Kan man virka sig in i släktens minne?

Vilka minnen ska leva kvar efter dig? En tillrättalagd instagrambild eller dina virkade dukar? Eller släktalbumet fyllt med foton på människor ingen längre känner? Kanske bäst att dra ihop någon miljon så att barn och barnbarn minns dig med tacksamhet?

Vi har olika sätt att minnas och olika sätt att värdera minnen. Du minns kompisresan till Rhodos år 1996 i detalj och med glädje. Medan din kompis måste bli påmind om vart det var ni reste.

Hur du än gör kommer du att vara bortglömd efter tre eller fyra generationer

Som nybliven förälder kanske du sparar kläder, skor och leksaker. I hopp om att dina minnen ska bli dina barns minnen. Fast dina barn kanske kommer ihåg andra saker, än de du tycker är viktiga och har sparat. Om du inte sålt allt på loppis vill säga.

Hur minns du?

Vi har jobbat med ett projekt som handlar om minnen. Det började med upptäckten av en förfallen sommarstuga och utmynnade i funderingar kring hur vi bevarar minnen. Är det via föremål vi minns eller är minnen förknippade med berättelser, sånger och dofter?

Vi hoppas att du vill dela med dig av dina minnen! Här kan du dela med dig av ditt eget minne

Faller i glömska

Människan har alltid haft ett behov av att bli ihågkommen, att lämna avtryck. Men är man inte en Mannerheim eller Topelius är man dömd att tona bort ganska snabbt efter sin död.

- Hur du än gör kommer du att vara bortglömd efter tre eller fyra generationer.

Det säger Hans Ruin som är professor i filosofi på Södertörns högskola.

Han konstaterar att en "offergärning" kan vara ett sätt att leva vidare. Men att det inte finns några garantier för att det lyckas.

- Det går inte att kontrollera att ditt minne lever kvar så som du vill. Vi kan inte styra framtiden på det sättet, även om människan har en stor längtan att få leva kvar.

Ett minne: Får det lov att vara en virkad duk?

De virkade dukarna var redan på väg ner i en svart sopsäck när mängden dukar som plockades fram ur skåpen gjorde att min rörelse stannade upp.

Vi var mitt inne i tömningen av ett dödsbo och beslut fattades på löpande band om vad som skulle sparas och vad som skulle slängas.

Min tanke for till kvinnorna som suttit och virkat de invecklade mönstren på dukarna. Hur hade de tänkt när de valt färger och garnkvalitét?

Vad kände virkerskorna när de kom med sina gåvor till mottagaren? Hur togs de emot? Med glädje trots att det redan fanns så många virkade dukar från tidigare?

Plötsligt blev det omöjligt att kasta bort dukarna.

Tänkte månne virkerskorna på att deras dukar skulle leva kvar länge efter dem? Var det ett medvetet val, att virka sig in i släktens minne?

Min egen kista är redan full av virkade och broderade dukar. Var hitta nån som inte själv har skåpen fulla? Vem vill ha virkade dukar idag?

Ett minne: Löftet om mormors bröllopsfotografi

Så länge jag minns har jag velat ha bröllpsfotot av mormor och morfar. Det brukade jag också upplysa min mormor om, ”Då ni dör vill jag ha bröllpstavlan.”

För några år sedan fick min mamma bröllopsfotot. Väcker fotografiet jag så innerligt ville ha några minnen till liv? Tänker jag oftare på min mormor och morfar nu?
Svar nej.

Jag slänger en blick på det då jag någon gång är in i mitt gamla rum, men minnena och känslorna uteblir. Istället är det är andra saker som väcker minnen av mormor och morfar.

Till exempel doften av risgrynsgröt. Det åt vi året om hos mormor och morfar och risgrynsgröt är sommar för mig. Blommande Mossflox skjutsar mig rakt in i mormor och morfars blomstrande trädgård. Där lekte jag med kusinerna, där stod mormor böjd i jordgubbslandet. Där gungade vi i den knarrande trädgårdsgungan.

Det finns också vissa sånger som är väldigt starkt sammankopplade med min barndom och med mormor. ”Kom i kostervals...” är för mig allsång i skolparken under Jakobs dagar. Mormor i sommarklänning. Och solen som alltid sken.

Så vad ska hända med bröllopsfotografiet? Vill jag ha det i framtiden? Kanske.

Det pryder sin vägg och är vackert att titta på. Men nästa generation? Kommer till exempel min dotter att vilja ha det? Hon som inte ens träffat personerna på fotografiet.

Vi vill också höra om vilka minnen som är viktiga för dig: Mitt minne - vad är viktigt att bevara? Vad ska slängas och vad vill du spara?