NHL-kolumnen: Här är de finländska topparna i playoff genom åren – minns du Ville Leino?
Våren 2013 hade Tuukka Rask magiska 94 i räddningsprocent och tog Boston till final. Två slutspel tidigare sköt Sean Bergenheim 9 mål på 16 matcher. 2010 stod Ville Leino för 21 poäng på 19 playoffmatcher. Annars är det tunnsått med blåvita bragder i slutspelet på senare tid.
Erik Haula i Vegas är enda finländare att spela finalserie den här säsongen. Han kan såklart bli en direkt avgörande spelare för Golden Knights och göra finalens sista avgörande mål.
Han har redan gjort ett fint slutspel, det kan fastställas oberoende om han blir den 13:e finländska Stanley Cup-mästaren eller inte. Som det ser ut nu så är han ändå främst en i gruppen bakom Vegas största affischnamn.
Nyttig, viktig, men inte en direkt avgörande spelare.
Glödheta vinnarskallar saknas
Så har det sett ut en längre tid – de finländska NHL-spelarna har varit flitiga arbetsmyror, men inte de utpräglade playoffspelarna som gör sina bästa matcher då det gäller som mest.
Vinnarskallarna med brinnande blick och en outplånlig hunger för att avgöra saknas.
Pekka Rinne, Tuukka Rask, Mikael Granlund, Mikko Koivu och Patrik Laine var spelarna som den här våren hade stora förvantningar att leva upp till.
De hörde alla till den lilla gruppen ”go to guys” i sina lag som definitivt måste lyckas om Nashville, Boston, Minnesota eller Winnipeg skulle spela hockey i juni.
Rinne blev symbolen för Nashvilles misslyckande. Rask förlorade målvaktsmatchen mot Tampas Andrei Vasilevski. Duon Koivu & Granlund lyckades inte bryta sig igenom Winnipegs försvarsvägg.
Patrik Laine kom närmast till att lyckas leva upp till förväntningarna. Fem mål och 12 poäng på 17 slutspelsmatcher är klart godkänt för den nyss 20 år fyllda ”playoffrookien”.
Faktum är ändå att krutet blev en smula fuktigt för Laine då det gällde som mest. Skotten haglade, men allt för få hittade nätmaskorna.
Krasst sagt kan det ha varit skillnaden mellan Laines förväntade (på basen av grundserien) och förverkligade målskytte som avgjorde semifinalserien till Vegas fördel.
Nästa gång kommer Laine att vara redo. Om något någonsin kan vara säkert inom idrott, så hör Laines revansch till den kategorin.
Visst finns de ändå blåvita spelare som fått allt att stämma i säsongens avgörande skeden.
Nummer 17 är i sin egen klass
Jari Kurri är fortfarande – och sannolikt för evigt – trea i slutspelets alla tiders statistik, både i totala poäng och mål: 233 poäng och 106 mål på 200 matcher.
Och så har han ju sina fem Stanley Cup-ringar. Det finns nog ingen som någonsin kommer att hota Kurri som tidernas största finländska slutspelspresterare.
Hans 19 mål på 18 matcher, våren 1985 då Edmonton Oilers vann sin andra Stanley Cup, är målrekord i slutspelet. Ett rekord som Kurri delar med Philadelphias Reggie Leach.
Varje gång nummer 17 vann Stanley Cup, så höll han ett snitt på ordentligt över en poäng per match. Som bäst 31 poäng på 18 matcher säsongen 1984-85.
Den totala mängden mål för Kurri i slutspelsmatcherna som Oilers spelade på väg mot sina fem titlar är närmast overklig: 72 mål på 99 (!) matcher.
Kanske mest imponerande är Kurris prestation utan 99:an vid sin sida, Oilers vann sin tills vidare sista Stanley Cup våren 1990. 25 poäng (10+15) på 22 matcher tystade alla röster som hävdade att "The right hand man" bara var en tursam statist i Gretzkys show.
