Ishockeyspelaren Michelle Karvinen: Ge oss ens en lön det går att leva på!

Medan herrarna på landslagsnivå alltid är proffs, som förtjänar stora summor, kan damerna fortfarande vara tvungna att hanka sig fram med ett dagligt jobb för att alls ha råd att ägna sig åt ishockeyn.

Michelle Karvinen har representerat Finland i tre vinter-OS: i Vancouver 2010, Sotji 2014 och i vintras i Pyeongchang.

Från de tävlingarna har hon två OS-brons hemma i prisskåpet. Just nu spelar hon för Luleå Hockey i Sverige, med vilka hon har vunnit två SM-guld.

Måste jobba för att kunna spela

- För oss damer är det 200 procent som gäller. 100 procent på jobbet och 100 procent på hockeyn. Det är inte lätt att få till ett vardagsliv i det pusslet, säger hon.

- För att damhockeyn ska kunna utvecklas borde damerna ges ekonomiska möjligheter att spela på heltid. Jag kräver verkligen inga astronomiska summor, som vissa herrar förtjänar. Det räcker fint med en vanlig lön som det går att leva på, säger hon.

Flyttade till Finland för att bli professionell hockeyspelare

Michelle Karvinen är född och uppvuxen i Danmark, i staden Rödovre som ligger strax utanför Köpenhamn. Hennes pappa är finskspråkig, men talade aldrig finska med sina barn.

Finskan fick Michelle lära sig på egen hand.

Redan som 13-åring valdes hon ut att börja träna med det finska U20-landslaget och då hon var 16 år flyttade hon ensam till Finland, för att förverkliga sin dröm och bli en professionell hockeyspelare.

- Jag gick gymnasiet på svenska i Mattliden och var inneboende i en finlandssvensk familj, så det underlättade min vardag. Jag har för övrigt studerat i tre olika länder, men inget skolsystem i världen slår det finländska, säger hon.

Efter avslutade gymnasiestudier i Finland, studerade Michelle vidare i North Dakota i USA, där många av världens bästa damhockeyspelare väljer att studera.

- Där går det ypperligt att kombinera studier med hockey på mycket hög nivå. Det var fyra fantastiska år, som visserligen höll på att ta knäcken på mig, säger hon.

- Jag studerade två olika bachelor-program samtidigt, både grafisk design och kommunikation, spelade pro hockey i USA och tävlade för finska landslaget. Under OS i Sotji 2014 utsågs jag till bästa forward, men har knappt alls några minnen därifrån. Jag höll på att gå i väggen, berättar hon.

Magisk vinst i Vancouver, mötte sin idol

Desto finare minnen har hon från sitt första OS i Vancouver år 2010, där Finland tog brons framför näsan på Sverige, på förlängning med ett mål signerat Michelle Karvinen. I sitt sommarprat i Yle Vega minns hon den magiska kvällen.

- Jag får ännu gåshud när jag tänker på det! Efteråt kom min största idol Teemu Selänne fram till mig och gratulerade och berömde mitt mål. Det var en overklig känsla för en 20-årig tjej, minns hon.

- Herrarna tog också OS-brons det året och vi firade tillsammans. Saku Koivu beställde limousiner till oss alla och vi körde runt i Vancouver halva natten, berättar hon.

- Efter det lyckades Selänne genom kontakter öppna en stängd krog, där vi kunde festa tillsammans till gryningen, alla bronsmedaljörer tillsammans – damer och herrar, säger hon.

Äntligen går det framåt

Under de 12 år som Karvinen har spelat ishockey på den högsta nivån har mycket hänt inom damhockeyn.

- Hela tiden går det framåt. Och jag ser med tillförsikt på framtiden. Nästa generation damhockeyspelare kommer troligtvis att ha det mycket lättare än vi, tror hon.

- Därför trivs jag otroligt bra i Luleå Hockey som är en klubb som verkligen satsar på damhockeyn. De är ett föredöme för resten av Europa! säger hon.

- Att jag valde att börja spela med dem är det bästa jag gjort. Det gav mig glädjen i hockeyn tillbaka efter min personliga dipp efter Sotji 2014. Och genom det fick jag vara med och ta hem ännu ett OS-brons i Pyeongchang, säger hon.

Sommarpraten sänds i Yle Vega varje vardag kl. 10.03, 18.03 och 22.15.

Michelle Karvinen

Programmet är inte längre tillgängligt

Den musikfria podcasten kan du ladda ner och lyssna på utomlands.

Låtlista:
Chuck Berry: Johnny B Goode
Ray Charles: I Got A Woman
Marvin Gaye & Tammi Terrell: Ain’t No Mountain High Enough
Elvis Presley: That’s Alright
Stevie Wonder: For Once In My Life
The Supremes: You Can’t Hurry Love
Otis Redding: Stand By Me
Dion: Runaround Sue
The Temptations: My Girl
Aretha Franklin & The Blues Brothers: Respect
James Brown: I Feel Good (I Got You)