Hoppa till huvudinnehåll

Huvudstadsregionen

Diabeteshundarna Nalle och Astro är en trygghet för familjen Brummer - "När Alexander var för svag för att ta sig hem så var det Nalle som hittade honom"

Från 2018
Två diabeteshundar sitter på golvet i en lägenhet. De är stora och svarta labradorer, och har på sig blå västar. På vänstra sidan i förgrunden loggan för Yle Huvudstadsregionens artikelserie Hjältedjur.
Bild: Yle/ Anna Aaltonen

I familjen Brummer har två av fem barn diabetes. För föräldrarna har det betytt många långa nätter med blodsockerkontroller. Då diabeteshunden Nalle kom till familjen fick föräldrarna äntligen sova ut.

Då föräldrarna i familjen Brummer hörde att det skulle börja skolas diabeteshundar i Finland bestämde de att det var dags att skaffa en.

- Vi var väldigt trötta. Varje natt vaknade jag klockan 12, 2 och 4 för att ta pojkarnas blodsocker. Det var det ända sättet att hålla koll på att de inte blev farligt låga. Pojkarna vaknade inte själva av lågt blodsocker, berättar familjens mamma Kia Brummer.

Som tre- och fyraåringar diagnostiserades familjens tvillingar med diabetes. En av tvillingarna är Alexander som idag är 17 år gammal. Nalle kom till familjen då han gick i sexan.

En kvinna och en ung man sitter på golvet och leker med två stora svarta diabeteshundar.
Bildtext Kia och Alexander Brummer med hundarna Nalle och Astro.
Bild: Yle/ Anna Aaltonen

Nalle varnar om lågt blodsocker

Nalle föddes på Brusaby gård och skulle ursprungligen bli blindhund eller assistent till någon rullstolsbunden. Nalle hade ändå så pass bra luktsinne att man valde att skola honom till diabeteshund.

En diabeteshund, eller hypohund som de också kallas, skolas till att känna igen och alarmera om lågt blodsocker.

Nalle flyttade in till familjen Brummer då han var sex månader. Han fortsatte att skolas på Axxell i Brusaby efter att han flyttat in.

- Vi träffades två veckoslut i månaden med skolarna men vi tränade också mycket hemma. Det fanns också en del litteratur man skulle läsa, berättar Kia

- Sen ska hunden till slut klara av olika prov som handlar om att hunden ska kunna röra sig på olika ställen utan att reagera på omgivningen, fortsätter hon.

Diabeteshunden Nalle.
Bildtext Nalle är familjen Brummers dagliga hjälte.
Bild: Yle/Ida Kronholm

En natt då Nalle skolades hände något oväntat. Mitt i natten dök Nalle upp i föräldrarnas sovrum och väckte dem med en av pojkarnas leksak i munnen.

- Vi hade inte ännu kommit så långt i skolningen att Nalle skulle ha fått lära sig hur han ska visa att blodsockret är lågt. Vi märkte ändå att något var fel och då vi mätte pojkarnas blodsocker var de mycket låga. Nalle hade kännt av det och hittat på ett eget sätt att meddela oss, berättar Kia.

I det skedet hade Nalle bara skolats att känna igen lågt blodsocker på en kompress. Han var van att belönas då han hittade rätt lukt och Kia tror att det var därför han väckte dem. Han ville helt enkelt ha belöning.

När Alexander var för svag för att ta sig hem var det Nalle som hittade honom

För några år sedan försvann Alexander. Han hade inte kommit hem från skolan och kompisarna sade att de senast sett honom då han steg av spårvagnen nära sitt hem.

- Under dagen hade Alexander hört av sig och sagt att han haft mycket låga blodsocker men att han nu ätit och mår bra. Då han inte kom hem blev vi ändå mycket oroliga och gick ut för att leta. Jag tog Nalle med mig, berättar mamma Kia.

Kia bestämde sig för att gå med Nalle till spårvagnshållplatsen där kompisarna sett honom stiga av för att sedan söka vidare därifrån. Övriga familjen sökte på annat håll.

- Innan vi ens kom fram till hållplatsen så vände Nalle tvärt och började dra mot Riddarparken. Jag lät honom dra mig fram och då jag såg Alexander ligga på en bänk på andra sidan parken släppte jag kopplet och lät Nalle springa fram, berättar Kia.

Nalle rusade fram till bänken där Alexander låg nästan medvetslös i duggregnet. Själv kommer han inte ihåg så mycket av vad som hände men mamma Kia kommer mycket väl ihåg händelsen.

- Jag hade tagit med mig en sugrörsdricka som jag till sist fick i honom. Han kände inte ens igen mig. Senare mätte vi hans blodsocker och det var 1,4. Man ska egentligen ha över 4.

