“Vi släcker lamporna, riktar strålkastarna mot scenen och låter publiken njuta” - litteraturfestivalen Helsinki Lits konstnärliga ledare Philip Teir ser fram emot det fjärde året
Litteraturfestivalen Helsinki Lits konstnärliga ledare Philip Teir jämför författardiskussionerna med att gå på spa.
Många som har deltagit som lyssnare säger att det känns lyxigt att bara få sitta och insupa kunskap och tankar under två dagar.
- Folk säger att de får energi och att de känner sig inspirerade efteråt, berättar Teir.
Här finns det rum för de stora samtalen
Om bokmässor långt handlar om aktuella författares senaste böcker handlar Helsinki Lit om de stora samtalen som kan röra sig precis vart som helst, mellan liv och död, från det smala till det breda och tillbaka igen - förhoppningsvis rakt in i hjärtat.
Det är fjärde gången Helsinki Lit ordnas och konceptet har nu hittat sin form.
Går på magkänslan
- Alltid finns ju den där lusten att försöka förnya och förbättra, men vi har motstått det, vi satsar på samtal mellan ibland lite otippade kombinationer. Vi har låtit oss inspireras av Stockholm Literature, som för övrigt har en paus i år. De brukade inte ha journalister som intervjuare, snarare någon som man tror att passar tematiskt med den som skall intervjuas, förklarar Teir.
Det mest tidsdryga jobbet för Teirs del har varit att kombinera författarna med intervjuarna så att magi kan uppstå. Gällande valet av författare säger Teir att han mest går på magkänsla.
Ryska författares tår högt i kurs
-Vi börjar ett år innan och förlagen vet då redan ganska långt vilka som kunde fungera på scenen, sedan skickar vi ut förfrågningar, vissa frågar vi varje år som exempelvis den irländska författaren Colum Tóibín eller nobelprisvinnaren Svetlana Alexievich. Någon annan samtida rysk författare skulle också fungera bra eftersom Ryssland, Estland och hela öst är intressant för oss här i Finland på ett helt speciellt sätt, säger Teir.
Vissa författare nästan profeter
Teir berättar att en anna favorit är den brittiska författaren Zadie Smith.
- Hon är oerhört skicklig på scen, man känner att man går ut därifrån lite förändrad eftersom hon är så analysikt smart. Det finns en viss typ av författare som omges av en märklig energi och man får känslan av att man lyssnar på en lite profetisk figur.
Teir berättar att det blivit lättare att hitta gäster till festivalen eftersom förlagen börjar känna till vad man är ute efter och kan erbjuda författare som är på rätt frekvens.
- Det skall vara författare som diskuterar stora samhällsfrågor eller livsfrågor. Det är svårare att sätta en deckarförfattare på scen med sin tolfte bok i en serie, det går ju också, men det kan verka uteslutande för den del av publiken som inte läst just den boken, säger Teir som på sin scen hellre ser författare till romaner och facklitteratur än till genrelitteratur.
Instagramma mindre, lyssna mer
Philip Teir tycker att man kan strunta i att fundera på det sociala och bara se till att komma till festivalen i bekväma kläder, kanske ta med ett mellanmål och sedan bara låta sig översköljas av andras väl genomtänkta tankar.
En rekommendation kan vara att lyssna mera och instagramma mindre.
- Man kan se på Helsinki Lit som ett gym för huvudet eller kanske till och med ett spa. Vi släcker lamporna, riktar strålkastarna mot scenen och så får publiken bara njuta, menar Teir.
Stark inledning och spännande slut
Teir säger att han själv allra mest ser fram emot början och slutet, sist ut i år är Ebba Witt-Brattström och Koko Hubara.
- Det skall bli mycket spännande att ser hur det samtalet går. Kommer det att handla om feminism, Svenska Akademien eller Århundradets kärlekskrig? Det vore väldigt roligt om Hubara skulle ha läst den utan de biografiska referenserna, funderar Teir.
Festivalen inleds med Johannes Anyuru och Kjell Westö.
- Anyuru är ju alltid spännande och aktuell och har nu också kommit ut med samlade texter som ofta handlar om islam och islam i Sverige, säger Teir som också ser fram emot samtalet med Domenico Starnone.
Det är Teir som håller i samtalet och han fascineras av skilsmässobeskrivningen i Starnones roman Band. Många har sett Band som ett svar till Elena Ferrantes Dagar av ensamhet och Teir uppskattar hetsigheten som nästan når upp till galenskap i bägge romaner.
Många har ju också fäst sig vid de språkmässiga likheterna när det kommer till Starnone och Ferrante.
Hur och om Teir tacklar den frågan återstår att se på lördag.
Årets program hittar du här.
Helsinki Lit sänds direkt på Arenan och på Yle Teema Fem.
