Skam är en tyst epidemi som förgör - kampanjen #fuckskam ska hjälpa oss tala om skam

Känslan av skam påverkar oss på livets alla områden. Genom att tala om skammen och bli medvetna om dess kraft och vad den gör med oss, kan vi fungera och må bättre.

Kampanjen #fuckskam som nu kör igång vill komma åt den destruktiva sidan av skammen. Genom att belysa vad vi skäms över kan vi bita huvudet av skammen och få ett mera konstruktivt förhållande till den.

På #fuckskam eller via hemsidan skam.fi, kan alla dela med sig av sina erfarenheter av skam och på så sätt bidra till nedmonteringen av det stigma som skam utgör.

Kampanjen pågår ända till november och som en del av den ordnas ett skamseminiarium i Helsingfors onsdagen den trettonde juni med olika slags experter på skamområdet.

En av dem är psykolog Johanna Cresswell-Smith. Hon säger att skam är svårt eftersom det är en känsla som ibland kan vara knepig att lokalisera, att känna igen.

Ifall skammen blir för stor fungerar den destruktivt och får oss att skämmas över den vi är.

- Mycket av det psykiska illamåendet är förknippat med skamkänslor, säger Cresswell-Smith.

Skammens dubbla förankring

Skam är något som alla känner i större eller mindre skala, och den sunda skammen har en viktig funktion.

- Våra känslor finns där för att uppmärksamma oss på någonting och få oss att reagera. Skamkänslan är kopplad till hur vi styrs socialt.

Cresswell-Smith hänvisar till människan som flockdjur och grottmänniskornas tid då vår överlevnad hängde på flocken.

Då behövde vi inbyggda system som styrde vårt beteende på ett visst sätt och skamkänslan är en del av detta system.

- Skam är en känsla som får oss att må lite dåligt och gör därför att vi beter oss på ett visst sätt. Om man känner för mycket skam så kan det bli destruktivt istället för produktivt.

Man bör skilja mellan skam, som ofta är internaliserat och riktat mot en själv, och skuld.

Skuld är något man gjort och känner sig ångerfull över. Skam påverkar vem man är, skuld vad man gör.

Kulturen, samhället och ens ställning inom samhället påverkar hur och vad vi känner skam över.

Skam förr och nu

Vi föds delvis med skamkänslor som ett inbyggt system, men det vi känner skam över är något vi lär oss.

Det som var skambelagt eller opassligt tidigare så kanske inte är det längre.

Även om sociala medier är något positivt kan det idag till exempel vara förknippat med svår skam att inte kunna visa upp den perfekta ytan.

Jojo Oinonen är diplomerad och auktoriserad gestaltterapeut, och hon är specialiserad på skam och dess funktioner.

Också Oinonen kommer att finnas med i expertpanelen i Helsingfors på onsdagen.

Oinonens mission är att sätta skammen på kartan. Genom att undvika den fortsätter vi att ge skammen makten, menar hon.

Oinonen beskriver skam som en som gas och broms.

Den växlar mellan att försöka upprätthålla en någorlunda positiv självbild, att man duger som man är, till ängslan över hur man bör vara för att få höra till.

"Är jag okej?"

Skammen har inte uppstått ur tomma intet. Den skoningslösa inre kritikern kan ha blivit så stark att det är alltför svårt att prata med den.

Den hävdar att det är mig att det är fel på.

Oinonen möter ofta klienter som fastnat i sitt skamtänk och är övertygade om att det är just dem det är fel på.

- Då har jag alltid en kontrollfråga: tror du att ett barn föds med sådana här tankar och känslor om sig själv? Då brukar polletten trilla ner.

Oinonen hänvisar här till anknytningsteorin, som hon anser avgörande i sitt arbete med att hjälpa dem som fastnar i skammen.

Anknytningen är den sköra men viktiga processen att som nyfödd, baby och barn bli tryggt anknuten till viktiga vuxna, i främsta hand föräldrarna.

Det lilla barnet speglar sig själv i den vuxna, i blicken som säger om man är okej.

Skammen är alltså tätt sammanlänkad men anknytningsprocessen.

- Människor med en trygg grundanknytning har oftast en sund skamkänsla i kroppen.

Andra, som kanske inte fått samma trygga anknytning, är på helspänn och tolkar det mesta som kritik eller hot.

En högst subjektiv upplevelse

Vad kan en för stark skam leda till?

- I dess yttersta form kan skam leda till självmord eller att man riktar den så starkt utåt att man tar livet av någon annan.

Skammen attackerar självet, ger en känsla av värdelöshet och maktlöshet.

Den djupaste skamresponsen är följaktligen att man tycker att det vore lättare för alla om man försvann.

Därför vore det oerhört viktigt att våga bita huvudet av skammen, att våga tala om det så som kampanjen #fuckskam nu strävar till.

Det finns vissa saker som de flesta känner skam över, som till exempel att göra bort sig.

Men i övrigt är skammen är oerhört subjektiv, påpekar Oinonen.

- Sådant som skulle få dig att kollapsa av skam kanske jag bara skulle rycka på axlarna åt, och vice versa.

Därför har vi allt att vinna om vi synar skammen i sömmarna: Är jag verkligen så dålig, eller är det bara mina skamkänslor som talar?