Skådespelaren Pekka Strang: Jag är född med tre människors självkänsla

Det kan vara förödande för en skådespelare att bli höjd till skyarna för tidigt i karriären. Det hände Pekka Strang, men lyckligtvis kom han över det efter bara ett halvår.

Han fyller 41 i sommar och ser med tillförsikt på framtiden. Allt hinner ännu hända.

Pekka Strang har en stark tillit till fantasin och tror att det är orsaken till att han valde att bli skådespelare.

- Jag älskar en bra historia långt mer än sanningen. Sanningen är ofta rak, brutal och banal. En skådespelare är en som låtsas, en låtsare, säger han.

Skådespelare får sällan frågan hur det känns att låtsas varje dag. Den vanligaste frågan är hur man minns alla repliker.

- Här kommer ett enkelt svar: Vi repeterar hemskt mycket. Läser om och om igen. Det är inte så svårt. Men det kräver en hel del jobb, säger han.

Blev förförd av framgång och smicker

Under studietiden i Teaterhögskolan fick Pekka sin första stora roll, rollen som Dani i filmen Drakarna över Helsingfors.

Han njöt av inspelningarna, fick sin första stora lönecheck och blev totalt överrumplad av det smicker och beröm han fick.

- Jag blev totalt förförd. Totalt. Smickret som skrevs i tidningarna. All positiv kritik genomsyrade hela min kropp och jag förstod att jag, som jag alltid anat, verkligen är en av världens största skådespelare, säger han.

Pekka drabbades hårt av framgången och och det följande halvåret präglades av självupptagenhet, skryt och slöseri.

- Det var alldeles fruktansvärt. Skammen över att ha låtit sig förföras så totalt. Jag rodnar även nu när jag berättar om det, säger han.

- Men jag är glad över att det hände. Och att det hände så tidigt i karriären. De senare fallen av gulögdhet har varit lindrigare, säger han.

Spelade chefsrollen

När Pekka var 26 år gammal blev han utnämnd till konstnärlig ledare för Lilla Teatern i Helsingfors. Det var en turbulent tid.

Teaterns ekonomi hade misskötts och publiken försvann. Lillan blev en del av Helsingfors stadsteater.

Pekka var ung och hade inte ännu hunnit skapa sig en yrkesidentitet.

- Speciellt under de tre första åren drog jag mig in i ett skal och spelade teaterchef. Som en roll. Det hade jag utbildning till. Inte till att leda en organisation, säger han.

- Men man skapar tankar, bilder och repliker och så småningom med lite träning så kan man föreställa en riktig konstnärlig ledare. Och sen så blir man det, säger han.

Helsingfors stadsteaters direktör Asko Sarkola gav Pekka utrymme att skapa sitt eget chefskap och lärde honom att alltid vara lite mera intresserad av andra än av sig själv.

Född med stark självkänsla

- Jag är av någon konstig anledning född med tre människors självkänsla. Jag kommer inte att berätta vilka dessa tre är. Vet inte var det kommer ifrån. Kanske via uppmuntran eller rent genetiskt, säger han.

Redan som barn tyckte Pekka att han kunde allt bättre än någon annan. Han klagade över kompisarna på dagis som inte kunde något.

- Jag vet att jag ibland kräver ett större utrymme i arbets- och sociala situationer. Men som skådespelare har jag stor nytta av min självkänsla. Tvivlet är ett bra verktyg under repetitionerna och förberedelser för ett rollarbete, men till ingen nytta då man spelar, säger han.

- Som tur avtar hybrisen år för år och utmynnar allt mer i en sund självkritik. Självkritik är en oerhörd tillgång då man har för stark självkänsla, menar han.

Viktigt att dela tunga erfarenheter

Pekka och hans fru Pia har tre söner. Deras första son föddes 2004, en underbar baby som idag är längre än sin mor. Två år senare var det dags igen, men de barnen fick föräldrarna inte behålla.

- Den här gången visste jag ändå att våra vägar hade skilts redan innan pojkarna fötts. På eftermiddagen en torsdag i maj födde min hustru två små barn som vi inte kunde ta med oss hem. Deras hjärtan hade slutat slå redan innan de låg på sjukhusbritsen, berättar han.

Pojkarna led av ett medicinskt tillstånd som gjorde att de inte båda skulle komma att överleva. Pekka och hans fru ställdes inför ett omöjligt beslut.

- Min roll blev att vara den rationella och pragmatiska av oss två. Det är självklart. Jag bar dem inte i min mage. Jag kände aldrig deras rörelser. Jag kan fortfarande bara idag föreställa mig den smärta som min hustru måste ha gått igenom då, säger han.

Pekka Strang talar om sin stora sorg för att han själv skulle ha behövt höra andras berättelser då, för tolv år sedan.

- Jag insåg inte då att jag just genomgått kanske mitt livs största vändpunkt. I verkligheten är vändpunkten ofta obetydlig, svår att urskilja, men kraftigare än man anat, säger han.

Familjen växte med två fina, friska pojkar och livet som trebarnsfamilj gick vidare.

- Vi har en tendens att klara oss genom det mesta. Ibland är det tufft, ibland är det nästintill omöjligt, men det går över. Den akuta sorgen lär ta 100 dagar, säger han.

- Sedan förvandlas den till något annat. Om det är något jag lärt mig i livet är det att ingenting är säkert. Absolut ingenting. Osäkerheten ger mig trygghet, säger han.

Sommarpraten sänds i Yle Vega varje vardag kl. 10.03, 18.03 och 22.15.

Pekka Strang

Programmet är inte längre tillgängligt

Den musikfria podcasten kan du ladda ner och lyssna på utomlands.

Låtlista:
Interpol: Obstacle 1
The Stone Roses: I Wanna Be Adored
The Verve: Bitter Sweet Symphony
Nirvana unplugged: All Apologies
Nick Cave and the Bad Seeds: Into My Arms
Fun Lovin’ Criminals: We Have All The Time In The World