Filmregissören Sawandi Groskind: Vi flydde från crack-epidemins Memphis till Jakobstad

Han är född och delvis uppvuxen i den svarta delen av Memphis, USA. Hans finlandssvenska mamma sällskapade med en Vietnamveteran som självmedicinerade med crack, den tidens innedrog.

Allt eskalerade och det blev bara värre och värre. Till sist fanns bara möjligheten att fly, hem till morföräldrarna i Jakobstad.

I mars 1990 landade den sex år gamla Sawandi Groskind, hans mamma och syster i Helsingfors och möttes av morfar och morbror.

De körde hem till Jakobstad, genom snö och skog, över slätterna. Där väntade ett litet hus som släkten snabbt renoverat för den lilla familjen som flytt från en våldsam och desperat vardag i Memphis.

- Jag minns allt så väl. Hur jag träffade min släkt för första gången. Alla var samlade hos mormor och morfar, som kokat risgrynsgröt. Till efterrätt bjöds vi på mockarutor, som blev det första ordet jag yttrade på svenska, minns han.

Morfar blev Sawandis trygghet

Sawandi fäste sig snabbt vid sin morfar, som ännu i dag är hans stora förebild, 97 år gammal.

- Jag följde honom vart han än gick. Jag var med när han högg ved, reparerade bastun, grävde, lyfte och drog, berättar han.

- Vi åt tillsammans och så fortsatte vi. Han gjorde sitt och jag tittade nyfiket på. I tysthet lärde vi känna varandra på en av jordens vackraste platser, säger han.

Men Sawandi blev ändå ingen händig snickare. I stället inspirerades han av en ännu finare egenskap hos morfar.

- Moffa har gåvan att prata och berätta om känslor. Han kan gråta öppet inför ett rum fullt av människor. Han kan be om förlåtelse. Allt det har jag fått iaktta på nära håll och det har format mig mycket, säger han.

- Jag har lärt mig att tala ut som han, att vara öppen. Jag hade nog ett större behov av det än av att kunna snickra, säger han.

De jobbiga åren i USA präglade framtiden

Sawandis familj lyckades alltså ta sig levande från en mycket våldsam och desperat vardag i crack-epidemins USA, där mammans sambo var en självmedicinerande Vietnamveteran.

De första åren i Jakobstad gick bra, men så småningom stod det klart att mamman blivit bränd av det hårda livet och att hennes alkoholproblem eskalerade.

Det ledde slutligen till att den tonåriga Sawandi blev omhändertagen.

- Först var det meningen att jag skulle skickas till en familj i Lappland, men tack och lov blev jag sedan placerad hos min morbror och hans familj, säger han.

- Det var en tärande process som på många sätt mest kändes som ett straff mot min fina men sköra mamma, i stället för en optimal lösning på ett känsligt problem, säger han.

- Hur skör mamma än var, var hon ju ändå tryggheten i mitt liv. De visste nog inte hur fäst jag var vid henne. Och det, om något, måste ju vara ett underkännande för en socialarbetare, menar han.

Efter många kaotiska år kom Sawandi så småningom på fötter igen, mycket tack vare ungdomsverkstaden After Eight i Jakobstad.

Han uppmanades att söka till filmskolan i Nykarleby – och på den vägen är han.

Öser ur sin egen bakgrund

- Jag har gjort flera kortfilmer och ofta jobbat med flyktingar som skådespelare. I min senaste film Avgrunden spelas huvudrollerna av två afghanska flyktingar. De har en äkthet som få utbildade skådespelare kan prestera, säger han.

- Jag känner igen mig själv och min egen historia i deras utanförskap och försök att passa in. Jag ser oron för framtiden, uppbrott, splittrade familjer, ekonomiska bekymmer och allt vad det innebär, berättar han.

I sitt sommarprat i Yle Vega berättar Sawandi Groskind mera om sitt filmskapande med de afghanska amatörskådespelarna. Kortfilmen Avgrunden kommer att visas i Yle Fem i höst.

Sommarpraten sänds i Yle Vega varje vardag kl. 10.03, 18.03 och 22.15.

Sawandi Groskind

Programmet är inte längre tillgängligt

Den musikfria podcasten kan du ladda ner och lyssna på utomlands.

Låtlista:
Bobby McFerrin: Improvisacio 1 - LIVE
Bob Marley & The Wailers: Soul Rebel
Arthur Russell: See Through Love
Bob Dylan: All The Tired Horses
Red Army Choirs: Oh My Vast Steppe
Future Islands: Little Dreamer
Kate Bush: This Woman’s Work
Bruce Springsteen: Dream Baby Dream