Något som i och för sig borde ha skett redan under Kurris första säsong utan Gretzky, 1988-89. Då gjorde Kurri 44 mål och 102 poäng på 76 grundseriematcher och var åtta i NHL:s poängliga.
Jari Kurri är också enda finländare att skjuta målet som avgör Stanley Cup. Det gjorde han i den sjunde matchen mot Philadelphia Flyers 1987.
Pesten, artisten, vinnaren – den oförliknelige Esa Tikkanen
Om man vill hitta en utpräglad slutspelspresterare bland de finländska NHL-spelarna, så är det ett snett småleende tryne som sticker fram.
Esa Tikkanen var under sina bästa år i Edmonton Oilers vinnardynasti en av världens absolut bästa hockeyspelare då det gällde som mest.
Motståndarna hatade honom riktigt grundligt och spelarna i det egna laget var kanske inte alla gånger helt på det klara vad de tyckte om honom. Utanför isen vill det säga.
När ”Tiki” hoppade in i rinken så gick allt han gjorde enbart och endast ut på att vinna. Sådana spelare är oftast närmast agitatorer och småfula grovjobbare. Tikkanen var förutom det en oerhört skicklig och effektiv forward.
Sina två individuella fullträffsvårar spelade den femfaldige Stanley Cup-mästaren i Edmonton: 1988 och 1990.
Båda gångerna fick han efter säsongens sista match lyfta upp Stanley Cup-trofén på raka armar. Och båda gångerna återfanns han bland de fem bästa i slutspelets poängliga.
Våren 1988 plockade rinkens tusenkonstnär fram sin offensiva virtuossida och stod för 27 (10+17) poäng på 19 matcher. Alltså 1,42 poäng per match i snitt!
Två säsonger senare var Tikkanens saldo 24 (13+11) på 22 matcher. Snittet: 1,09 per match.
Om Tikkanen hade spelat en hel grundserie med samma effektivitet som i slutspelet 1988, så hade han stannat på 116 poäng. Jämför det med att ”Tiki” som bäst gjorde 78 poäng i grundserien.
Bäst och jobbigast när det gällde som mest – det är Esa Tikkanen i ett nötskal.
Första valet i alla lägen – Jere Lehtinen
Stanley Cup-mästaren från år 1999, lejonens nuvarande GM Jere Lehtinen, beskrivs bäst som spelare av coachen som lotsade Dallas Stars till mästare, Ken Hitchcock.
– Under de åren som jag jobbat som tränare i NHL är Jere Lehtinen den enda spelaren som jag inte coachade. Jag följde med vad han gjorde, jag skickade ut honom på isen men jag coachade honom aldrig, berättade Hitchcock i samband med att Lehtinens spelskjorta hissades upp mot Dallas hemmahalls tak i november 2017.
Den som följt Hitchcocks karriär som tränare vet att han inte precis präglades av en ”låt alla blommor blomma”-inställning under sina 22 år som NHL-coach. Snarare blev han känd för en tvärt motsatt attityd.
Oberoende av om det gällde att försvara eller jaga, så var Jere Lehtinen Hitchcocks första val att kommendera ut på isen i viktiga lägen.
Sådan var den trefaldige Selke Trophy-vinnaren Jere Lehtinen som spelare. En maskin som gjorde allt rätt i alla situationer.
Till exempel i den då han stod för puckvinnandet och passningen till Brett Hulls sudden death-mål som vann Stanley Cupen till Dallas.
Jere hade som huvuduppgift att agera den pålitliga säkrande länken i kedjan med Hull och Mike Modano. Trots sitt stora defensiva ansvar var han slutspelets näst bästa målskytt våren 1999 med 10 burar på 23 matcher.
Slutet på 1990-talet var en ultradefensiv period i NHL:s historia, så tio mål kanske inte låter speciellt imponerande. Faktum är ändå det att bara Jari Kurri har placerat sig högre i playoff-skytteligan. Och det finns ju faktiskt bara ett steg uppåt att ta.
