Parken Monrepos i Viborg offer för brutal ansiktslyftning

Ryska kulturministeriet har äntligen inlett arbeten i den legendariska parken Monrepos i Viborg. Men istället för att restaurera det 250 år gamla området bygger Moskva i rekordfart en helt ny park.

Vid ingången till parken Monrepos i Viborg informerar byggfirmans skylt att en ”restaurering” pågår. På andra sidan porten är verkligheten en annan.

På huvudallén slår ett gäng arbetare fast gråa gatstenar. I mittenpartiet ligger redan runda kullerstenar, medan kanterna pryds av grova granitklumpar.

– Den här allén har aldrig nånsin haft stenläggning, suckar Tatjana Zintjuk. Kanske tycker nån att det här är vackert, själv anser jag det vara kitsch.

Zintjuk arbetade 25 år i Monrepos som ansvarig för parkens trädbestånd. För några år sen gick hon i pension, men följer noggrant med hur parken mår. Särskilt i dag när Moskva har bestämt sig för att modernisera Monrepos.

Men allt är inte fejkade nymodigheter vid ingången. Huvudallén flankeras av nyplanterade lindar. Precis enligt den ursprungliga planen från början av 1800-talet.

– Men de har importerat lindarna från sydliga breddgrader i Tyskland, kritiserar Zintjuk. Dessutom har de planterat dem för högt så att de får svårt att rota sig. Jag tycker bara synd om de här lindarna.

Vart tredje träd kapades

Zintjuk hinner inte ta många steg förrän hon igen stannar. Till vänster om allén har man sågat ner alla träd och buskar.

Sammanlagt har vart tredje träd i parken huggits ned, det är 2 500 träd. Enligt planerna ska 725 nya planteras in. Alla är importerade från Tyskland.

På området ska en helt ny trädgård anläggas med främst figurklippta äppelträd.

– Det finns inga historiska dokument som bevisar att det skulle ha funnits en figurklippt park, säger Tatjana. Men här gör man vad man vill.

Zintjuk misstänker att de ansvariga bakom arbetena bara vill försöka locka fler turister genom att utrusta parken med billiga effekter.

– De vill bara utnyttja varumärket Monrepos för att förtjäna pengar, utbrister hon.

Full fart framåt

Ryska kulturministeriet beslöt i november i fjol att inleda arbeten i parken. Beslutet hänger ihop med ett lån på 20 miljoner euro som Världsbanken beviljade för många år sen och som hade deadline år 2017. Moskva beslöt öka projektets budget med 10 miljoner euro.

Och med ens blev det bråttom i Monrepos.

Moskva lät byggfirman Vozrozjdenie i Petersburg sköta arbetena. En firma som är mest känd för att bygga stora motorvägar.

Monrepos klassas som ett federalt naturreservat där tunga maskiner enligt lag är förbjudna. Trots det har grävmaskiner och lastbilar kört fritt omkring i parken hela vintern.

– Resultatet är förödande, säger Zintjuk. Trädens rötter har kapats och risken är stor att många träd inte överlever.

Arbetena i parken har fått besk kritik från flera håll. Icomos, en internationell organisation som verkar för att bevara världsarven, har officiellt klassat projektet som alarmerande. En namninsamling som krävde ett stopp för arbetena fick över 100 000 underskrifter. Aktivister i Viborg har skrivit upprörda brev till både Finlands och Rysslands presidenter.

– Men kulturministeriet i Moskva tiger och byggfirman gör vad den vill, betonar Zintjuk.

Enligt samma lag får inga nya byggnader uppföras i ett naturreservat. Trots det ska flera nya hus uppföras i parken.

Den gamla herrgården har förfallit de senaste 60 åren. Enligt planerna ska den plockas ned stock för stock. De delar som är friska används på nytt, medan allt det övriga blir ett nybygge.

Tillbaka till framtiden

Kulturministeriet har godkänt en plan där parken ska återuppstå i samma skepnad som på gamla ritningar från 1820-talet.

