När kriminella män ses som hjältar är kvinnliga brottslingar paria – det anses okvinnligt att begå brott och därför stämplas kvinnor hårdare säger forskare
Kvinnor som begår brott anses vara lägst ner på samhällsbotten. Varför är det så? Dessa kvinnor är stigmatiserade i betydligt större utsträckning än män.
Kvinnliga brottslingar bryter både mot lagen och mot normen om hur en kvinna "skall vara".
Män och pojkar tillåts ha ett mera avvikande beteende och tillåts öven begå fler normöverträdelser än kvinnor.
Därför blir män som begår brott inte lika socialt utsatta som kvinnorna.
- Det anses okvinnligt och otypiskt för en kvinna att begå brott. Den kvinnan bryter starkare mot normerna än män som ibland nästan förväntas begå brott, säger kriminolog Kauko Aromaa.
Kvinnan stämplas hårdare och det stärker dömandet, påpekar Aromaa.
Kriminella kvinnor är paria
Kriminolog Maria Normann påpekar att det är väldigt sällan som kvinnor som gärningspersoner skulle ses som hjältar eller någon slags förebild, medan en del kriminella män kultförklaras.
Då kriminologin grundades som vetenskap på 1880-talet var man inspirerad av socialdarwinismen och darwinismen.
Då ansåg man att kvinnor som begick brott var okvinnliga, att de inte var ”riktiga” kvinnor.
Kvinnor i sig var inte lika utvecklade och högtstående varelser som män.
- Man hade alltså sämre grund redan som kvinna, men om du dessutom var avvikande kvinna var det ännu värre, säger Normann.
Man tillämpade också olika förklaringsmodeller vad gäller de olika könens brottslighet.
Man tittade till exempel på kvinnornas biologi, på menscykeln, graviditet, sexuell identitet och prestanda.
- Om en kvinna hade mycket sex ansågs man vara mycket avvikande, vilket delvis lever kvar idag. Man ansåg dessutom att kvinnor som begick brott var fula, manliga och oattraktiva.
Kvinnors sexliv bedöms
Då man idag skall fastställa om en kvinna anses vara "avvikande", tittar man på modersroll, förhållande till fadern eller män överlag.
Man tittar också på sexliv, vilket man inte gör i samma utsträckning då det gäller män.
- Det att pojkar har haft sex med många partners brukar inte spela någon roll då vi förklarar pojkars brottslighet.
Men enligt en svensk studie om omhändertagande av barn så kan en av grunderna till att omhänderta en flicka vara att hon anses ha varit sexuellt ”mycket” aktiv, medan det inte nämns som en grund då det gäller pojkar.
De här könsrollerna lever kvar, bland annat då det gäller kvinnors roll i brott.
Kvinnor erbjuds inte samma färdigheter
Om vi sedan ser på vård av rusmedelsproblematik eller kriminalitet och vilken slags dagverksamhet som finns i fängelser eller inom rusmedelsinstitutioner, är det väldigt könskodat.
Män i fängelse får lära sig svetsa, bygga och snickra medan kvinnor handarbetar.
Då de sedan slussas ut i efter frigivningen så är detta inte till kvinnornas fördel vad gäller arbetsmarknaden.
- Kvinnor rehabiliteras till en slags kvinnlig sfär som inte leder dem speciellt mycket framåt då det gäller till exempel möjligheter att få ett arbete. De färdigheter man lär sig är inte lika nyttiga som de som männen erbjuds.
Kvinnor som hamnar i fängelse är generellt sett mycket marginaliserade från allt vad gäller boende, arbetsmarknad och utbildning och socialt nätverk.
Det är också vanligare för kvinnligt identifierade fångar att de har varit utsatta för våld i parrelation, både att de bevittnat det i barndomen men också att de varit utsatta i sitt vuxenliv i sina egna relationer.
Det samma gäller utsattheten för sexuellt våld som är karaktäristiskt för kvinnor som begår brott.