Historiska byggnader i Gumnäs fick nya ägare

Raseborgs stad har sålt Gumnäs gamla ladugård, inspektorsbostaden i Gumnäs och huset där dejorna och statarna bodde. Alla tre fastigheter har olika köpare från Pojo.

Yle Västnyland har varit i kontakt med de nya ägarna. Ingen av köparna har för tillfället planer på att riva byggnaderna trots att de är i dåligt skick.

Men vad de konkret tänker göra med byggnaderna är lite oklart.

Fastigheterna såldes för mellan 10 000 och 37 000 euro.

Det lämnades in knappt tio anbud på fastigheterna.

Gumnäs har en gammal historia

Området Gumnäs invid Pojo kyrkby är naturskönt. Det finns både skyddad natur i området, bostadsområden och plats för mera bostäder.

Gumnäs historia är flera hundra år gammal, berättar Gretel Johansson. Hon är tidigare kommundirektör i Pojo och numera en aktiv medlem i föreningar i kommunen.

Gumnäs nämns för första gången i historieböckerna på 1300-talet, säger Johansson.

- År 1460 sålde dåvarande ägaren Gumnäs gård som helhet till Nådendals kloster.

Johansson berättar att det sedan var tyst om området under en period, men att det nämns att Nylands infanteriregementes fältväbel bodde i Gumnäs på 1700-talet.

- Senare blev det också ett boställe för länsman, men mer än så vet jag inte, säger Johansson.

År 1929 köpte magister Gerda Knaapinen den stora vackra huvudbyggnaden vid Gumnäs gård.

Förutom karaktärshuset köpte hon också omkring tio hektar mark.

I huvudbyggnaden hade hon sommarpensionat. Det var en verksamhet hon slutade med i tiderna kring 1950-talet, säger Johansson.

Dessutom hade hon ladugård samt kor, höns och får på gården. Hon odlade också flitigt olika grödor.

- Det var ju så man hade det på ”lande” för att vara självförsörjande.

- Gerda Knaapinen hade också kunskap om alla småkryp, om allt som fanns på marken. Hon kunde berätta så mycket roligt för oss småbarn. Hon var en otroligt fin människa.

Knaapinens släkt ärvde hennes ägor och sålde dem sedan till Pojo kommun.

Byggnaden har rivits och platsen har vuxit igen. Nu planeras det småhus på området.

För att hedra minnet av den tidigare ägaren har gatan i området fått namnet Gerda Knaapinens gränd.

Dejornas och statarnas hus

Gerda Knaapinen köpte alltså år 1929 karaktärsbyggnaden samt tio hektar mark vid Gumnäs gård.

År 1935 köpte Pojo kommun resten av markerna med byggnader och fortsatte bedriva jordbruket på gården.

Enligt Gretel Johansson var det totalt 36 hektar mark som kommunen köpte.

När Raseborgs stad har annonserat ut fastigheterna har man kallat en av byggnaderna för Gumnäs gård.

Men Johansson säger att det egentligen är fel eftersom Knaapinen köpte den byggnaden och den har rivits.

- Det hus som Raseborgs stad kallar för Gumnäs gård var egentligen bostäder för dem som arbetade på jordbruket. Alltså dejan (mjölkerskan) och statarna som körde häst, plogade, grejade, plöjde och sådde, berättar Johansson.

I dag är huset i dåligt skick. Gretel Johansson har långt perspektiv och kände en del av dem som jobbade på gården. De bodde i huset med sina familjer.

- De som bodde här trivdes. Då var huset i gott skick och stod vackert, säger hon.

- Det var ju ett jätteprydligt område med körsbärsträd och trädgårdsland och allt sådant. Det ser ju inte riktigt ut så i dag. Men charmen finns kvar.

Fastigheten såldes för drygt 10 000 euro. Området är nästan 1 900 kvadratmeter stort och huset är från 1920-talet.

Byggnaden har använts på senare år som lagerrum och har sporadiskt varit uthyrt till externa hyresgäster.

Inspektorsbostaden

Kommunen lät bygga en inspektorsbostad på området omkring år 1950, berättar Gretel Johansson.

- Inspektorn deltog ju i arbetet på gården, men han var den som skulle övervaka och se till att ekonomin hölls i skick, säger hon.

Det är en tid sedan Johansson besökte den gamla byggnaden och såg den på insidan. Men hon säger att huset var planerat på ett bra sätt och hade en bra rumsindelning.

Fastigheten byggnaden i trä står på är cirka 1 500 kvadratmeter stor. Bostadshuset är uthyrt.

Fastigheten såldes för drygt 37 000 euro.

Ladugården

Den tredje fastigheten som såldes är den gamla ladugården i tegel.

Fastigheten är drygt 2 600 kvadratmeter stor. Ladugården är byggd i mitten på 1930-talet.

Fastigheten såldes för nästan 27 000 euro.

Kommunen slutade med jordbruket på 1960-talet i samband med att byggnadsplanen för området fastställdes år 1967, berättar Johansson.

