Adam bröt nacken på en studsmatta - vann guld i Stafettkarnevalen nio månader senare

Fast Adam Nyholm hade gjort en dubbelvolt hundratals gånger så vändes världen också bildligt talat upp och ner i augusti förra året. Det här är en berättelse om positivitet och styrka.

Den tolfte augusti 2017 studsar den då 11-årige Adam Nyholm på en kompis studsmatta i Tölby i Korsholm. Det är sommarlovets nästsista dag.

Adam är bra på att hoppa och är van att göra avancerade volter. Han är också en pojke med många fritidsintressen - fotboll, ishockey, friidrott och musik, bland annat. Adam ska göra ett hopp som han har gjort hundratals gånger förr på studsmattan - en mjuk plats där nästan inget kan tyckas gå snett.

Men den dubbla framåtvolten går inte som planerat.

- Jag roterade lite för långsamt, säger Adam Nyholm.

Telefonen ringer

Mamman Mia Nyholm får ett samtal av Adams kompis mamma, som säger att Adam ligger på studsmattan och inte kan röra på sig.

- Hon undrade om hon skulle ringa en ambulans. Jag sa ring, ring, ring, säger Mia Nyholm.

Adam hade landat på sitt huvud medan kroppen fortsatt sin rörelse framåt. Adam beskriver känslan som då man, så att säga, "trycker på strömknappen", fast genom hela kroppen.

Pappa Magnus Nyholm hoppade genast i bilen när han fick beskedet av sin fru. När Magnus kom fram satt Adams kompis pappa och höll Adam lugn med en hand under nacken.

- Han kunde inte röra på sig och hade ingen känsel i vänster arm. Han låg som en käpp där på mattan, säger Magnus.

Två ambulansfärder

När ambulansen kom blåste de upp en sorts luftmadrass runt Adam för att försiktigt kunna lyfta in honom i bilen.

Ambulansen åkte till Vasa centralsjukhus där man tog skivröntgenbilder av Adams nacke. Bilderna skickades till Tammerfors universitetssjukhus.

Som de lade fram det handlade det om liv och död

Magnus Nyholm

Adam fick en stödkrage och personalen bokade in en magnetröntgen till följande dag.

- Sedan sades det faktiskt att vi skulle få åka hem från sjukhuset, säger Magnus.

Adam gick vingligt och saknade helt och hållet styrka i sina ben.

Magnus protesterade och ansåg inte att sonen var i skick att åka hem. Magnetröntgenkontrollen blev senare flyttad till samma kväll.

- En halvtimme efter röntgen sade läkarna att vi ögonblickligen skulle med ambulans till Tammerfors. Som de lade fram det handlade det om liv och död, säger Magnus.

En lång sjukhusvistelse

Adams sjukhusvistelse blev 16 dagar lång, varav 15 av dagarna tillbringades på akuten. Adams nacke var bruten och ryggmärgen hade sträckts.

Vid hans sida fanns pappa Magnus. Mamman Mia stannade hemma med Adams syskon - den ena skulle börja högstadiet två dagar senare och den andra skulle börja i förskolan. Dessutom är Magnus finska starkare än Mias - något de visste att behövs i Tammerfors.

Mia är lärare och skulle ta emot sin klass på måndagen.

- Jag var på jobb en dag men sedan orkade jag inte mera. Jag blev sjukskriven och åkte och hälsade på till Tammerfors, säger Mia.

Varje morgon då jag frågade hur det var svarade Adam "bra", fast han låg och stirrade i taket med nacken i en krage

Magnus Nyholm

Det första alternativet för Adam var att vänta och se om nacken skulle läkas av sig själv. Efter en dryg vecka blev lösningen ändå en operation. Nacken stelopererades och kotorna fixerades med en titanskiva och sex skruvar.

- På sätt och vis så var Adam helt nollställd. Han fick inte vänster hand knuten, han fick lära sig tugga och svälja. Alla kroppsfunktioner skulle testas eftersom det var en nervskada, säger Magnus.

Magnus beskriver Adam som en kämpe som är van att tåla smärta i idrott. Samtidigt är han glad och ödmjuk, säger Magnus.

- Varje morgon då jag frågade hur det var svarade Adam "bra", fast han låg och stirrade i taket med nacken i en krage, säger Magnus.

Vägen tillbaka

Vissa kroppsfunktioner hade slagits ut. Känseln försvann, balansen försvann, vänster arm var ur bruk, den högra kunde Adam inte lyfta. Adam fick näring i dropp under de första fyra dagarna och efter det fick Magnus mata sin son.

