Seppo hjälper Kimitoöns ugglor att hitta ett hem – se video då kattuggleungar ringmärks!
Vi befinner oss på Kimitoön där Seppo Karhu är i färd med att ringmärka kattuggleungar. Möjliga boplatser för ugglorna är få och därför behövs det holkar. Många holkar.
– Olika ugglor häckar på olika ställen. Kattugglan gillar att bygga bo i hålan av gamla avbrutna grenar, säger Karhu medan han klär på sig klätterselen.
Vi befinner oss på södra Kimitoön där Karhu äger cirka 25 hektar skog som han under många årtionden sakta har köpt på sig - bara för att låta den stå.
– Genast när man skaffar minsta hektar ringer bolagen och vill köpa virke, men jag svarar att från den här skogen får ni inget så länge jag lever, säger Karhu med ett skratt.
Han säger att ugglorna har väldigt svårt att etablera sig på olika ställen i dag eftersom skogarna inte hinner åldras och dö naturligt vilket ger färre naturliga boplatser. Totalt har han hängt upp över 500 holkar varav de flesta finns på Kimitoön.
Honan siktar mot ögonen
Vi går till gränsen av ett kalhygge där uggleholken hänger och Karhu drar på sig en hjälm med visir. Ugglemamman kan nämligen sitta och kolla in oss från träden intill.
– Honan siktar ofta mot ögonen så därför är det bra med åtminstone glasögon, säger han och börjar klättra upp för stegen.
I holken finns det fyra ungar varav en är ganska mycket mindre. Orsaken till storleksskillnaden är att ugglan börjar ruva äggen så fort hon har lagt dem.
– Sjöfåglarna lägger alla sina ägg, det kan vara 20 stycken, och de ruvar först sedan när hon har lagt färdigt, förklarar Karhu.
– Honan lägger mer ungar ju bättre tillgången på föda är. Mitt rekord var sju ungar, då ville inte ens ringmärkningssystemet på datorn godkänna registreringen, skrattar han.
Under riktigt dåliga sorkår kan det till och med sluta så dåligt att de större ungarna äter upp den minsta för att överleva.
Finland är bland de bästa i världen på ringmärkning
Det sägs att Finland utmärker sig för sitt ringmärkningsarbete internationellt. Vad det beror på att finländarna är så flitiga kan Seppo Karhu inte riktigt säkert säga.
– Åtminstone är många finländare intresserade av naturen och här skjuter vi inte bort starar och andra småfåglar i mängder som man gör till exempel i södra Europa.
Men han höjer ett varningens finger.
– Vi ringmärkare börjar ju bli till åren. Jag är också över 70 och det är lite dåligt med intresset bland de unga. Vi borde jobba på att engagera de unga så att verksamheten kan fortsätta.