Kommunaltekniken byggdes ut och ett stort område med småhus byggdes.

Då minskade åkerarealen och verksamheten på gården stängdes ned.

De jordbruksmarker som fanns kvar arrenderades ut till jordbrukare i Pojo, fem år i taget.

Skola

På 1950-talet förlängdes den sex år långa folkskolan med ett par år med något som kallades för medborgarskola.

I Pojo fanns det både en svensk och en finsk medborgarskola. Den gamla ladugården användes för undervisning inom metallslöjden.

- Vi hade jätteduktiga lärare. Eleverna lärde sig riktigt ordentligt vad metallslöjd är. De var färdiga för yrkesskolan efter det, berättar Johansson.

Sedan minskade antalet elever liksom på många andra orter.

- För att det ska vara en livfull undervisning behöver man lite mera elever. Så vi gick samman med Karis medborgarskola.

- Då trodde vi den gamla ladugården skulle stängas helt och hållet. Men då fanns det en motorklubb som fortsatte verksamheten med att på 70-talet reparera lite mopeder, motorcyklar och gamla bilar.

Motorklubben flyttade sedan sin verksamhet till Tenala och efter det har byggnaden används som lager för den tekniska sidan i Pojo.

Bokbussen

I en byggnad bakom ladugårdsbyggnaden fanns tidigare Västnylands första biblioteksbuss. Bussen tillhörde Pojo kommun och numera är det Raseborgs stad som har hand om bokbussverksamheten.

Pojo skaffade bokbussen efter att man drog in en hel del skolor. Som mest hade kommunen 15 skolor i olika byar.

Antalet skolor minskade i takt med att jordbruket moderniserades.

Det moderna jordbruket behövde inte lika mycket personal och då fanns det också färre barn på landsbygden, berättar Johansson.

- När skolorna drogs in kom också biblioteken bort. Då behövdes det, för att alla i byarna skulle kunna fortsätta läsa, en bokbuss. Så därför köptes den, berättar hon.

Kunde ha gått annorlunda

Pojo kommun valde att spara Gumnäsområdet för att för att senare kunna sälja ut det som ett lite lyxigare område för boende med havsutsikt.

- Det var intentionen.

- Den ekonomiska krisen i början på 1990-talet slog hårt till i de flesta kommuner. Vi hade en annan historisk byggnad, Bollsta gårds huvudbyggnad. Vi valde mellan att sälja Gumnäs eller Bollsta. Och det blev Bollsta som såldes.

Gården såldes till en familj som renoverade huset. Gretel Johansson har besökt fastigheten och imponerades stort.

- Jag var alldeles tagen av det de hade gjort av huset. Det hade varit tekniska sidans lager och var förfallet. Men det var otroligt att se det återuppstått, så att säga.

Festplats

Gumnäs är alltså ett naturskönt område Pojoborna trivs i.

I området finns också en dansbana som byggdes åren 1958-1959.

- Den färdigställdes utan tak till kommunens 600-årsjubileum, berättar Johansson.

Då ordnades en stor fest. Folkdanslag, sångkörer och en gymnastikgrupp från Billnäs, uppträdde.

- Man hade byggt upp ett program som engagerade hela kommunen. Sedan var det dans efteråt. I ett senare skede då dansbanan kom i användning byggdes ett tak på den, berättar Johansson.

På 1970-talet och till och med på 1980-talet ordnades danser som lockade en stor publik.

- Där var upp till 3 000 personer om orkestern var tillräckligt fin. Så det var nog liv och rörelse då.

Numera är verksamheten på danslaven inte lika livlig.

I år är det byföreningen i Pojo som hyr dansplatsen.

- Vi ska se. Vi har ju några år försökt ordna midsommarfest där. Finska skolan i kyrkbyn har ordnat sin avslutning där. Så finns det några andra traditionella grejer. Den tas till vara till bybornas förnöjelse, säger Johansson.

Festplats också på Klockarudden

Innan festplatsen byggdes fanns det på Klockarudden invid Gumnäs en festplats.

Det var Pojo ungdomsförening och Pojos frivilliga brandkår som tillsammans år 1933 byggde Klockaruddens dansbana, säger Johansson.

I dag finns det en hundgård vid den gamla dansplatsen.

- Den var gammal, men nog i användning när kommunen byggde en ny dansplats i Gumnäs.

- Där ordnades alla år en brandkårsfest och så var där ju danser förstås på lördagar. Och så var där midsommarfest, berättar Johansson.

Danslaven på Klockarudden förlorade ändå abrupt sin charm.

- Den revs sedan egentligen på grund av att kommunens första reningsverk var en öppen damm och byggdes bakom Klockarudden. Så det var inte riktigt roligt att ha sommarfester där.

Dammen finns inte längre där eftersom det byggdes ett nytt reningsverk i Gumnäs.

- Men inte behövs det ju två dansbanor i kyrkbyn, konstaterar Gretel Johansson.

Artikeln baserar sig på en radiointervju som Tiina Grönroos har gjort.

Nyländsk förmiddag

Programmet är inte längre tillgängligt