Med livet som insats – världens farligaste motorcykelrace drar igång

Isle of Man Tourist Trophy (IoMTT) är en motorcykeltävling utan like. Racet körs på det lilla sovande skatteparadiset Isle of Man, varje år i slutet av maj och början av juni. Så även i år, idag flyger de första motorcyklarna iväg mot Glen Helen.

Ön är belägen i Irländska sjön och hör till de Brittiska öarna, men har eget parlament och självstyre. Orsaken till att tävlingen körs på Isle of Man, är att man tidigt på 1900-talet tillät motorcykelracing på allmänna vägar.

Så började det i alla fall. Den vanligtvis sovande ön praktiskt taget invaderas av fans under de två veckorna. Förra året drog evenemanget drygt 45 000 åskådare.

Vad är speciellt med den här tävlingen?

Den första upplagan hölls 1907, vilket gör IoMTT till väldens äldsta motorcykeltävling. En mer slående notering är antalet fataliteter. Under tävlingens gång har över 250 förare mist livet och 14 personer i anslutning till evenemanget.

Mellan 1949 och -76 hade tävlingen status som VM-deltävling. Men på grund av de stora farorna och antalet fataliteter miste IoMTT denna status.

Evenemanget går över en tvåveckorsperiod, första veckan vigd åt träning. Färggranna västar skiljer noviserna från experterna. Andra veckan fortsätter allvaret med kvalificering och de drygt 10 racen. Nu finns inga västar längre och ingen pardon ges.

Två discipliner skiljer sig från de övriga, motorcykel med sidovagn och Senior TT. Det senare, är crescendot för de två veckorna. Det är det snabbaste racet, med de största och mest effektfulla cyklarna, här slås alla rekord. Racet att vinna helt enkelt.

Tävlingsdisciplinen är ett tempolopp. Förarna startar med 10 sekunders intervaller, startaren klappar deltagaren på axen och så flyger de iväg. Ett lopp består av 4–6 varv av Snaefell Mountain Course.

...kantad av stenmurar, husväggar, lyktstolpar, träd, och stup – vissa kurvor kan ha någon sporadisk höbal, någon lyktstolpe har en orange madrass, men annan säkerhet finns inte.

Banan är knappt 61 kilometer lång och körs på allmänna vägar. Här finns det finns inget utrymme för misstag. Den är kantad av stenmurar, husväggar, lyktstolpar, träd, och stup – vissa kurvor kan ha någon sporadisk höbal, någon lyktstolpe har en orange madrass, men annan säkerhet finns inte.

Loppet går runt ön, förarna passerar genom städer och byar. Men banan heter inte Mountain Course utan orsak, i mitten av ön finns ett bergsmassiv som åkarna måste tackla, höjdförändringen är över 400 meter. Deltagarna måste ta sig igenom 300 svängar och ett antal kullar där de lättar från asfalten och är helt i luften – i över 200 km/h.

Banrekordet innehas av Michael Dunlop, som har gjort ett varv på 16 minuter och 53 sekunder. Medelhastigheten för Dunlop var knappt 216 km/h.

Med livet som insats

Avsaknaden på reglering är vad som gör detta race speciellt. Detta gäller inte bara förarna, utan även åskådarna. Inne i Douglas, vid start och målrakan, finns det läktare. Utanför städerna är det fritt för åskådarna att bänka sig längs med banan, var än man hittar en ledig gräsplätt. Den fria placeringen betyder att åskådarna i princip kan sträcka ut handen och röra i motorcyklarna som visslar förbi i över 300 km/h.

Det här racet är det enda av sitt slag i världen. Visst det finns mindre race som går på allmänna vägar, däribland Ulster Grand Prix, men inget av den här magnituden.

Det är två veckor som fullständigt kretsar kring motorcyklar, fart och gemenskap. Deltagarna är medvetna om riskerna och många säger att det är just riskerna som gäckar.

John McGuinness, har vunnit fler race än någon annan levande person. Han säger i en intervju med Al Jazeera, att man aldrig tror att något kan hända en själv.

Funktionären Shay O’Connell får inte betalt, utan gör det för att han älskar eventet. Han beskriver första fatala olyckan han bevittnade – cykeln exploderade och föraren flög in bland träden. Det tog ungefär 40 minuter att städa upp och får igång racet igen.

Man vet inte ifall man ser dom igen

Stallchefen Wilson Craig beskriver vikten av att tala med förarna innan de startar. Man vet inte ifall man ser dom igen, säger han.

I intervjuer med förarna, talar de om racet som en blandning av kärlek och beroende. De har nästan alla vänner som omkommit i tävlingen. Trots detta kommer de tillbaka.

Förare som varit nära ögat återvänder. 2010 kraschade publikfavoriten Guy Martin. Han räknar först upp alla brutna och krossade delar, liggande i sjukhussängen skrattar han och säger att han kommer tillbaka. Innan han har vunnit Senior TT kan han inte gå vidare. Han körde racet senast ifjol och kommer av allt att döma vara tillbaka i årets upplaga.

Vad är samhällets roll?

Det skulle vara svårt att ordna en liknande tävling någon annanstans. För att ordna motorsports tävlingar i Finland krävs tillstånd av lämplig myndighet, nämligen polisen. Ytterst är dock arrangörerna ansvariga.

Tyck till i kommentarfältet, skall ett sådant här event vara lagligt? Är det moralist försvarligt att delta och titta på?

Följ med årets upplaga

Gå in på www.iomtt.com för att hitta tider och sändnings information. Annars kan redaktören rekommendera arrangörernas youtube material, står att finnas under isleofmantt.

Källor: BBC, Al-Jazīra, iomtt.com, tt3d closer to the edge