Efter operationen gjorde ändå Adam många framsteg. Högerhandens finmotorik började komma tillbaka och Adam lyckades lösa en Rubiks kub med sin fungerande hand på två minuter.

Magnus började ta med Adam i rullstol längs korridorerna, efter att han mer eller mindre varit bunden till rummet och sängen i nästan två veckor.

Följande test är att ta några steg. Den längsta sträckan hade hittills varit att ta sig med stöd till toaletten som låg en meter bort.

- Sedan blev det tio, femtio meter och senare kunde vi gå till caféet som låg några hundra meter bort, säger Magnus.

Ovissheten värst

Tiden på sjukhuset beskriver Magnus som en konstant känsla av ovisshet.

- Inte ens när han blev utskriven visste vi om han kommer att bli i skick. Ovissheten var nog den tyngsta biten, säger Magnus.

Mamma Mia åkte av och an mellan Solf, i Korsholm, och Tammerfors.

- Det var en tung tid när inga läkare kunde säga vad som kommer att hända. Det enda vi ville höra är att allt skulle bli bra, säger Mia.

Utskrivningen bjuder på överraskningar

Efter den 16 dagar långa sjukhusvistelsen fick Adam bli utskriven. Familjen hade förberett sig på en förlyttning till Vasa centralsjukhus.

- Men då sade de att vi får åka hem - alltså hem på riktigt, säger Magnus.

Trots att det var ett glädjande besked så kom det med nya orosmoln över hur bra Adam skulle klara av att gå i trappor, eller till och med sätta sig på en stol.

Sakta men säkert

Under hösten var Adam begränsad. Han fick inte bära sin egen skolväska och inte vara med i gymnastikundervisningen. Han fick inte cykla, springa eller hoppa.

Han tittade på sitt hockeylags matcher och umgicks med lagkamraterna för att hålla kvar kontakten. Lagkamraterna ställde upp för Adam, säger han.

En gång i veckan gick Adam på fysioterapi och hemma gjorde han olika övningar.

- Sen har gitarrspelandet varit jättebra för finmotoriken, säger Magnus.

I något skede under hösten började Adam inse att allt kanske blir bra i alla fall.

- På sjukhuset visste jag inte riktigt hur det skulle gå. Men när jag började jumppa mera trodde jag att det skulle gå bra, säger Adam.

- Sen visste vi ju inte under hela hösten om han kommer att bli återställd. Men vi var glada över varje framsteg som han gjorde, säger Mia.

En försenad julklapp

I Tammerfors i augusti hade läkarna sagt att det kan ta upp till två år innan styrkan i armen kommer tillbaka.

Några månader senare, mitt under jullovet, var budskapet ett annat. Kirurgen i Tammerfors sa i telefon att det inte fanns några hinder för Adam längre.

- Han sa att Adam egentligen får göra vad som helst som han gjort tidigare. Men han får inte göra en dubbelvolt på studsmattan och landa på huvudet, säger Magnus.

Under veckan därpå var Adam med på 11 olika träningar.

Guld

Familjen hade under hösten byggt upp en intern dröm om att Adam skulle kunna delta i Stafettkarnevalen i Åbo i maj.

- Vi skulle träna hemma och gå på fysioterapi så att Adam skulle kunna springa, säger Mia.

År 2017 hade Adams lag kommit på sjunde plats i gatustafetten. I år gick det också bra.

- Vi tog hem guldet i gatustafetten, säger Adam.

Är du nöjd?

- Jo.

- Adam fick lyfta laget från tredje till första plats på sin sträcka, säger Magnus.

- Det var förstås laginsatsen som gjorde att de vann, tillägger han.

Magnus berättar att Adam brast ut i gråt när han hade sprungit sin sträcka.

- Det var nog många som grät där kan jag säga, säger Magnus.

Tillbaka till vardagen - äntligen

Efter att ha gått från botten till toppen på en så kort och intensiv period ser familjen nu fram emot ett helt vanligt vardagsliv.

- Då är vi nog evigt tacksamma. På sjukhuset sade de att jag inte skulle ha klarat hoppet som Adam gjorde. Jag skulle garanterat vara förlamad, säger Magnus.

Adam säger att han vågar hoppa på studsmattan i sommar igen.

- Fast inga dubbelvolter, säger Adam.

Adam bröt nacken och sprang i Stafettkarnevalen nio månader senare

17:18