– Men de här planerna förverkligades aldrig eftersom baronens pengar inte räckte till, betonar Zintjuk. Istället växte en annorlunda park fram under alla dessa decennier, och det är den traditionen man borde värna.

Den gamla planen utgick från reguljära former och visuella korridorer mellan olika fixpunkter. Och de flesta träd som kapades stod i vägen för de gamla korridorerna.

Kritikerna menar att parken borde ha restaurerats efter 1930-talet.
Dessutom borde arbetena utföras i ett långsamt tempo av kompetenta trädgårdsmästare, och inte i rekordfart av en simpel byggfirma.

Firman Vozrozjdenie valde att inte besvara kritiken med hänvisning till att ”cheferna är upptagna”.

Gravarna blir turistmål?

I parkens centrala del hittar man ön Ludwigstein. En holme 30 meter från fastlandet. Före kriget användes ön som begravningsplats för familjen Nicolay och hit hade allmänheten inte tillträde.

Det var Ludwig Heinrich von Nicolay som i början av 1800-talet såg till att parken blomstrade. Den tyskättade adelsmannen hade gjort karriär vid tsarens hov i S:t Petersburg och flyttade till Viborg efter pensioneringen. Familjen bodde kvar i Monrepos ända fram till krigsutbrottet 1939.

Efter kriget vandaliserade sovjetmakten öns gravar. Både gravmonument och lik kastades i vattnet. Men fortfarande finns sarkofagerna kvar.

De aktuella arbetena i parken har inga planer på att restaurera gravarna. Istället vill man släppa in turister på ön genom att installera en färja över sundet och dra nya gångstigar.

– Det är bara så absurt att de inte tänker ta hand om gravarna, säger Zintjuk. Man borde ju visa en mänsklig respekt för den familj som grundade och skötte om parken.

– Dessutom borde man först göra arkeologiska utgrävningar på ön, fortsätter hon. Ingen vet ju ens hur många gravar där finns.

Brutala ingrepp

När vi kommer fram till parkens östra del upptäcker Zintjuk nya ingrepp i naturen som får henne att nästan börja gråta.

– Det här är bara så sorgligt! utbrister hon. Det här måste rapporteras till myndigheterna.

En över 200 år gammal sibirisk tall dominerar en smal soldränkt äng. Före kriget fanns här en vacker komposition med en björk, två tallar och två ädelgranar. Nu står bara den sibiriska tallen kvar.

– Kompositionen var baserad på trädens skuggor och olika schatteringar av grönt, berättar hon.

Tatjana och hennes kolleger hade sett till att skydda den gamla tallen med bräder som också täckte rötterna.

– Men se vad de har gjort, säger hon. Tunga lastbilar har ändå kört över rötterna och söndrat dem. Och det här trädet är officiellt skyddat. De borde betala böter. Men ingen bryr sig.

Tatjanas humör blir inte bättre av de tre nya sibiriska tallarna som har planterats in.

– De står i skugga och på helt fel ställe, menar hon. Och vårt gamla träd tvingas de väl hugga ner efter det här angreppet.

Bortsprunget finskt lejon

Närmare utgången, utanför det trähus där parkdirektionen huserar ligger ett stympat stenlejon i gräset. Och inte vilket lejon som helst.

Det här är Finlands Lejon, den självständighetsstaty av Gunnar Finne som avtäcktes i Viborg år 1927.

Tidigare stod lejonet på vakt på en höjd nära slottet. Efter kriget förpassade sovjetmakten det till historiens skräphög som råkade befinna sig i Monrepos.

Den aktuella moderniseringsplanen i parken nämner ingenting om lejonet. Åtminstone en annan gammal finländsk staty i parken har flyttats tillbaka till den ursprungliga adressen inne i centrum.

Det finska lejonet har försatt parkens ledning i en svår knipa och man medger att goda råd är dyra.

Lejonets ursprungliga plats inne i Viborg är inte längre aktuellt. På höjden står nämligen en staty av tsar Peter den store.