Hundarna hämtar sugrörsdryck till sängen på nätterna

I familjen finns nu förutom Nalle även en till diabeteshund, Astro. Nalle och Astro håller tillsammans koll på pojkarnas blodsocker.

- De puffar mig i sidan då de märker att mitt blodsocker är för lågt och på nätterna väcker de mig, berättar Alexander Brummer.

Förr väckte hundarna föräldrarna men nu, då pojkarna är äldre, försöker hundarna ofta i första hand väcka dem. Är blodsockret mycket lågt hämtar de en sugrörsdricka till sängen.

- Det finns en låda under sängen med sugrörsdrickor. Hundarna kan dra ut lådan med en tråd och sedan för de en dryck fram till sängen. Vaknar inte pojkarna så väcker de oss, berättar Kia.

En kvinna och en ung man står framför en vit dörr och ser in i kameran.
Bildtext Kia och Alexander Brummer.
Bild: Yle/ Anna Aaltonen

Speciellt då pojkara var yngre var hundarna en stor trygghet, men idag tycker Alexander att han sköter sitt blodsocker ganska bra själv.

- De var nog viktigare då jag var yngre. Men det händer ibland då jag till exempel ligger och kollar på tv att de puffar till mig och meddelar att blodsockret är lite lågt. Också om man sportat hela dagen kan det på natten vara bra att de sover med en och kan hålla koll, tycker Alexander.

- Och så kan det ibland vara lite praktiskt att be Nalle hämta andra saker. Jag kan till exempel peka på fjärrkontrollen och be honom hämta den eller be om en sugrörsdricka då jag är törstig, säger Alexander med glimten i ögat.

Nalle märker också främmande människors låga blodsocker

En dag, då Nalle ännu skolades, började han bete sig märkligt på spårvagnen.

- Jag såg att han stirrade på en kvinna. Så stirrade han på mig. Såhär fortsatte han en stund och tittade fram och tillbaka mellan oss. Han visade att "hej, här finns ett lågt blodsocker", berättar Kia.

Kia bestämde sig för att fråga kvinnan om hon har diabetes.

- Jag måste ju berömma Nalle ifall han sniffat rätt, förklarar Kia.

Det visade sig att kvinnan hade diabetes. Hon hade själv märkt av det låga blodsockret och kunde åtgärda det, men hon var mycket imponerad över Nalle.

Glupska Astro har egen erfarenhet av lågt blodsocker

Alexander berättar att han älskar sina två "kramkompisar". Deras personligheter beskriver han som mycket olika. Nalle är mest hans hund.

- Nalle är äldre, lugnare och tycker om att ta det lugnt och mysa. Han är glad och snäll och tycker om att leka med Astro. Han har bra energi helt enkelt, tycker Alexander.

Alexander berättar att då Astro som valp kom till dem så tog Nalle hand om honom.

- Astro kunde inte gå i trapporna så Nalle bar upp honom med att hålla i nackskinnet.

- Astro är lite mer busig. Han är en mattjuv, säger Alexander.

En ung man står och håller upp två hundgodisar. Under händerna sitter två svarta hundar och stirrar på godisbitarna.
Bildtext Nalle och Astro stirrar koncentrerat på godbitarna i Alexanders händer.
Bild: Yle/ Anna Aaltonen

En gång kom Astro åt att äta tuggumi. Alexander förklarar att de hört av sig till veterinären som bad dem övervaka hunden och försöka få den att kasta upp.

- Astro börja bete sig jätte konstigt. Hundar kan få lågt blodsocker av xylitol så vi mätte hans blodsocker. Det var för lågt. Så Astro har också egen erfarenhet av lågt blodsocker, säger Alexander skrattandes.

Hundarna följer med familjen överallt och får även hänga med på semestrar. Diabeteshundar får liksom många andra arbetsdjur flyga i flygplanets kabin och röra sig på områden där andra hundar inte tillåts.

- Egentligen ser jag dem inte riktigt som arbetshundar. De är familjemedlemmar, säger Alexander.

Nalle och Astro håller alltid koll på pojkarna, även på natten. Då pojkarna är i skolan har hundarna ändå ledigt.

Till skillnad från till exempel polishundar så pensioneras inte diabeteshundar. De slutar arbeta då de blir äldre och luktsinnet blir sämre.

Både Alexander och Kia litar fullständigt på hundarna. En gång var Nalle till och med noggrannare än en blodsockermätare.

- Nalle väckte mamma och pappa men då de mätte så visade mätaren att blodsockret skulle vara normalt. Sedan mätte vi på nytt med en annan mätare och då var blodsockret för lågt, berättar Alexander.

Även om Alexander nu är äldre och inte lika beroende av hundarna så kan han inte tänka sig att leva utan dem.

- Speciellt Nalle är jätte viktig för mig. Jag kommer att ta honom med mig då jag flyttar hemifrån.

Hjältedjur

Diskussion om artikeln