Analys: Kim Jong-Un kom, såg och segrade

Nordkoreas ledare Kim Jong-Un är den klara segraren efter toppmötet med USA:s president Donald Trump i Singapore. Han fick legitimitet och erkännande som jämbördig förhandlingspart utan att göra nya, större eftergifter. Hans främsta mål är inte längre kärnvapen utan att förbättra sitt utarmade lands ekonomi, skriver vår utsände Song-Hak Ra.

Nordkoreas 34 år gamle ledare Kim Jong-Un tillbringade sina tonår i slutet av 1990-talet i en exklusiv privatskola i Schweiz, övervakad av den nordkoreanska ambassaden och framför allt sin moster Ko Yong-Suk, som numera lever i exil i USA.

Ko har berättat att de under skollov reste runt i Europa som vanliga turister och att den blivande ledaren då imponerades av välståndet i väst.

Något liknande kunde man skönja på hans glada ansikte då han på måndag kväll besökte populära turistmål här i toppmoderna Singapore, tillsammans med sin syster Kim Yo-Jong som också tillbringade några år i Schweiz i sin ungdom.

Kim Jong-Un tog till och med selfies som vilken vanlig turist som helst, med hjälp av Singapores utrikesminister Vivian Balakrishnan som var värd under kvällens rundtur.

Kim måste ha beundrat välståndet och de skinande skyskraporna i Singapore, som liksom Nordkorea är en enpartistat som styrs av en premiärminister, Lee Hsien Loong, som har ärvt sin maktställning av sin far, landsfadern Lee Kuan Yew, stadsstatens första premiärminister.

Smart, pragmatisk, beslutsam, men också oberäknelig, vresig och redo att döda

Andrei Lankov, professor

Varför är vi så fattiga?

Världens kanske mest kända sushikock, japanen Kenji Fujimoto som i tiderna arbetade för Kims far Kim Jong-Il, har berättat hur bestämd och målmedveten Kim var som barn.

Hur han redan då beundrade välståndet i länder som Japan och hur han var frustrerad över elavbrott och den totala bristen på välfyllda varuhus i sitt hemland.

- Japan besegrades av USA, men det har lyckats återuppbygga sitt land. Butikerna är fyllda av varor, men hur är det med vårt land, undrade Kim som tonåring, enligt Kenji Fujimoto som skrev en bestseller om sina år i Nordkorea.

Kims mål har ända sedan dess varit att förbättra ekonomin i sitt utarmade hemland som ännu långt in på 1970-talet, höll jämna steg med Sydkorea.

Kim var precis som alla andra nordkoreaner ändå fången av systemet, som tvingade honom att fortsätta de enorma ekonomiska satsningarna på militären och kärnvapen, på folkets bekostnad.

Han har trots allt genomfört stora ekonomiska reformer som har förbättrat ekonomin betydligt, ända sedan han tillträdde efter faderns död år 2011.

Samtidigt har han stärkt de pragmatiska krafterna i det Koreanska Arbetarpartiet på militärens bekostnad och med hård hand skuffat undan flera hundra motsträviga generaler.

- Smart, pragmatisk, beslutsam, men också oberäknelig, vresig och redo att döda, beskriver den kända Nordkorea-experten Andrei Lankov.

Ekonomiska reformer

Privata torg och privatlotter för jordbrukare har medfört större ekonomisk frihet för det stora flertalet, särskilt på landsbygden som led mest av armodet.

Ekonomin har ständigt vuxit trots stränga ekonomiska sanktioner och minskad handel med omvärlden, men inte tillräckligt för att han eller hans undersåtar skulle känna sig nöjda.

Armén gick alltid först och miljarder av hårdvaluta har satsats på militär upprustning, missiler och kärnvapen.

Enligt vissa beräkningar som är omöjliga att bekräfta, har Kim satsat minst tio miljarder dollar på sitt kärnvapenprogram.

Logiken var att det fattiga Nordkorea aldrig skulle tas på allvar och alltid skulle känna sig hotad utan kärnvapen.

Under år 2017 utförde Nordkorea fler missil- och kärnvapenprov än någonsin tidigare. Hotelserna haglade mellan USA och Nodkorea på ett skrämmande sätt, som en alarmerande förvarning om förestående kärnvapenkrig.

Linjeändring i nyårstal

Vid årskiftet gjorde Kim Jong-Un ändå en tvärvändning.

Han meddelade att kärnvapenprogrammet hade slutförts och att Nordkorea nu hade kapacitet att angripa det nordamerikanska fastlandet med långdistansmissiler försedda med kärnstridsspetsar.

Med det i bakfickan var det dags för en kursändring, sa Kim som gick in för försoning med Sydkorea.

Det blev plötsligt möjligt eftersom han äntligen hade en samarbetspart i Syd; den vänsterliberala presidenten Moon Jae-In som i motsats till sina konservativa föregångare talade för fred och försoning med Nord.

Det talades om att ta in McDonalds till Pyongyang och om privata amerikanska investeringar i landets infrastruktur och industrianläggningar.

Moon är dessutom den första sydkoreanska presidenten med rötter i norr, vilket bidrar till hans intresse för och sympati med Nordkorea.

Det som sedan följde var historia: Nordkoreas medverkan i vinter-OS i Pyeongchang, det historiska tredje toppmötet mellan Nord- och Sydkorea i april och det ännu mer historiska första toppmötet någonsin mellan USA och Nordkorea här i Singapore.

Svår balansgång

Donald Trump har ständigt försökt locka Kim med löften om USA:s ekonomiska stöd. Han lät till och med göra en video som han visade för Kim här, där han utmålade ett fredligt Nordkorea som ett nytt Sydkorea eller Singapore.

Det talades om att ta in McDonalds till Pyongyang och om privata amerikanska investeringar i landets infrastruktur och industrianläggningar.

Men det är inte det Kim är intresserad av.

Han vill inte bli beroende av USA, lika lite som hans farfar Kim Il-Sung var intresserad av att bli totalt beroende av Kina eller Sovjetunionen.

Kim Il Sung gick ständigt en svår balansgång mellan de två socialistiska jättegrannarna i norr och Kim Jong-Un försöker nu göra något liknande.

Han försöker kryssa mellan Kina, USA och Sydkorea för att dra ekonomiska fördelar, men för att han ska lyckas komma i hamn måste han få till stånd ett fredsavtal med USA och Sydkorea.

Ett första delmål är att lätta på FN-sanktionerna och här spelar framgångsrika historiska toppmöten en enormt stor roll.

Sydkorea och dess mäktiga Chaebol-bolag har redan börjat förbereda massiva investeringar i Nordkorea medan Kina och Ryssland redan har börjat lätta på sanktioner på egen hand.

Kina ifrågasatte redan på tisdag, bara ett par timmar efter toppmötet med Trump, behovet av stränga FN-sanktioner nu när Kim är så försonlig och förhandlingsvillig.

Kim fick dessutom en gratis karamell av Trump, som överraskade både allierade och fiender då han meddelade att det blir ett slut på de årliga massiva militärövningarna med Sydkorea, som hör till de största i världen.

Trump motiverade det med att de är provokativa och framför allt enormt dyra. De är dyra även för Nordkorea som alltid är på helspänn under krigsövningarna, så de resurserna kan han nu satsa på något annat.

Det var precis det Kim var ute efter och det fick han utan att göra nya, större eftergifter.

En diktatur ömsar inte skinn över en natt - glöm inte bort det här om Nordkorea

Hungersnöden, avrättningarna och kvinnoförtrycket är kvar.