Hoppa till huvudinnehåll

Hobby och hantverk

Från får till garn – Alicia är expert på hållbar garntillverkning

Från 2019
Uppdaterad 07.02.2019 09:46.
Från får till garn - Spela upp på Arenan

Alicia Trezise-Segervall flyttade till Finland från Australien för kärleken. Hennes passion för ull och stickning fick henne att starta ett eget spinneri i den gamla byskolan i Koskö, i Österbotten.

Hit kan man komma med ullen från sina egna får, också om man bara har ett par stycken och få tillbaka spunnet garn i önskad tjocklek. Det var just bristen på en sådan möjlighet som gjorde att Alicia kom på idén med ett lokalt spinneri som värnar om de etiska, ekologiska och hållbara aspekterna av garnframställning.

Jag vill ju inte själv ha gift på min kropp så då ska det inte finnas kemikalier i garnet heller

Det behövs minst 4 kg ull för att starta maskinerna. Det är enbart sommarull som duger till garntillverkning. När vinterpälsen klippts bort och fåret fått gå ute på grönbete hela sommaren och pälsen tvättats av regnet flera gånger, går det att spinna garn av den utväxta ullen på hösten.

De korta håren runt ben och huvud går inte att använda så de ska först klippas bort. Allt hår runt rumpan och smutsigt hår under magen ska också klippas bort. Det som är kvar, den så kallade "sadeln" på djuret ska sedan klippas skilt och tas vara på.

Klippt fårull i papperspåse
Bild: Yle/ Lee Esselström

Det är viktigt att samla och spara ullen i papperspåsar. När du fått ihop minst 4 kg kan du komma med din säck till Alicia på Koskö Mill.

Kvinna står vid hemmabyggt hjul som innehåller fårull.
Bildtext Alicia använder tumlaren som hennes man byggt för att bli av med skräp ur ullen.
Bild: Yle/ Lee Esselström

Alicia granskar ullen noga och sätter in den i tumlaren. Ett hjul byggt av galler. Här slås ullen ner mot gallret så att bajsrester och smuts lossnar, i enlighet med principen att allt tungt faller neråt.

Golvet blir skräpigt. Men ullskräpet, som man också kunde kalla "mervärdesavfall" i sammanhanget, lämpar sig ypperligt i trädgården. Alicia samlar det i en skild påse för att sedan sprida ut det i grönsakslandet.

Det är bra att täcka odlingarna med ullskräp, det ger näring samtidigt som det håller en del oönskade djur borta från grödorna.

Sedan sorterar hon ullen på ett gallerbord. Det är Alicias man Matts Segervall som byggt de lite udda hjälpmedlen som behövs i processen.

När ullen är skräpfri läggs den i tvättpåsar i vattenbad och på så sätt tvättas, i tre till fyra omgångar.

Kvinna vid vattentunna med en påse blöt ull i händerna.
Bildtext Alicia tvättar ullen i vattenbad i flera omgångar.
Bild: Yle/ Lee Esselström

Alicia använder inga kemikalier i sin bearbetning av garnet.
- "Jag vill ju själv inte ha gift på min kropp, så då ska det inte heller finnas kemikalier i garnet, som man ska ha mot kroppen", säger hon.

ull på tork
Bildtext Ull på tork på ställningar Matts Segervall själv byggt.
Bild: Yle/ Lee Esselström

Med hjälp av en centrifug pressar hon vattnet ur ullen innan det läggs på tork. Genom hela processen håller Alicia noggrann kontroll på vems garnet är så att ingen ull blandas med någon annans. Man kan vara helt säker på att om man klippt sitt "Mimmi-får" så får man sitt "Mimmi-garn" hem med sig att sticka vantar av.

Lamm på grön äng
Bildtext Lamm på grönbete
Bild: Yle/ Lee Esselström

Det tar minst ett dygn för ullen att torka. Sedan sätts den in i en så kallad ullöppnare.

