Mamma Mia! Italien riskerar skaka om EU mer än brexit och grexit

Italien är inte Grekland. Italien har en tio gånger större ekonomi än Grekland och sju gånger större statskuld. Den italienska statskulden är störst i euroområdet och den fjärde största i världen.

Italien är inte heller Storbritannien. Italien är en av EU:s grundarländer, är djupt inrotat i eurosamarbetet och hanteringen av migrationsproblematiken. Britterna har aldrig varit helhjärtat med i EU, snart står de utanför.

Däremot kan Italien likt Storbritannien och Grekland kasta in EU i en ny allvarlig kris.

Förverkligar Italien sina planer är tumult att vänta

Ännu måste Italiens president godkänna den föreslagna premiärminister Giuseppe Conte, en juridikprofessor och politisk novis. Oklarheter i Contes meritförteckning har fått utnämningen att dra ut på tiden.

Men kommer det vit rök från det italienska presidentpalatset så kan den nya italienska regeringen mycket väl vara ett större hot mot EU än britternas sorti eller den grekiska eurokrisen där ett grekiskt utträde ur euro avvärjdes i elfte timmen.

Den förändring italienarna röstade för återspeglas i regeringsprogrammet

Italien är idag euroområdets tredje största ekonomi men landet har en svag ekonomisk ställning. Den italienska befolkningen åldras, samtidigt ökar utgifterna medan skatteinkomsterna minskar.

Arbetslösheten är hög och landets stagnerande tillväxt leder till konkurser som i sin tur leder till problem för bankerna. Produktiviteten och investeringstillväxten är dessutom låg.

Italienska ekonomin har trampat vatten alltför länge

I ljuset av detta säger det sig självt att Italien är i akut behov av genomgripande ekonomiska reformer.

Men de två regeringspartierna, populistiska Femstjärnerörelsen och främlingsfientliga Lega vill tillgodose sina väljare som röstade för förändring i det italienska valet i mars då populistpartierna tog sin största seger i EU hittills.

Det regeringsprogram som nu lagts fram är som en spegelbild av den medicin som den finländska regeringen ordinerade för att ekonomin ska ta fart.

Istället för att dra åt svångremmen vill den italienska regeringen se både sänkta skatter och höjda utgifter, också medborgarlön och platt skatt står på menyn.

Tidningen Financial Times har räknat ut att regeringslöftena kostar minst 100 miljarder euro om året.

I de euroländer som håller hårt i plånboken frågar man sig nu vem som ska stå för räkningen.

- Hela euroområdets stabilitet är hotat om den nya regeringen inte respekterar EU:s budgetregler, varnade Frankrikes finansminister Bruno le Maire

Tyska tongivande politiker delar oron och menar att det italienska programmet är ett varningskott för hela EU.

”Kan leda till stora konfrontationer med EU”

Kanske är den påtagliga oron som finns i EU överdriven.

Kanske är det här bara typisk italiensk politisk retorik, där stora ord väger tyngre än resultaten.

Kanske blir Conte, om han utnämns till premiärminister, en moderat ledare som får de två EU-kritiska partierna att tona ner sin konfrontationspolitik med EU.

Eller så backar regeringen när trycket från EU blir för stort, likt den grekiska regeringen gjorde under krisen sommaren 2015.

Hittills har dock inte de italienska valsegrarna visat några sådana tecken.

Snarare verkar de ha fått råg i ryggen av deras stora stöd som långt bottnar i ett krav på förändring, EU-missnöje och en känsla av att Bryssel svikit Italien i hanteringen av migrationsfrågan.

Salvini: Oron i Europa visar att vi gjort något rätt

Legas ledare Matteo Salvini konstaterade förra veckan att om det finns en oro i Europa så har vi gjort något rätt.

Grekerna kan inte mäta sig med ett italienskt skulddrama

Skulle regeringspartierna fullfölja sina planer och strunta i EU:s strikta budgetregler så finns det en risk att Europa kastas in i en svår skuldkris.

Ponerar att de internationella långivarna tappar förtroendet för Italien samtidigt som budgetreglerna inte efterlevs. I en sådan situation blir det svårt för Europeiska Centralbanken (ECB) att fortsätta med sina stödåtgärder.

ECB har de senaste åren stödköpt italienska statsobligationer i hopp om att den italienska ekonomin ska återhämta sig.

Utan uppbackning från ECB står euroområdet inför en skuldkris som till omfattning slår det grekiska skuldramat med hästlängder.

Italien är för stort för att låta gå i konkurs, men är EU-länderna i en sådan situation beredda att hålla Italien flytande?

Också politiska följderna kan mycket väl bli större än brexit. Det är lättare att hantera ett land som vill lämna unionen än ett land som vill stanna men ställer sig på tvären.

I Bryssel har EU-politikerna än så länge varit ovilliga att kommentera de italienska planerna. Italien är liksom alla andra EU-länder bundet av EU:s regler, sade kommissionens viceordförande Jyrki Katainen häromdagen.

En större reaktion går att skönjas på finansmarknaderna. Räntan på de tioåriga italienska statsobligationerna har stiget. Det är ett tecken på att förtroendet för den italienska statens betalningsförmåga sjunker.

Mot den här bakgrunden är det kanske inte så konstigt att den italienska presidenten Sergio Mattarella tar god tid på sig att godkänna den nya, redan nu kontroversiella, italienska regeringen.