Italiens tilltänkta regering vill sätta sprätt på pengarna och det får EU att svettas – ett misstänkt cv kan ändå sätta käppar i hjulet för Giuseppe Conte

Juridikprofessorn Giuseppe Conte - tidigare närmast okänd för den italienska allmänheten - har föreslagits till premiärministerposten. Den populistiska Femstjärnerörelsen (MS5) och främlingsfientliga Lega har slutligen enats om ett regeringsprogram. Och om att be presidenten godkänna Conte som premiärminister.

Utnämningen av Conte till premiärminister går ändå inte som på räls. Den måste alltså godkännas av president Sergio Mattarella och han verkar inte precis skynda.

Eller så tvekar han inför utnämningen - kanske på grund av att Conte misstänks för att ha farit fram med osanning beträffande sina akademiska meriter.

Conte uppger i sitt cv att han har fördjupat sina juridikstudier på framstående universitet som Yale och New York University i USA, på brittiska Cambridge och franska Sorbonne.

Kruxet är att de här uppgifterna inte bekräftas av de prestigefyllda universiteten.

Sedan misstankarna om cv-fusket offentliggjordes har Conte svävat på målet och försökt förklara sig med att han aldrig har hävdat att han skulle ha avlagt någon examen eller tagit några specifika kurser vid universiteten i fråga.

Det finns också uppgifter om att han har bekantat sig med universiteten utanför de egentliga terminerna, delvis kanske för att förkovra sina språkkunskaper.

Under sin juridiska karriär har Conte specialiserat sig på förvaltningsrätt. Han sägs vara duktig på att förenkla och skära ner på byråkratin - önskvärda kunskaper i många italienares ögon.

Ohelig allians

Den tilltänkta regeringskoalitionen kan på goda grunder beskrivas som en ohelig allians. Regeringshungern är tydligen så stor att båda partierna har kompromissat bort mycket av sina tidigare hjärtefrågor.

Den rätt vänsterinriktade och miljöengagerade Femstjärnerörelsen går med på Legas krav på skattesänkningar - kanske till och med något som liknar så kallad plattskatt.

De uppges också svälja Legas krav på att utvisa närmare en halv miljon migranter, som inte har uppehållstillstånd.

Lega igen går med på Femstjärnerörelsens krav på medborgarlön. De hugade regeringspartierna har också enats om ett generösare pensionssystem.

Allt sedan finanskrisen för ett decennium sedan har Italien egentligen inte satsat just alls på att hålla sitt välfärdssystem i skick.

Att investera i välfärden skulle vara en radikalt ny inriktning i den italienska politiken.

Dyr nota

På det hela taget skulle det här regeringsprogrammet sätta sprätt på pengarna. Att samtidigt sänka skatterna, införa medborgarlön och förbättra pensionssystemet låter som en mycket kostsam politik.

Båda partierna har också tidigare talat för att häva sanktionerna mot Ryssland. Där kommer de ordentligt på kant med EU. I den frågan kan Italien inte heller gå emot EU:s linje oberoende av vad regeringen vill.

Italien är EU:s fjärde största ekonomi och kommer att kliva upp till tredje plats efter brexit. Bryssel bävar på goda grunder för vad de här EU-skeptikerna kan ställa till med om de får makten i Italien.

Landets ekonomi är i minst sagt uselt skick. Arbetslösheten bland de unga närmar sig 40 procent. Många italienare hankar sig fram och klarar sig med nöd och näppe tack vare familj och släkt.

Svikande union får betalt för gammal ost

EU igen kan inte se sig i spegeln beträffande den ynkliga lilla hjälp man har gett Italien för att klara av de stora mängderna flyktingar och migranter.

Unionen har i praktiken flytt sitt ansvar trots de många vackra orden om att stöda Italien i den här frågan.

Om det instabila politiska och ekonomiska läget i Italien leder till en ny eurokris så är goda råd verkligen dyra. Den krisen skulle vara mångfalt större än den grekiska krisen har varit. Vi lever i spännande tider!