Ull i säck framför ullöppnarmaskinen
Bildtext Tvättad ull som ska sättas in i den första maskinen, den så kallade ullöppnaren.
Bild: Yle/ Lee Esselström
Ull i en låda
Bildtext I ullöppnarens andra ända samlas den fluffiga ullen.
Bild: Yle/ Lee Esselström

Ut kommer fluffig ull som samlas i lådan familjen själv byggt. Sedan väger Alicia ullen noga innan hon brer ut den på bordet som matar den första kardningsmaskinen.

Maskin som kardar ullen till ett tunt flor
Bildtext Den första kardningsmaskinen gör ullen till ett tunt flor som samlas på hjulet längst bak.
Bild: Yle/ Lee Esselström

Den första kardningsmaskinen kardar ullen till ett tunt flor som samlas på ett hjul längst bak. Denna "madrass" tar Alicia sedan loss och flyttar till den andra kardningsmaskinen.

Ull på väg in i kardningsmaskin
Bildtext Ull på väg in i den andra kardningsmaskinen.
Bild: Yle/ Lee Esselström
Kvinna vid kardningsmaskin
Bildtext Den andra kardningsmaskinen formar ullen till rullar.
Bild: Yle/ Lee Esselström

Den andra kardningsmaskinen gör rullar av ullen. Alicia kallar dem för "ostar" eftersom de på engelska kallas för "cheeses". Och visst ser de lite ut som ostar.

Den här maskinen är liksom de andra maskinerna tillverkade på 1940-talet och kan göra två våningar med många "ostar" på rad. Det är de gröna gummiplattorna som gnuggas mot varandra och skapar de porösa ulltrådarna.

Kvinna vid spinnmaskin
Bildtext Alicia håller koll på trådarna i spinnmaskinen.
Bild: Yle/ Lee Esselström

Ostarna, eller förgarnet (det ännu otvinnade garnet), läggs sedan uppe på spinnmaskinen. Alicia trär vant i de sköra trådarna. Hon sätter tvinn på ulltrådarna med hjälp av en vanlig piprensare, för att få dem att hålla ihop.

Piprensaren skadar inte heller maskinen när hon trär i garnet. Detta tips fick hon av en engelsman som en gång jobbat med den här sortens maskiner.

Spinnmaskinen gör entrådigt garn. Upp till 60 rullar ryms samtidigt. På väggen hänger kugghjul som kan bytas ut till större eller mindre beroende på vilken hastighet man vill ha på maskinen.

Kvinna framför spinnmaskin från 1940-talet.
Bildtext Alicia framför tvinningsmaskinen som kan göra 2-, 3- eller 4-trådigt garn.
Bild: Yle/ Lee Esselström

Det entrådiga garnet som samlats på träkoner tar Alicia sedan med sig till tvinningsmaskinen. Här kan man tillverka två-, tre- eller fyrtrådigt garn. Extra läckert blir det med garn som tvinnats av en vit tråd och en tråd brun ull.

Garn som tvinnas på en träkon med tvinningsmaskin
Bildtext Tvåtrådigt garn samlas på konen i tvinningsmaskinen.
Bild: Yle/ Lee Esselström

Nu är garnet färdigt att användas. För att få loss garnet från konerna använder hon sig av en stor härvel som kan göra många garnhärvor på en gång.

Garn
Bildtext Garn Alicia gjort av lokal ull.
Bild: Yle/ Lee Esselström

Härvorna får sedan noggrann markering enligt hur många kilometer ullen färdats. Här har ingen ull åkt kors och tvärs för de olika momenten i processen. Garnerna markeras med till exempel 6 km. Mer lokalt än så kan det knappast bli.

Vill du veta mer om maskinerna och höra en radiointervju med Alicia så hittar du det i artikeln om hur spinneriet övertog byskolan.

Mer om ämnet på Yle Arenan

På andra språk

Diskussion om artikeln