Hundra år sedan Mannerheims segerparad i segeryra – ”Samtidigt som trupperna marscherar in i Helsingfors så avrättas tiotals personer”

Idag, onsdagen den 16 maj, har det gått exakt hundra år sedan den vita arméns segerparad i Helsingfors.

Efter inbördeskrigets slut och den vita segern tågade den vita armén i Helsingfors anförd av överbefälhavaren Carl Gustaf Mannerheim.

Då hade själva kriget varit slut sedan några veckor tillbaka. De sista striderna fördes i Viborg och i Kymmenedalen.

Forskaren och historikern Aapo Roselius betonar att det faktiskt hade hållits många segerparaderna före 16.5 1918.

Det ingick så att säga i de vitas koncept att hålla en segerparad varje gång en stad eller en ort hade intagits.

Tidigare hade parader hållits i bland annat Åbo och Viborg, men den här blev den sista paraden.

- Inom vänstern blev det nästan ett skämt att det skulle hållas en parad i en stad som redan hade varit i de vitas händer i flera månader, berättar Roselius.

Avrättningarna pågick för fullt samtidigt som segerparaden

Det som är bra att minnas, säger Roselius är att trots att kriget var slut så pågick det som han beskriver som den mest hetsiga terrorkampanjen samtidigt.

Segersidans utrensningar pågick för fullt särskilt i södra Finland.

- Samtidigt som trupperna marscherar in i Helsingfors så avrättas tiotals personer, säger Roselius.

Hur togs paraden emot? Var det segeryra?

- Visst, det som syns i de gamla filmsnuttarna tyder på det och det var den enda bilden som den borgerliga pressen då ville visa.

- Men med tanke på att dethär skedde i Helsingfors där en stor del av befolkningen snarare identifierade sig med den röda sidan, de stora förlorarna, så var det klart att det här också skapade spänningar i staden, konstaterar Aapo Roselius.

Många helsingforsare identifierade sig med den röda förlorande sidan så visst fanns det spänningar under ytan.

Aapo Roselius

Roselius påpekar också att den vita segern var ändå så förkrossande att det inte fanns något utrymme för protester från vänsterhåll, det var en total vit hegemoni så rådde i Helsingfors då.

Den sextonde maj som symbol, vad innebär den?

- Främst var det ju meningen att skapa en segerdag för den vita armén, för frihetskriget.

- Den vita armén var ju splittrad över hela landet så det fanns ett stort behov av att samla den i Finlands huvudstad, staden som i ett halvt år hade varit det röda Finlands huvudstad, säger Roselius.

Den vita arméns marsch in i staden var starkt symbolladdad, åtminstone för en tid.

Roselius påpekar att segermarschen tillfälligt skylde över det faktum att det fanns en stark tysk närvaro i landet, och förde in bondearmén i staden.

Samtidigt skedde också en symbolisk överlämning av makten, från den vita armén till den finländska senaten, då alltså överbefälhavaren Mannerheim lämnar över makten till politikerna.

Massivt firande under 20- och 30-talen

Under 1920- och 1930-talet fanns planer på att just sextonde maj skulle bli en nationell segerdag man skulle fira årligen i Helsingfors.

Men det lyckades inte riktigt för runt om i landet fanns det andra datum de vita segrarna hellre firade.

- Men visst firades dagen stort i Helsingfors under 20- och 30-talen
Som mest deltog upp till 17 000 veteraner och skyddskårister i firandet av segerdagen vid Senatstorget och Salutorget i Helsingfors, berättar Roselius.

Men firandet av den sextonde maj som en segerdag avtog efter 1930-talet.

De symboler som finns kvar idag av inbördeskriget 1918 är främst olika minnesmärken, både de rödas och de vitas.

I övrigt finns det ganska få synliga spår kvar av inbördeskriget.

Mannerheimstatyn på Mannerheimvägen i Helsingfors restes i första hand till minnet av marskalkens bragder under andra världskriget.