I väntan på att en blåvit spelare nästa gång gör det så tar Jere Lehtinens slutspelsprestation från år 1999 en solklar plats på podiet i den här rankingen.
Muren som knäckte Crosby och Malkin – Tuukka Rask
För några veckor sedan häpnade sig hockeyvärlden över Marc-André Fleurys storspel i första slutspelsomgången.
Då hade Fleury precis hållit Los Angeles Kings mäktiga anfallsarsenal på bara tre mål sammanlagt i serien som Vegas vann med 4-0 i matcher.
För fem år sedan följde Fleury själv med från cirka 60 meters håll en ännu mäktigare uppvisning i målvaktspelets ädla konst.
Hans Pittsburgh Penguins blev då utslagna i konferensfinalen av Boston Bruins. Eller egentligen av Bruins målvakt Tuukka Rask. Boston vann matchserien med 4-0 och Rask släppte bakom sig sammanlagt två mål.
Alltså två mål på fyra mather mot ett lag vars kapten hette Sidney Crosby och andra kedjans center lystrade till namnet Jevgeni Malkin.
Helt hyfsade målskyttar som Jarome Iginla, James Neal, Kris Letang och Jussi Jokinen bar också Penguins-tröjan i matchserien.
Sammanlagt stoppade Rask 134 puckar på väg mot mål i de här fyra matcherna. I match nummer tre som gick till en andra förlängningsperiod räddade Tuukka 53 av 54 skott.
Rasks uppvisning i konferensfinalen 2013 nämns alltid redan i introduktionen då det skall snackas alla tiders bästa målvaktsprestationer.
I finalserien lyckades sen Patrick Kane, Marian Hossa, Patrick Sharp Jonathan Toews med assistenter göra Bostons första målvakt mänsklig igen. Chicago slog Boston till slut med 4-2 i matcher.
Tuukka Rasks slutspel 2013 är i alla fall en av alla tiders prestationer av en målvakt: 22 matcher, 94,0 i räddningsprocent och 1,88 insläppta mål per match.
Räddningsprocenten är femte bäst genom tiderna av målvakter som spelat 20 matcher eller fler under slutspelet (= spelande målvakt i alla fyra slutspelsomgångar). Målsnittet är tredje bäst i NHL:s historia.
Han kom, såg, (nästan) vann och försvann – Ville Leino
21 poäng på 19 matcher är helt enkelt för bra för att inte ta mysteriet Ville Leino förbi en massa mer meriterade spelare i denna ranking.
Han är tillsammans med Jari Kurri och Esa Tikkanen enda finländare att notera ett poängsnitt på över en poäng per match (1,11) under en playoffsäsong som inkluderat minst konferensfinal.
Leino gjorde våren 2010 succé i Philadephias andra kedja tilsammans med Daniel Brieré och Scott Hartnell, då Flyers tog sig hela vägen till final. En finalserie som Chicago Blackhawks vann med 4-2.
Brieré stod för 30 poäng och vann slutspelets poängliga, Leinos 21 poäng var sjunde bästa noteringen och Hartnell var 13:e med 17 poäng. Bara fem spelare gav fler assist än Leino med sina 14 passningspoäng.
Till saken hör att Leino trejdades till Philadelphia från Detroit bara några veckor före slutspelet. Under grundserien hade han ”producerat” sammanlagt 11 poäng på 55 matcher.
Följande säsong gjorde Ville Leino fina 53 poäng i grundserien, men bara 5 i 11 slutspelsmatcher. Efter det störtade hans NHL-karriär i en avgrund utan botten och tog slut efter säsongen 2013-2014.
21 poäng på 19 matcher av vilka hela 9 (3+6) blev till i finalseriens sex matcher är ändå världsklass.
Leinos visit på toppen var kort och vacker som en fjärils liv.
Källor: Elitprospects.com, quanthockey.com, hockeywriters.com, NHL.com, wikipedia.