John är närvårdare, kan flytande finska och vill jobba på äldreboende – trots det vill de finländska myndigheterna inte veta av honom

John har bott i Finland under en tredjedel av sitt liv. Han är litet på tjugo år gammal och har på alla sätt integrerat sig.

Han kan finska, har gått grundskolan och har utbildat sig till närvårdare.

Nu är han papperslös och väntar på besked om fortsättningen.

Han vill inget hellre än jobba inom äldreomsorgen. Men innan dess måste han få arbetstillstånd, bankkonto och papper på vem han är.

Som vilken annan 20-åring som helst

Jag står på den ena sidan av Domkyrkobron. Alltså på bron som förenar Nylandsgatan och Aningaisgatan. Det är en lugn dag. På andra sidan av bron står John.

Han är som vilken annan 20-åring som helst. Man kan föreställa sig att han är en utbytesstuderande som så många andra som går över den här bron.

Orsaken till varför jag står på ena sidan och han på den andra är att han inte vet vad som händer om han hörs i radion eller syns på bild.

Han är rädd att bli straffad på något sätt. Vi bestämmer oss för att kalla honom John.

Väntat åtta år på att få stanna i Finland

John har väntat i åtta år på att få stanna i Finland. Han har tre asylprocesser bakom sig och en fjärde på väg. Han talar flytande finska och går på kurs i svenska.

John lär enligt uppgifter från äldreomsorgen vara omtyckt som närvårdare.

Han jobbar helst med äldre, men just nu får han inte söka jobb.

Han har hittills bara fått praktisera och han volontärjobbar sedan en tid tillbaka på ett äldreboende i Åbo.

Bott på flyktingcentralen i drygt sju år

John har bott på flyktingcentralen i Åbo i sju och ett halvt år. Men i december 2017 fick han ett brev där det stod att hans fall är avslutat.

Det var bara för honom att ta sitt pick och pack, flytta ut och bli papperslös.

Han hade inga pengar och inte en aning om var han skulle bo. En papperslös har inga rättigheter.

Han existerar inte för de finländska myndigheterna.

Ett nätverk av frivilliga ordnade inkvartering för John hos olika familjer. Och kyrkan hjälpte till att göra tillvaron lättare för honom.

Kort kan man säga att de finländska myndigheterna inte tycker att han uppfyller kriterierna för att få asyl i Finland.

Föräldrarna blev dödade inför hans ögon

I hans forna hemland, som i dag inte vill ta emot honom, mördades Johns båda föräldrar. De blev dödade inför hans ögon när han var 6 år gammal.

Det var för att de hörde till fel folkgrupp med fel religion. Han kommer från ett land i Afrika där stamfejderna pågår år efter år.

Efter det levde han helt utlämnad till sig själv. John tvingades tigga efter mat och gjorde små jobb för att få äta sig mätt.

En äldre man erbjöd honom husrum mot att John skötte hushåll och djur. Men mannen var inte alltid snäll mot John och till slut blev också mannen dödad.

Våldet och hungern ständigt närvarande

Våldet och hungern var Johns ständiga följeslagare. Det kunde gå flera dagar utan mat.

Han hade ingenting när han kom till Finland som 17-åring. Bara kläderna på kroppen.

Han kom utan några som helst dokument. Inget pass. I hans forna hemland är det ovanligt att någon har pass.

John har mycket dåliga erfarenheter av polisen från sitt hemland. De slog honom och John lärde sig att inte lita på dem.

Språktest ska avslöja ursprungslandet

När John kom till Finland var polisen och Migris tjänstemän de första han träffade. Han var rädd och upplevde det som att de var arga på honom och skrek åt honom.

Han försökte svara på frågor, men hade svårt att förstå och uttrycka sig. Det första mötet verkar ändå ha blivit det som har blivit gällande för Migri.

De beställde ett språktest som skulle berätta exakt varifrån John härstammade. De valde då att anlita företaget Skandinavisk Språkanalys Ab, Sprakab.

Ett företag som för några år sedan undersöktes och bedömdes som opålitligt av SVT:s program Uppdrag Granskning (UG).

Enligt programmet gjordes språktesterna ofta av personer från samma världsdel, men som enligt UG inte hade språkliga eller andra förutsättningar att bedöma varifrån en asylsökande härstammade.

Om personen kom från exempelvis norra eller södra Somalia.

Uppdrag Granskning sökte förgäves upp “språkexperterna” som ofta inte bodde på den adress de hade uppgett och fann att vissa av dem dessutom visade sig ha kriminell bakgrund.

Vågar inte visa sig på bild

John vågar inte visa sig på bild och vågar inte låta sig intervjuas på band.

Han vill inte berätta från vilket land i Afrika han härstammar.

Dygnet runt lever han i rädsla, uppgivenhet och sorg över att han inte får stanna i Finland trots att han har gjort sitt bästa.

Han har trots sin stress och osäkra situation haft styrkan att genomföra skolgång och utbildning.

Han har fått vänner och ett nätverk av frivilliga som just nu arbetar på en ny asylansökan.

Det kan betyda att han beviljas uppehållstillstånd och under processen kommer han att kunna söka jobb.

Men det kan dröja länge. Och uppehållstillståndet, om det beviljas, kan vara för bara ett år framåt.

I princip kan man som flykting i Finland starta hur många asylprocesser som helst, berättar Migri.

I Johns fall är en fjärde på gång. Han har alltså tre gånger fått negativa beslut. Och varje gång har domen överklagats till Högsta Förvaltningsdomstolen och förblivit ett nej.

Ovanligt fall

På Migri har högsta chefen Esko Repo svårt att förstå att John har blivit kvar i Finland så länge.

Migri kommenterar som känt inga enskilda fall, men han konstaterar att fall som John är mycket ovanliga.

Han undrar om John har hållit sig gömd under åren i Finland och blir förvånad när han får höra att John har bott på mottagningscentral i 7 och ett halvt år.

Repo menar att det är polisens skyldighet att avlägsna personer med utvisningsbeslut som kan verkställas.

Repo medger att de hektiska åren 2015-2017 var extra tuffa för Migri eftersom det då kom så många asylsökande och det var tufft för personalen att hinna med allting.

Men i Johns fall är det svårt att förklara hur det blev som det blev.