Europaparlamentariker Nils Torvalds: Jag är taktlös men taktkänslig

I sin ungdom drömde Nils Torvalds om att bli trummis. Fortfarande är musiken en stor passion i hans liv. Och framförallt rytmen och takten är avgörande, om det så handlar om rock, blues eller klassisk musik.

Europaparlamentariker Nils Torvalds talar passionerat om trummisens roll, medan han ivrigt spelar lufttrummor.

- En dålig trummis är en total katastrof. En hel låt kan enkelt förstöras om trummisen inte spelar tillräckligt tight, konstaterar han.

- I min ungdom drömde jag själv om att bli trummis, då jag gick på den legendariska jazzklubben Old House Jazz Club på Albertsgatan i Helsingfors. Men det blev nu inte så och kanske det är lika bra. Jag är taktlös men taktkänslig, småler han.

Det svänger om Beethoven

På 1960-talet uppträdde många av jazzens giganter i Helsingfors. Torvalds har sett och hört både Louis Armstrong och Duke Ellington live, tillsammans med duktiga trummisar.

Men det är inte bara i jazzen, bluesen och rocken som rytmen är viktig. Den är minst lika viktig i den klassiska musiken och det är kanske därför som Beethoven är Torvalds favorit.

- Det svänger om Beethoven. Jag har ett starkt musikminne från året när jag fått min första portabla kassettspelare och kunde lyssna på musik medan jag cyklade, minns han.

- Jag kom susande ner för Rödbergsgatans backe, med Beethovens sjunde symfoni dånande i öronen. Jag måtte ha varit en livsfara i trafiken, säger han.

När Nils Torvalds är på jobbet i Bryssel rör han sig alltid med cykel. I storstaden låter han ändå bli att ha musik i öronen, just på grund av risken det medför för en cyklist.

Lugnar nerverna med musik

I hans barndom var musiklyssnandet bundet vid en fysisk plats.

Oftast lyssnade han på musik hemma, eftersom man på den tiden ännu vevade 78-varvare vid en stor och skrymmande grammofonspelare, som inte gick att släpa med sig.

Idag har Torvalds hela sitt musikbibliotek i sin telefon och lyssnar ofta på lugnande musik i bilen då han pendlar mellan parlamenten i Strasbourg och Bryssel, för att slappna av, och för att inte irritera sig på den kaotiska trafiken.

- En av de starkaste musikupplevelser jag haft är naturens orkesterverk, en kväll i skymningstimmen invid sjön Elämysjärvi, där jag övernattade i ett vindskydd i samband med Kuhmo kammarmusikfestival, berättar han.

- På ena sidan av den disiga sjön sjöng sångsvanen och på andra sidan svarade storlommen. Det var hisnande och storslaget och det blev en nyckel till att förstå Sjostakovitj pianokonsert som jag hörde dagen därpå. Kombinationen blev helt enkelt en emotionell smäll, säger han lyriskt.

Musikens samhälleliga aspekt

Sjostakovitj musik är varken lyrisk eller lätt att ta till sig, men Torvalds säger att den för honom var en nyckel till att förstå Ryssland och den ryska folksjälen.

- Visserligen på musikens abstrakta plan, men i alla fall. Jag tycker att hans musik öppnade upp mycket av det som Ryssland är. Det hade jag stor nytta av då jag under många år var Yles korrespondent i Moskva, säger han.

I sitt sommarprat i Yle Vega funderar Nils Torvalds på begreppen bra och dålig musik - på musik bortom smak och proffsighet.

- Det finns också samhälleliga aspekter. Är det OK att lyssna på Bruckner och Wagner, som var Adolf Hitlers favoritkompositörer, frågar Torvalds sig.

Och slår snabbt fast att det förstås är OK, också om han själv i tiderna gick långa lovar förbi dem, på grund av den stämpel de ofrivilligt och helt oförtjänt fick.

Sommarpraten sänds i Yle Vega varje vardag kl. 10.03, 18.03 och 22.15.

Nils Torvalds

Programmet är inte längre tillgängligt

Den musikfria podcasten kan du ladda ner och lyssna på utomlands.

Låtlista:
London Symphony Orchestra: Beethovens symfoni nr 7 - sats III: Presto - assai meno presto
Muddy Waters: The Blues Had A Baby And They Named It Rock And Roll
Berliner Philharmoniker: Bruckners symfoni nr 7 - sats II: Adagio
Joan Baez: It’s All Over Baby Blue
Schweizerisches Festspielsorchester: Herzog Blaubert Burg Sz 48
Elvis Presley: Burning Love
Dmitri Shostakovich Piano Trio No 2 i E-moll - sats II: Allegro con brio
Walter Giesking: Beethovens pianokonsert no 5 “Adagio”
Joan Baez: Forever Young