

Saara Raitaranta, också studerande, säger att hon inte heller bojkottar något. Men hon säger att i hennes bekantskapskrets undviker man att gå till till exempel restauranger eller affärer med dåligt rykte.

- Sådana företag som har haft problem med jämställdhet eller som har diskriminerat har vi undvikit och till och med bojkottat, säger Raitaranta.

"Så lätt att blunda för orättvisor"

Så låter det ofta, och det är inte på sin plats att ifrågasätta ovan nämnda ställningstaganden, men trots avslöjanden av vissa klädaffärers dåliga behandling av anställda i Sydostasien, trots döda byggarbetare i länder som förbereder stora idrottsevenemang och så vidare, blir det sällan utbredda bojkotter av orättvisor.

Laura Ventä, kommunikationschef på fackförbundens solidaritetscenter Sask, säger att bojkotter inte är dagens melodi, helt enkelt.

- Visst är det ett sätt att påverka men det kräver att en hel del andra också gör samma sak, säger Ventä.

- Informationen om de här länderna eller företagen finns nog om man vill ha den, men det är så lätt i dagens läge att blunda för sådana här saker.

Sask jobbar för att arbetstagare världen över ska få drägligare arbetsvillkor, och har projekt på flera kontinenter. Dels påverkar man på plats men också på hemmaplan med namninsamlingar som man överräcker till de instanser det berör.

Enligt Ventä kan man också på egen hand påverka men resultatet är ändå det samma, att någon blir medveten om att åsikterna finns där ute.

- Det lönar sig alltid att ringa eller skicka e-post till den du vill påverka men om man vill komma undan enkelt men ändå vara med och påverka kan man skriva under en namninsamling, säger Ventä.

- Det viktiga är att du gör något, det är ingen vits att bojkotta något i tysthet, då får de möjligtvis inte veta att någon är missnöjd.

Klickjournalistik och en snabbare värld försvårar

Verksamhetsledare Laura Lodenius på Fredsförbundet säger att trots att vi inte längre lyckas eller orkar bojkotta, finns det ändå en uppsjö verktyg för att påverka beslutsfattare eller företag.

- I dag då produkter eller tjänster kan ha sitt ursprung i flera olika länder kan det för många kännas som väldigt mycket att avgöra om man kan bojkotta något, säger Lodenius.

- Men inte betyder det att folk har slutat bry sig. Det finns så många andra sätt att påverka, med sociala medier till exempel och genom medborgarinitiativ som far rakt till riksdagen.

Hon nämner Israels Eurovisionsvinst i lördags och turkiska regeringens politik som exempel på saker som har lett till krav på bojkotter. Lodenius och Fredsförbundet lobbar mest för att användningen av kärnvapen, klusterminor och andra vapen ska förbjudas, och för att beväpnade konflikter ska förhindras innan de ens har börjat.

Det är ett arbete som, precis som andra liknande frågor, är svårt att synliggöra i dagens värld.

- Klickjournalistik och behovet hos människor av snabba resultat gör att det ibland kan vara svårt att driva en kampanj. Att informera om bakgrundshistorier och långsiktigt arbete är inte lika mediesexigt som döda människor eller bilder på FN-soldater bredvid pansarvagnar, säger Lodenius.

Politiker som vill ha makt behöver någon som röstar på dem, företag som vill gå med vinst behöver folk som köper deras produkter.

― Laura Lodenius

Hon tror ändå att medborgaraktivism ännu fungerar.

- Två grundregler för världen fungerar ännu idag. Det ena är att de politiker som vill ha makt behöver någon som röstar på dem, det andra är att företag som vill gå med vinst behöver folk som köper deras produkter.

- Det syns redan att folk börjar ge upp till exempel Facebook och både efterfrågan och utbud på långa, förklarande artiklar i nyheterna ökar. Och jag tror att i kommande val kan det bli vanligare och vanligare med att politiker måste svara på och driva värdefrågor, säger Lodenius.

Oavsett jobbar organisationer som Sask och Fredsförbundet vidare, i hopp om att kunna påverka. Trots att det ibland känns frustrerande. Men det gäller bara att vara ihärdig.

- Inte kan vi sitta i ett kontor i Helsingfors och bestämma vad folk ska tycka är intressant. Nog märker man att intresset ännu finns, till exempel då det kom mer aktiva med i vår verksamhet då Nordkoreasituationen började kännas farlig i höstas, säger Lodenius.